Il paradiso tu vivrai se tu scopri

Det är påskafton och jag är något trött och ansatt. Långfredagens lidande förflyttades som av en slump till påskaftonen. Fredagens tillställning var dock både uppsluppen och mycket rolig.När jag promenerade till jobbet vid halv fyratiden gassade solen och i Stureparken hade det japanska körsbärsträdet slagit ut. Så vackert!

Från det ena till det andra: har ni hört talas om Patty Pravo? Prado är italienska och slog igenom 1966 med en cover på Sonny and Chers But your mine: Ragazzo triste. År 1969 kom Il paradiso som jag tycker har sina fördelar. Åtminstone just nu är den rätt oemotståndlig, framförallt älskar jag trummorna. Flöjten kunde man dock klara sig utmärkt utan.

Il paradiso, tu vivrai, se tu scopri, quel che hai, non ti accorgi che, io amo gi? te.
La vita e’ cosi? tu quando non hai, vuoi avere di pi? e dopo che hai, ti accorgi che tu, fermarti non puoi, e vuoi quel che vuoi.

Och här ett YouTube-klipp med Il paradiso! Och ytterligare ett med Ragazzo triste.

Jag älskar verkligen påsken med alla sina helgdagar. Här i stan är det dessutom behagligt med det lugn som brer ut sig så snart alla förflyttat sig till landsorten.

Läste ni att Annalisa Ericsson dött? Nog för att hon var gammal, men jag tycker likväl att det var tråkigt. Längre karriär är det nog få som har haft.  Hon verkar ha varit en tämligen speciell person, ingen mjäkig liten tant. Sist jag såg henne, för två tre år sedan, märktes det att hon åldrats. Hon såg nästintill blid ut och jag tänkte att nu har hon nog inte långt kvar. Snygg var hon dock fortfarande. Hon verkade aldrig ha åldrats som de flesta andra, smal, elegant och vacker var hon under alla år. Denna minidokumentär, som jag hittade på YouTube, är inte alls dum. Se den, eller på in på SR Minnen där det finns flera radioprogram att lyssna på. Eller läs denna intressant text som säger en de om hennes karaktär. Jag har åtminstone den ena av hennes memoarböcker som jag tänker läsa om igen och ber att få återkomma i ämnet.