Publicerat

Sif Ruud och andra minnen från förr

Ser ni urkraften? Och nu är både Ruud och Nyman borta.

Bilden ovan har jag stulit, jag erkänner mig skyldig ty jag kunde alls inte låta bli. Den är helt fantastisk.

Jag kan inte riktigt påminna mig mitt första minne av Sif Ruud, men jag vet att hon då och då dök upp i de matinéfilmer som visades på tv på vardagarna när jag var liten. Dessa filmer var ofta rätt gamla och Ruud tämligen ung, men eftersom hon varken var smärt eller eterisk, fick hon mestadels spela ogifta fröknar eller barska fruar. På detta sätt kom inte hennes resurser helt till sin rätt. Jag minns henne i Hasse Ekmans färgkomedi Fröken Chic anno 1959 där hon spelade sekreteraren, fröken Trimling. Hon saknade inte komisk talang.

Mina pensionärer minns henne som madame Flod i tv-versionen av Strindbergs Hemsöborna. Själv är jag för ung för att ha sett de sju avsnitten och jag måste också ha missat alla repriser. En av mina gubbar, han var polis och starkast i världen, tränade på samma gym på Nybrogatan om Ruuds son.

Han berättade också om den gången när han satt på station och en ung konstapel kom släpandes med en ännu yngre förmåga som han hittat på Lästmakargatan, med knark på sig. Min gubbe hade ingen aning om vad knark var och fick ringa sin chef. Detta var i början av 60-talet. I slutet av fyrtiotalet stod han då och i korsningen Odengatan/Valhallavägen och fick då och då syn på Hasse Ekman och Eva Henning. Hon i sitt halmgula hår och han i kamelhårsulster. De var mycket eleganta.

Publicerat

Nothing left to make me feel small

Den här bilden älskar jag. Klockan var halv ett när vi rasade ut ur taxin vid Renseriet för att möta upp några andra och gå vidare till Slakthuset. De breda gatorna låg öde och starkt ljus lyste upp den slitna asfalten. En skylt förkunnade att vi var i Slakthusområdet. Vi rusade fram, dansade lite och jag hade min telefon som en bergsprängare på ena axeln och spelade Billy Idols Hot in the city.

Men mest tänker jag att den där stunden var som en bild på ett innersleeve till en Spandau Ballet-platta. Lite halvgalet och för korta shorts.

Lyssna på Gold med Spandau Ballet.

Publicerat

Finnboda varv som blev Docklands

Jag tog en oväntat lång promenad igår. Målet var Kvarnholmen och jag hade tänkt åka buss, men då vädret var bra och skorna hela, promenerade jag förbi Fotografiska, Danvikstull och Danviksklippan och hamnade slutligen vid Finnboda varv som blivit med dyra bostadsrätter. Säkert bor här en och annan som en gång på 90-talet knaparade några piller och begav sig ut på dans i sina bästa kläder från jus. Tiden går som ni vet.

Men så vackert resterna av varvet är! Antar att även denna ypperliga byggnad med ferrofönster snart är ett minne blott. Jag tog en hel del bilder, mestadels analoga, men även ett par med telefonen och det är dem jag visar nu.

På Kvarnholmen, en gång i tiden ägd av KF. Här fanns kvarnen Tre Kronor, en mannagrynskvarn, en havrekvarn och diverse andra anläggningar, inte minst de berömda radhusen, ritade av Olof Thunström, som uppfördes 1928-30. Mer om den en annan gång! På bilden ovan ses en kvarn. Frågan är vilken. Skitsnygg i vilket fall.

Publicerat

Tinnar och torn mot en ljus himmel

Augustikvällar! När staden mörknar, är himmelen fortfarande ljus och tinnar och torn framträder mot den blånande sky som är månadens mest intagande kännetecken. Ibland kan jag tycka att naturen är som människor eller vice versa. Som vackrast innan den vissnar ned.

Ikväll har jag, hör och häpna, besökt Pride. Vanligtvis är av ungefär samma åsikt som Maj-Britt  Hagberg som på frågan om hon hade för avsikt att besöka festivalen som det året gick av stapeln vid Sjöhistoriska (eller något i den stilen) svarade följande: klicka här.

Nå, jag hamnade i en varm källare på söder och fick mig Homokulturens ABC till livs. Denna kultur bestod till stor del av en sak och det var sex, vilket fick samtliga inblandade att mysa. Jag blev rätt irriterad när Anna-Maria Sörberg (dåligt val av intervjuare!) sa till Birgitta Stenberg (som f.ö. gjorde mycket bra ifrån sig): ”du har ju skrivit mycket om sex”. Det tyckte inte Stenberg och inte jag heller. Nog för att hennes böcker innehåller sex, men inte är de som dagens s.k. HBTQ-litteratur som praktiskt taget är smaklöst snuskig utan att för den skull vara upphetsande. Stenberg skriver som sina upplevelser utan att för den skull bli billig och osmaklig, istället förmedlar hon i sina böcker både livsglädje och förfall på ett mycket engagerande vis.

Min favorit under kvällen var Kolbeinn Karlsson som skrivit boken Trollkungen. Han framstod som ytterst sympatisk och dessutom egensinnig på ett tilltalande tillbakadraget vis.

Nu var det inte alls meningen att såga den föreställning, på det stora hela var det en intressant kväll.

När jag promenerade hem gick jag bland annat Nybrogatan och passerade dörren till det fantastiska Hotel Örnskiöld. En 30-talsidyll som är behagligt patinerad.

Publicerat

Och vips! var väggen nästan som ny

Jag har lagat en vägg, den där väggen jag skrev om förra veckan om ni kommer ihåg. Panelens nedre del var helt slut och isoleringen i form av sågspån var på väg att rinna ut. Hade jag varit en ordentlig människa, hade jag försiktigt plockat ner hela panelen, avlägsnat pappen och tömt konstruktionen på sågspån. Efter detta förarbete, hade jag bytt allt ruttet trä, spikat på ny papp och fyllt på nytt sågspån och sedan återmonterat vad som gått att använda av panelen och ersatt resten med nytt.

Men det gjorde jag inte. Istället petade jag inte lite ny papp längst ned, spikade fast en liten bräda där det fattades trä, sågade av de smala ribborna på panelen och satte sedan upp en liggande panel som blev tre plankor hög. Längst upp hamnade en liten dropplist. Rätt snyggt faktiskt och jag är nöjd, men det är likväl ett hastjobb. I kombination med dränering tror jag att detta kommer hålla i åtskilliga år.

Publicerat

Denna sommar har jag bjudit på te

Denna sommar har jag bjudit på te. Det är sällan folk har ”vägarna förbi” när man befinner sig i glesbygden, men i år har jag redan haft två celebra besök och jag dukade därför vackert i min kammare.

Sofia Runarsdotter var blondin nummer ett att bänka sig i en ådringsmålade gamla förmaksgrupp som min morfar snickrat (eller om det var någon annan, snygg och enkel är den i vart fall). Tyvärr syns inte de skira gardiner som hänger i fönstren, vackra och lite ansatta av tidens tand. Sofia hör också till de människor som fotograferar med Polaroids legendariska film 669 som snart är ett minne blott.

Blondin nummer två var min finska samaritkollega, som dock kommit sig sig upp och numera jobbar på ett borgerligt hem för samhällets mer bemedlade medborgare. Hon var på väg från Rovaniemi och stannade för lite förplägnad i form av smörgåsar och kakor.

Publicerat

Oh, where did our love go – Soft Cell

Utanför Piteå, vid Munksund, Haraholmen och Skutskär och diverse andra platser finns massafabriker och hamnanläggningar. Det doftar starkt av trä och lastbilar, truckar och allsköns maskiner kör omkring.

Jag lyssnade på Soft Cells cover på Where did lour love go.

Publicerat

Ricordate, amato Gelsomina ricordate

En bild tagen strax efter kriget (notera att New Look inte slagit igenom ännu – istället är det krigsaxlarna som dominerar). Som ni ser är den inte tekniskt perfekt vilket gör den verkligt dramatisk. Älskar också de spretiga el-/telefonstolparna som pryder la strada – landsvägen. Hur som var den nya tiden här och allt skulle bli bättre. Inte minst om man tog chansen och flyttade till stan.

Bilen har jag fått av en släkting som scannat in gamla negativ. Detta gjorde mig mycket glad eftersom vi inte har alltför många bilder frön förr. De vi har är oftast bara små kopior, kontaktkopior av 6×6-negativ, vilket verkar ha varit vanligt på den tiden. Tvärr kommer jag inte att dela med mig av alla bilderna, men åtminstone en får ni se.

För er som inte förstår rubriken, säger jag bara: ledmotivet till La Strada, i egenitaliensk tappning. Förmodligen inte helt korrekt.

Publicerat

Remember (Cruisin’ in the rural -64)

Det är Shangri-Las Remember (Walking in the sand) som spelar på grammofonen när jag åker en sväng i byn. Observera att skivan tyvärr är skev efter att ha legat i solen och att bilen naturligtvis har rattväxel. Det hade alla sofistikerade bilar på den tiden. Golvväxel var vulgärt sportigt eller banalt lågbudget.

Det är mycket roligt att åka runt på landsbygden, särskilt på små grusvägar när dammet yr och solen gassar. För att inte tala om doften av bensin, smörjolja och varmt grus, den hör verkligen till mina favoriter.

Publicerat

Besöker paltservering på Ottergården

Rubriken må inte vara något mästerverk, men nog har de sin charm med alla dessa sommarserveringar som poppar upp så snart det blir semestertider. För att inte tala om alla vackra hembygdsgårdar som drivs av entusiaster som mestadels arbetar helt ideellt.

Föreningen som drivet Ottergården har lärt sig att det som lönar sig allra bäst är att ställa till med paltservering varje vecka under juli månad. Gården, som är en gammal Norrbottensgård, en parstuga med ytterligare två kamrar vid sidan om köket, är vacker med ursprungliga fönster och en fin och prestigelös inredning. Rejäla tanter står för paltkokningen och deras män skalar potatisen som är grunden till denna goda skapelse som fylls med fläsk och serveras med smör och lingon.

Publicerat

Tryckande hetta och rödrosa rallarros

Inte ens de lysande rallarrosorna förmår att ge färg åt de trötta polaroidbilderna.

Jag har anlänt Den glesa bygden. Det är varmt, ja faktiskt tryckande, och överallt grönskar det. Längs dikesrenarna blomstrar rallarrosorna, den växt som vi kallade för mjölkört när jag växte upp.

Så snart jag var framme monterade jag radion i bilen, ty vintertid tycker jag att det är klokare att förvara den inomhus, inte ute i den 30-gradiga kylan där bilen står. Jag sköt in en skiva i skivspelaren och körde iväg längs med byavägen. jag älskar att sitta i den mjuka bilsoffan när solen gassar och varm luft strömmar in från de öppna ventilationsrutorna. Och att se solglittret dansa i kromet på instrumentbräda och ratt. Vägen är mestadels smal, men med jämna mellanrum vidgar den sig lite för att ge plats åt möte vilket signaleras med en slokande M-skylt.

Jag stannade till 0ch pratade med en grannfru som vistades i trädgården. Hon är dotter till min favorittant som dog för fyra år sedan. Hon berättade att farbror Josef sagt att det kanske skulle komma regn idag. Nyheterna sprider sig här på vischan, även om man saknar facebook och twitter.

När jag var yngre tyckte jag inte alls om att tillbringa tid här uppe. Nu är det tvärtom, även om jag knappast tror att jag skulle trivas med att bli bofast. Här finns inget som distraherar och dagarna går och solen har sin gång. Det luktar gott av varm jord och gräset ger mig utslag på benen. Jag hade aldrig tänkt mig att ta över en gård här uppe, men nu verkar det bli så. Man vet aldrig vad ödet har på lut. Och jag som varken behärskar skogsskötsel eller åkerbruk. Men det finns vackra miljöer här; inte minst min favorit,  den stora, luftiga höskullen vars en vägg man kan öppna upp och på så sätt erhålla en storslagen scen ut mot gårdsplanen.

Publicerat

Nattåget en julikväll i sommarhettan

Jag sitter på nattåget på väg norrut. Vädret är fint och det är fuktigt. På perrong 4 på Centralstationen stod ett helt långt tågset när jag kom med mitt bagage. Vagnen längst fram befann sig i höjd med Norra bantorget. Min kupé var i den änden så jag fick släpa på mina väskor. Jag har med mig en bunt böcker, kameror, film och en hel del klädet.

I min kupé sitter två tjejtanter och pratar med bred värmländska. Just nu behandlas en villa som ett par, som ännu inte skaffat barn, köpt. Jag är inte så nyfiken, men det är svårt att inte lyssna.

Imorgon vid åtta är jag framme i Luleå. Då kommer vad det lider en mer omfattande rapport!

Publicerat

Östermalms tvättsalong, Sturegatan

I hörnet Sturegatan/Östermalms- gatan ligger denna anrika inrättning. Älskar skylten och att dylika tvättsalongen faktiskt finns kvar.

För 4-5 år började Östermalm förändras. Dahlboms kontorsmaskiner på Sibyllegatan klappade igen och ersattes av en hemsk inredningsbutik och på Karlavägen och Linnégatan poppade kaféer och trendiga butiker upp. Lite förvånande får man säga, ty tidigare har de mer konservativa butikerna dominerat.  Vad sägs om First and second häst? Egentligen började förvandlingen ännu tidigare, när en del av Tösse avyttrades och blev till Cafe Foam som öppnade 1997 med helt galen inredning av London W8. Lustigt nog, är inredningen fortfarande rätt intakt. Hoppas den blir kvar 30 år till, då kommer den att vara helt unik och en sevärdhet i klass med Valands.

Även uppe på Gärdet har den nya tiden brutit in. Antalet hundfrissor har minskat och på Furusundsgatan har en kaffebar, som även serverar mackor på surdegsbröd, öppnat i närlivsens gamla lokaler (färskpressad juice finns också att tillgå). Den klassiska restaurangen Funkis är numera asiatisk restaurang och Stickans mat-café har blivit vedugnspizzeria.

Charles Aznavour: Yesterday when I was young.

Publicerat

Rosersbergs slott – så svårt att finna

Har ni varit på Rosersbergs slott? Om inte, så beror det säkert på att ni inte hittade dit. Skyltningen är nästintill helt obefintlig och denna lilla pärla framlever därför sina dagar helt i skymundan. Vi hamnade nästan i Uppsala innan vi insåg att vi hamnat fel, vände och lyckades till sist ta oss till Rosersberg ocg hittade så småningom slottsvägen och voila: där var slsottet! I pur glädje, sladdade jag med Pontiacen på grusplanen och parkerade med en smäll, ty jag hade glömt hur lång motorhuv detta vrålåk har jämfört med den lilla skorv till hemtjänstbil som jag tutar runt i till vardags och åkte rakt in i ett betongfundament. Nå, turisterna fick något att titta på.

Inte nog med att slottet var svårt att hitta, fotoförbud rådde också och bilden ovan har jag snott från hovstaterna. De interiörbilder jag hittade var utan undantag usla. Men vilket slott!  Av inredningen från sen 1700-tal och empir finns det mesta kvar, även om i stort sett allt från byggnadsåren på 1630-talen är utplånat. Väggarnas tapetfält hade solblekt men tidstypisk textil, taken var lite spruckna och golven var obehandlade eller med rester av forna tiders färg. Slottet var inte alls pompöst, utan snarare intimt med välproportionerade gemak i långa rumsfiler.

Slottet hade naturligtvis ett café, men de tog inte kort så vi åkte raskt tillbaka in till staden.

Vilken pärla detta skulle kunna bli!

Publicerat

Jazz Selection-vax på grammofonen

Min skivväxlarpinne har varit trasig ett tag. En av de tre plastpiggarna hade blivit utsliten vilket fick till följd att samtliga plattor släpptes ned, inte bara den första, en understa. Igår kom jag mig äntligen för att reparera den och nu kan jag återigen spela skivor utan att behöva byta var tredje minut. 10 skivor kan man lägga på och det blir ungefär en halvtimmes musik om man spelar 3-minuterslåtar. Lägger man på 10 lp-skovor, klarar man sig några timmar.  (här ett YouTube-klipp som förklarar funktionen )

Jag la samman en bunt med 9 skivor från det svenska bolaget Jazz Selection som gav ut skivor från bl.a. amerikanska Dial och franska Vouge (vissa Vougeutgåvor tror jag från början var amerikanska original). För er som undrarvad jag satt samman, har jag även skapat en Spotify-playlist med samma melodier. Lyssna! Dock tycker jag att mina skivor låter bättre än det sunkiga ljudet från gratisversionen. Plattorna från tidigt 50-tal har ofta utmärkt ljud om de inte är sönderspelade.

Publicerat

Cause the night has a thousand eyes

Jag tycker att CrossProcess-appen är riktigt bra, framförallt nu när jag endast har 31 exponeringar kvar av den gamla Polaroid 669-filmen som slutade tillverkas 2008 (om jag inte minns fel). Jag undrar vad jag egentligen borde fotografera med så unik film? Några slaskbilder får det naturligtvis inte bli. Kommer inte på fråga!

Jag har köpt några rullar smalfilm för sommaren. Då Kodachrome somnat in, blev det Ektachrome 100D som sägs vara en helt fantastisk film. Det får man verkligen hoppas på. Även här är frågan vad man skall föreviga när man använder sig av ett så dyrbart medium som super 8-film.

Har jag berättat att jag läser Palme-biografin som kom i våras? Den är bra och sidorna vänder sig nästan av sig själva. Jag tror faktiskt att den hör till de bättre biografierna jag läst på senare år. Tjock är den också, så att den räcker hela sommaren. Under min uppväxt stod inte Palme högt i kurs, man skulle faktiskt kunna säga att han var tämligen avskydd. Därför är det intressant att få en mer nyanserad bild av mannen som var en av våra allra främsta politiker under 1900-talet. Att dessutom lära sig något om efterkrigstidens politiska spel är dessutom bra för mig som inte alls är insatt på området.

Apropå sommar: har ni sett videon till Bobby Vees The night has a thousand eyes? Bobby är på stranden mitt i natten och får både en blondin och två badpojkar med sig hem. Avancerat!

 

Publicerat

En något bedagad Lincoln Continental

När jag gick hem från jobbet passerade jag en något sliten Lincoln Continental av den där 60-talsmodellen som Kennedy blev skjuten i (dock att den var en cabriolet).  Den är rätt snygg och dessutom speciell, ty dels har den  självbärande kaross och dels är bakdörrarna hängda i bakkant så att man kan öppna dem under färd och lätt fånga in gångtrafikant.

Gångtrafikant, är det inte härlig att vi alla är trafikanter även om vi inte äger ett fordon!

Publicerat

I denna ljuva sommartid, gå ut, min själ, och gläd dig vid, den store Gudens gåvor.

Jag älskar stan på midsommar.  Gatorna ligger öde och det är inget som stör och det finns heller inte mycket att göra. jag ägnade dagen åt att tvätta bilen, rengöra lacken med cleaner och vaxa den. Jag städade lite och ordnade med ett nytt skåp invid spisen i köket.

När allt var avklarat satte jag mig i bilen och åkte ut på Lidingön för att tanka och körde sedan runt på stan ett tag. Jag passerade Humlegården, Stureplan, Strandvägen och hamnade till sist i Diplomatstaden, det vackra bostadsområdet vid Strandvägens slut som består av praktfulla villor vid Djurgårdskanalen. Området planerades av P O Hallman och är mycket tilltalande.

På den översta bilden ses en tegelvilla med pampiga skulpturer i trädgården. Jag parkerade utanför och tänkte att här borde jag bo. Sedan passerade jag Engelska kyrkan och tog ännu en bild. Solen letade sig genom lövmassan och kyrkogården badade i ljus. På den smala och med gatsten belagda gatan var det dock tämligen mörkt och mycket vackert.

Engelska kyrkan låg ursprungligen vid Wallingatan, men flyttades hit 1913. Den  är ritad av en engelsman och skall likna de lantkyrkor som är vanliga där. Nygotisk är den i vilket fall som helst och mycket fin.

Publicerat

Who gets the job of pushing the knob

Igår regnade det och jag hade svårt att motivera mig att kliva upp ur sängen. Det är bra mycket trevligare att ligga kvar bland lakanen när man hör det trumma mot rutorna. Vill man, kan man dessutom läsa vilket jag oftast gör i sängen.

På kvällen var hela stan insvept i fukt och jag satt vid Monteliusvägen och såg på en stad som i det grå vädret nästan saknade kontraster. Men så många lyftkranar det finns! Det byggs överallt. jag gillar lyftkranar, särskilt de gula som står så vackert mot den klarblå himlen soliga sommardagar.

Och så lyssnar vi på Stranglers.

Publicerat

That summer could always be here

L10 Trottoaren

Denna värme Jag har fortfarande inte vant mig med att ständigt vara varm, men å andra sidan är nätterna fantastiska. Bilden ovan är en installation vid L10 Trottoaren som jag besökte i fredags. Först när skymningen började sänka sig, blev det riktigt behagligt ute.

Egentligen skulle jag vilja åka bil, men när termometern visar 30 grader är det inte så skönt att sitta i en varm kupé, även om man har rutorna helt nedvevade. I ärlighetens namn är det nog ännu mer korkat att sitta hemma i värmen och dricka te( eftersom jag inte har något kaffe hemma).

I juli skall jag ha semester och åka norrut. Hoppas att det är varmt och skönt även då. Det behöver inte vara runt 30-strecket, men gärna 20-25 grader. Det skall bli skönt!

Publicerat

Hotness. Heta dagar i en varm stad.

Med PontiacDenna härliga värme! Även om jag ännu inte halt vant mig vid den, tycker jag mycket om den. Visserligen är det inte alltid helt bekvämt att sitta i en varm liten skorv till hemtjänstbil, men iallfall.

Igår tog jag dock Pontiacen till PrisXtra för att storhandla (ja, jag vet – korkat att köra törstig V8:a på 6,5 liter för att handla till något lägre priser än i stan). Eftersom AC:n behöver repareras och klädseln är av perforerat konstläder, blir det rätt varmt, framförallt om man fastnar i bilkö på Valhallavägen som jag gjorde. Jag hade nämligen hittat ett fint gammalt handfat som någon slängt på Sturegatan och bestämde mig för att plocka upp det. Tänker mig att om jag rengör det kan jag sälja det och tjäna en slant och framförallt tycker jag att det är för trist att slänga så vackra grejer.

Men nu är jag ledig ett par dagar. Jag tänkte gå och se Derkertutställningen, kanske pallra mig till Liljewalchs och så hoppas jag att vädret inbjuder till parkliv. Bilkörning vore heller inte så dumt. Det har sin charm, även om jag på det stora hela skulle önska att man minimerade den privata biltrafiken i innerstaden.

Och så läser jag en intressant bok, Stenstadens arkitekter, och där fann jag följande fantastiska mening angående bostadshusens fasader som enligt 867 års byggnadsstadga bör ”erhålla yttre prydlighet i förhållande till tomternas belägenhet, och blifva uppförda i en värdig och smakfull stil till stadens förskönande”.

Publicerat

En pilgrimsfärd till graven i Uppsala

Malla Montgomery-Silfverstolpes

På kyrkogården i Uppsala fann jag Malla Silfverstolpes grav. Precis som hon en gång åkte till Erlangen för att besöka Per Ulrik Kernells grav, tog jag tåget till Uppsala och besökte den vackra kyrkogården. Intill Malla låg Erik Gustaf Geijer vid en ståtlig, men kanske väl fallosartad sten. Av det gamla Uppsala och livet vid Kungsängsgatan finns dock inte mycket kvar. Mallas hus är sedan länge nedrivet och nyare och halvgamla affärs- och bostadshus kantar den gamla gatan. I kvarteren runt domkyrkan och Slottet är dock det mesta sig likt. Även Geijersgården finns kvar och inte långt ifrån denna hittade jag en staty föreställandes Sångarprinsen. Är den inte fin!

Publicerat

Sommarkväll och jag vandrar hemåt

Sommarnatt

Det är sommarnatt och himlen är ljus. Villa- och Floragatorna ligger öde och på Karlavägen känner jag en söt doft från en buske. Klockan närmar sig halv tolv och jag är på väg hem från jobbet.

Det är sorgligt att våren är över och att syrenernas blommor snart är ett minne blott. En tröst är att stan snart kommer dofta sött av schersminens tunga smultrondoft. Den älskar jag!

I torsdags satt jag i en koloniträdgård i Tanto och såg solen sakta vandra mot Högalidskyrkans tvillingtorn för att sedan försvinna ned bakom söders brokiga siluett. Det var sommarens första kväll och jag hade återvänt från en dagsutflykt till Uppsala. Efter ett snabbt ombyte, förvandlades jag till vinsamariten och tog tåget upp på söder, fullastad med is och diverse dåligheter. Apropå det, så hette Flustret i Uppsala Lilla fördärvet innan smeknamnet Flustret blev det officiella. Ytterligare en krog fanns i denna stad i mitten av 1800-talet och den hette Stora fördärvet. Man visste då att döpa syltorna på den tiden.

Publicerat

Paeonia suffruticosa, vårens skönhet

Buskpion och syren på Villagatan

När jag promenerade hem från jobbet för ett par dagar sedan passade jag på att ta en bild på Villagatan, där doften av syren och buskpion just nu ligger tung. Runt hörnet, på Östermalmsgatan, är en trädgård fylld starkt doftande syrener, i lila och vitt. man blir nästintill bedövad.

Tänk att buskpionen gått mig förbi under alla år! Dess blommor är stora och doftar starkt. Färgen är kraftigt ljusrosa och delikatare blommor har jag knappast sett. Kronbladen är som den allra delikataste textil och fluffigt faller de i mjuka, böljande vågor. Men underbart är ytterst kort.

Tänk, nu är jag ledig i tre dagar! Jag har jobbat varje kväll sedan i torsdags förra veckan och på dagarna har jag pluggat. Igår kväll masade jag mig till Mejanfesten på Färgfabriken och var allt lite ansatt i morse. Min hundraåring var mycket nöjd över att jag roat mig så och lät besviken när hon hörde att jag skulle stanna hemma denna fredagskväll. Jag lovade dock att skärpa mig och ta skadan igen på lördag. Med det lät hon sig nöja. Hon är en utmärkt dam förresten. Alert och mycket nyfiken på det mesta. Och så är hon tokig i sport. det hade jag inte väntat mig av en dam som klätt vår f.d. kornprinsessa.

Publicerat

Stal syrenerna och gav dem till tant

Här sitter jag och är trött! Inte underligt ty jag jobbar varje kväll nio kvällar på raken och på dagarna pluggar jag. Vi har en inlämning i estetikkursen den 1 juni och fram till dess är det fullt upp.

Idag har jag agerat blomstertjuv. En tant, som inte kan gå ut och stjäla blommande syrenkvistar själv, bad mig om hjälp. Först tänkte jag sno dem på Lill-Jans Plan, men så blev jag rädd att någon arg östermalmskärring skulle komma utkutandes, så jag tog dem i parken vid Tre Liljor i Vasastan istället.

Annat som hänt mig på sistone är att en taxijävel prejade mig så att jag var tvungen att tvärnita, ty annars hade den lilla skorven till hemtjänstbil blivit mos. Hade jag vågat och haft Pontiacen, hade jag kört efter den jäveln, tryckt gasen i botten och gjort mos av taxibilen. Så arg var jag. Urk, vad jag avskyr den stilen. Avskyr gör jag också alla väglöss som kör 20-30 på FEMTIOVÄG.

Ja, så såg en utställning med Albert Watsons bilder på Fotografiska. Han hade tyvärr plåtat enormt många Vouge-omslag. Säkerligen bra för hans kassa, men inte var de då speciellt intressanta. Än märkligare att någon kommer på idén att ställa ut honom. Rekommenderas följaktligen ej!

Och nu lite rolig läsning. Klicka här. Det är en fantastisk historia! Läs också kommentarerna!

Publicerat

En dagsfärd upp till det fagra uppland

Uthus

I lördags satte jag mig på tåget och reste till Upsala för att sedan sätta mig på en buss och bege mig rakt ut i spenaten, till den byggd som fått ge namn åt Vendeltiden (550-800 efter Kristus). I Husby klev jag av bussen och vandrade sedan en kilometer eller två längs med en slingrande väg som kantades av välskötta åkrar där grödan redan börjat gro. Ett gammalt lätt medfaren verkstadsbyggnad passerades och jag tog naturligtvis en bild.

Pontiac Grand Prix

Efter att ha hämnat bilen från sin vinterförvaring åkte jag mot Vendels kyrka och strax intill, fick jag en helt fantastisk lunch som slår det mesta jag bjudits på i lunchväg. Så gott! Att återigen köra amerikanskt var roligt, men så ovant! Efter att ha tillbringat vintern i en liten skorv till bil, en manuellt växlat liten Toyota IQ, kändes det helt absurt att sväva fram en en 5,5 meter lång amerikanare.

Hus

Färden fortsatte sedan till Upsala där jag fick mig ett par mycket trivsamma timmar och tillfälle att se många vackra byggnader, inte minst funktionalistiska, men dessa lämnar jag därhän denna gång. Runt domkyrkan var det mycket vackert. De ålderdomliga kvarteren och den kuperade terrängen var en stor del av områdets charm. Inte långt därifrån, var dock det mesta av de äldre byggnaderna rivna och arkitekturen allt annat än tilltalande, bortsett från några modernistiska pärlor.

Ett annat hus

Och grönskan! Prunkande och vackert var vad det var. Häggen i full blom och syrenerna med svällande knoppar. det är så synd att denna vackra tid snart är förbi.

Nation

Nationshus finns det över allt i denna gamla studentstad. Här vad jag tror är smålands nation. Tyvärr har jag glömt arkitektens namn. Alvar Aaltos vita skapelse var också en riktig pärla, ja, inte bara det, en underbar byggnad som jag skall presentera närmare i framtiden.

Publicerat

Och så fick HSB risbastu av hovrätten

Ribershus

Jag sitter i en källare i Fredhäll, närmare bestämt på ett av stadens borgeligare pensionärsboenden. Vädret är tämligen uselt, och regnet strilar utanför min källarglugg. Eftersom jag en gång bott här ute, är det dock roligt att återse området, även om det hade varit trevligare om jag kunnat ta en promenad utan att drabbas av syndafallet.

För en tid sedan skrev jag om bebyggelsen vid Ribershus och det extraordinära huset på Tessins väg 1, det första i raden av höghus byggda av Eric Sigfrid Persson i slutet av 30-talet. HSB Sundsfastigheter planerade nämligen en ovarsam upprustning för att samtliga lägenheter, även de helt ursprungliga, skulle få modern standard med fula kök och usla material (här nyligen tagna bilder från en lägenhet i ursprungligt skick). Detta upprörde mig mycket och jag var tämligen arg, ja förbannad till och med. Jag skrev till diverse blaskor, men ingen ville ta in min text, så istället ringde jag Stadsbyggnadskontoret (SBK) i Malmö och Malmö Museer. Efter kontroll visade det sig att HSB inte lämnat in någon bygganmälan, vilket krävs, och att SBK och museet kommit överens om att en antikvarie skulle närvara vid renoveringen. Detta verkade dock helt ha ignorerats av HSB. SBK lovade dock att genast ta tag i ärendet och det var minsann mer än jag hoppats på. Ofta är de på tok för slöa, åtminstone här i Stockholm.

Samtidigt hade de boende i huset överklagat renoveringen och krävt individuell besiktning av samtliga lägenheter och tro’t eller ej, men hovrätten gav hyresgästerna rätt. Om min insats spelat in i denna prövning, vet jag inte. Jag är hur som väldigt glad att HSB:s planer stött på patrull och att viss fast inredning kanske kan få vara kvar. Köksstandaren, t.ex, är så hög i ursprungligt utförande att ett utbyte är onödigt och dessutom skulle det kosta åtskilligt att återskapa liknande snickerier. Byggfabriken har erbjudit HSB sina tjänster och ett fördelaktigt pris, men de var inte alls intresserade. Troligtvis är HSB mer inne på att skapa moderna hem i stil med Västra hamnens nybyggen.

Nå, det återstår att se hur detta slutar. Fortsättning följer!

Publicerat

Halmgult! Men är det höst eller vår?

Råggul åker

Är den inte fin bilden? Jag tycker mycket om att det är svårt att se om det är vår eller höst och så älskar jag den halmgula färgen. Förra sommaren växte här korn, men nu blir det vall. När man sår in kornet på våren, sår man samtidigt gräsfrö, men eftersom kornet är starkare, är det först andra året, när kornet har skördats, som gräset växer sig starkt. Efter ungefär 3 år av höskördande, är det dags att plöja och så korn igen.

Inte för att jag vet om alla gör på detta sätt, men så gjorde vi iallafall och så gör vår arrendator.

Här uppe i norr är det inte längre någon snö, den är borta sedan en vecka tillbaka. Ytterst ovanligt för dessa breddgrader får man säga. Vackert är det ändå, ty jag är svag för den döda perioden efter snön och innan grönskan.

Och nu blir det reklam! Det gäller som ni kanske förstår min nya telefon. Jag beställde en iPhone 4 och fick den igår och tro det eller ej, men jag är förbannat nöjd. Lätt att använda, snygg och gedigen. Och en tämligen bra kamera, får man nog säga. Bilderna duger iallfall att användas i det lilla format som jag använder mig av när jag tar snap-shots till bloggen. Naturligtvis kan man inte jämföra den med en bra analog kamera, men det hade jag inte väntat mig. Dock att den klarar motljus och reflexer rätt dåligt.

Och så kan vi lyssna på (Gonna) Cry you out of my heart. Ella Fitzgerald och Delta Rhythm boys.

Publicerat

Och för sin vackra dotter – huvudbry!

lovisienstadt

Det luktar av linolja i mitt kök, ty jag har oljat in mina köksbänkar! Eftersom jag reser bort ett par dagar passar jag på att göra detta så att de hinner torka ordentligt. Ytan blir så fet och vattenavvisande efter denna behandling att det liknar då ingenting.

Imorgon, eller snarare idag på morgonen, tar jag flyget norrut för ett par dagars semester. Skönt, synd bara att det skall bli kallt och dåligt väder. Närmare nollan har jag fått för mig. Roligt dock att jag skaffat modern telefon och nu kan fotografera snap-shots! jag är mycket belåten.

På bilden ses Lovisienstadt fullt upptagen med att repetera inför utlandsresan. Hon och GBS har nämligen åkt till Afrika och skall förhoppningsvis åka (kanske har de redan åkt!) längs med Zambezifloden! Jag har föreslagit att de skall lyssna på denna helt antika dänga. Den är på intet sätt modern.

Publicerat

Il paradiso tu vivrai se tu scopri

Det är påskafton och jag är något trött och ansatt. Långfredagens lidande förflyttades som av en slump till påskaftonen. Fredagens tillställning var dock både uppsluppen och mycket rolig.När jag promenerade till jobbet vid halv fyratiden gassade solen och i Stureparken hade det japanska körsbärsträdet slagit ut. Så vackert!

Från det ena till det andra: har ni hört talas om Patty Pravo? Prado är italienska och slog igenom 1966 med en cover på Sonny and Chers But your mine: Ragazzo triste. År 1969 kom Il paradiso som jag tycker har sina fördelar. Åtminstone just nu är den rätt oemotståndlig, framförallt älskar jag trummorna. Flöjten kunde man dock klara sig utmärkt utan.

Il paradiso, tu vivrai, se tu scopri, quel che hai, non ti accorgi che, io amo gi? te.
La vita e’ cosi? tu quando non hai, vuoi avere di pi? e dopo che hai, ti accorgi che tu, fermarti non puoi, e vuoi quel che vuoi.

Och här ett YouTube-klipp med Il paradiso! Och ytterligare ett med Ragazzo triste.

Jag älskar verkligen påsken med alla sina helgdagar. Här i stan är det dessutom behagligt med det lugn som brer ut sig så snart alla förflyttat sig till landsorten.

Läste ni att Annalisa Ericsson dött? Nog för att hon var gammal, men jag tycker likväl att det var tråkigt. Längre karriär är det nog få som har haft.  Hon verkar ha varit en tämligen speciell person, ingen mjäkig liten tant. Sist jag såg henne, för två tre år sedan, märktes det att hon åldrats. Hon såg nästintill blid ut och jag tänkte att nu har hon nog inte långt kvar. Snygg var hon dock fortfarande. Hon verkade aldrig ha åldrats som de flesta andra, smal, elegant och vacker var hon under alla år. Denna minidokumentär, som jag hittade på YouTube, är inte alls dum. Se den, eller på in på SR Minnen där det finns flera radioprogram att lyssna på. Eller läs denna intressant text som säger en de om hennes karaktär. Jag har åtminstone den ena av hennes memoarböcker som jag tänker läsa om igen och ber att få återkomma i ämnet.

Publicerat

It’s spring and like an easter parade

Syskonbarn

Här sitter jag och snörvlar! Mitt påskträd har gett mig pollenallergi vilket inte är att undra på, ty det är ingen liten buske. Dessutom har jag oljat in köksbänkarna m ed linolja. Det hela doftar för mycket för mina klena näsborrar.

Påsken är en högtid som jag gillar, till skillnad från nyår och midsommar. Förra året var jag uppe i en kyrkstad uppe i Norrbotten. Solen sken och snön smälte och jag hade plockat fram bilen ur vinteridet. I år är jag i stan, ty jag skall jobba som samarit under påskhelgen. Har jag berättat om farmors hemsamarit? Hon haade flera, men den jag minns bäst var tant Elna. Hon hade ofta blommiga blusar och långbyxor i något strykfritt. Det var mot slutet av 70-talet och det fanns knappt några begränsningar i hur mycket hemhjälp man kunde få. Elna skötte både farmor och oss och ibland fick vi följa med henne hem till den lilla villa som hon och hennes man låtit bygga i utkanten av byn. Under verandan fanns en liten jordkällare och där hade Elna skivor från sin ungdom. Jag älskade dem som hade en hund på etiketten, och det kan man ju förstå. Musiken har jag helt glömt, men det enda jag kommer ihåg var att en av dem var sprucken och en annan var en julskiva. Möjligen var det julskivan som var sprucken. Tyvärr flyttade Elna från byn i början-mitten av 80-talet. Hennes man var otroligt svartsjuk och kunde inte tåla att hon arbetade utanför hemmet och det blev skilsmässa. Huset brann så småningom ned och idag finns bara ett litet uthus kvar.

Nu är tanken att jag skall skriva på min estetikuppgift! Sedan skall jag på lunch på söder och imorgon är det stort kalas efter jobbet (jo, samariten vet att roa sig!). Till råga på köpet, får jag besök av GBS, som mellanlandar här på sin väg till Afrika.

Glad påsk och här ett klipp från Easter Parade!

Publicerat

I pray for evening just to be with you

Karl Gerhards reseskrivmaskin

Jag lyssnar på Twilight Time, men denna gång med Roy Eldridges orkester (inte med Platters!). Den är visserligen instrumental, men likväl hör man när man promenerar i skymningen:

Heavenly shades of night are falling, it’s twilight time. Out of the mist your voice is calling, it’s twilight time. When purple colored curtains, mark the end of the day, I hear you my dear at twilight time

Here in the after-glow of day, we keep our rendez-vous beneath the blue. Here in the sweet and same old way, I fall in love again as I did then

Skymningen! När våren gjort entré, men kvällarna fortfarande är kärva och kalla, är himlen i norr djupt blå när klockan passerat nio och mörkret sänkt sig. Det är kallt och buskarna har ännu inte slagit ut. Endast lökväxterna och forsythian blommar i den unga natten. Det är då jag promenerar längs med övergivna gator i Östermalms bostadskvarter.

Men nu har jag tagit mig hem, druckit te och bläddrat igenom några mappar med gamla kamerabilder från förra året, den period när jag satt på kontor och hade tjänstemobil (vilket ord!). En dag var jag på Stadsauktioner och då tog jag ett foto på Karl Gerhards reseskrivmaskin som var till salu. Visst är det fint med väskan som hör till och som försetts med den koncisa adressen SALTSJÖBADEN? Strandpromenaden 16 lär ha varit den korrekta adressen för hans s.k. kråkslott. Någon dag skall jag visa bilder från hans originella hem som av någon anledning fick den benämningen i pressen ( förmodligen var det han själv som var upphovsmannen). Gerhard hade även en Luxor Diplomat och om den kan man läsa här.