Etikett: Dagbok

Det blev verkligen mycket varmare än det brukar vara såhär års och betydligt varmare än jag tänkt mig, ty jag hade antagit att det skulle bli kallt, ett par plusgrader och allmänt trist. Men så blev det inte alls!

Promenerade en ljum kväll och det var så vackert. Ängarna har inte grönskat och marken är halmgulgrå och ytterst dekorativt, framförallt mot en klart ljusblå himmel.

Jag inspekterade mina lador, de som skall repareras. Två av dem har jag sökt och fått bidrag för, tre skall jag söka i dagarna. De är rätt fina, men de har sjunkit ned och är rätt skadade under. Vilken tur att jag inte vet så mycket om ladrestaurering, annars hade jag säkerligen inte vågat ge mig in på det!

Passade också på att träffa min deklarationstant, hon som gör bokslut och deklarerar åt mig. Jag är alltför dålig på dessa grejer, speciellt lätt är det inte heller när man har både företag och skogsfastighet. Efter det besöket köpte vi jord och skruv och åkte sedan förbi moster Ebbas kyrkstuga som är sig helt lik. Liten och trång, men med bort och två utdragssängar/soffor.

Passade också på att se över morfars och mormors radio som blivit gammal. Bytte tre papperskondensatorer och så var den återställd, åtminstone nästan. Det magiska ögat har slutat fungera, om det beror på någon komponent eller om själva röret gått sönder vet jag dock inte.

Min farfars radio är jättegammal och dessutom trasig. Andra halvan av 40-talet är den troligtvis tillverkad och den har säkert inte använts sedan 60-talet någongång. Har fått ordning på vissa detaljer men väntar nu på ett nytt rör och en rörhållare. Sen får vi se om det är något liv i den. Tyvärr kan man bara lyssna på kort-, lång- och mellanvåg. Ingen FM-mottagning på detta gamla åbäke.

Jag var på återvinningen och fyndade härom dagen. Bland annat hittade jag Olle Hedbergs Grop och andra, Herman Bangs Tine och Benedictssons Fru Marianne (båda i snygga utgåvor vilket framgår av bilden ovan) samt Ivar Los Socialisten. 5 kr styck var verkligen inget att bråka om. Dessutom fick jag mig 4 nya vykort från 60-talet föreställandes Stadshuset i Luleå. De hade en hel kartong. Motivet sålde  uppenbarligen inget vidare trots det pampiga stadshuset och grönskan i Stadsparken.

Grop åt andra är den första i Hedbergs trilogi om den unge Karsten Kirstewetter, son till en överstelöjtnant och en välbärgad fru. Jag gillar Hedbergs 30-40-talsböcker och denna verkar lovande. En smått borgerlig roman, lätt att läsa och underhållande. Jag kan förstå att hans böcker såldes i stora upplagor.

Fann också några skivor, bl.a. Karelsk vaggvisa som jag tyckte lät intressant och Konvaljens avsked. Säga vad man vill om den låten ,men nog har den viss charm. Precis som titeln Kung Liljekonvalje av dungen.

Nu har jag äntligen fått mina kameror servade och så har jag provfotograferat med dem och resultatet blev mycket bra! Inte ett spår av ljusinsläpp gör att bilderna återigen blir bra Förra sommaren hade jag stora problem och många bilder blev oanvändbara. Reparationen gjordes av K-R. Kameraservice i Viggbyholm, en firma som jag kan rekommendera, även om man får ha klart för sig att arbetet inte kommer att gå speciellt snabbt och det krävs visst tjat för att få det gjort. Resultatet blev dock mycket bra och det känns bra att någon kunnig sett över kamerahusen Först lämnade jag in dem till Schönherrs foto men de kunde inte göra något åt ljusläckaget. Märkligt, när det faktiskt finns nytillverkade tätningslister till just denna modell.

Mer nytt. Jag har sagt upp mig! Orkade inte längre, stressen blev för stor. Jag jobbade 16-22 och på dessa timmar skulle jag ge cirka 4 timmar hos de gamla. Då nästan 50 % av tiden är förflyttningar återstod 3 timmar och att hinna med 4 timmars jobb på den tiden gick ju inte alls. Eftersom firman inte gjorde någon ansats till att minska min börda, återstod bara att säga upp sig och dra.

Om 1,5 vecka åker jag norrut! Eftersom jag slutade jobba två veckor innan jag tänkt sluta har jag två veckors semester. Bra, för jag är rätt slutkörd och har inte orkat med mycket alls. Har mest vilat och varit matt. Det skall bli skönt att ta tag i lite praktiskt arbete, det är bra för både kropp och nerver.

Jag har lagat ett par överlakan. När de blir slitna går tyget lätt sönder och spricker och så kan man inte ha det. Därför klippte jag loss den övre delen, strax under den infällda spetsen, och vände sedan på själva lakanet och sydde fast den nedre delen vid spetsen, den del som inte är lika sliten som den längre upp. Lika snyggt arbetat som det ursprungliga sömmarna blev det dessvärre inte, men nog går de använda ett tag till.

Tänker att hade jag en bättre inkomst, eller föredrog jag att lägga mina pengar på nya lakan, hade jag kunnat köpa nya påslakan på Hemtex av diskutabel kvalité. Få saker är så bra som knapert med pengar när det kommer till att bevarande grejer och byggnader.

Lagade ytterligare ett lakan när jag ändå var i farten. Den revan doldes bakom en bit tyg vars kanter jag vek in och blev till ett band som syddes fast. Faktiskt mycket enkelt. Gissar att jag för eller senare får vända även det lakanet.

Och snart är sommaren över. Kvällarna är mörka, ja redan vid tio börjar det bli skumt även här uppe Norrbotten. Såhär vackert var det i tisdags vid den tiden, när dimman så sakteliga började stiga upp från åkrarna.

Snart återgår jag till jobbet och storstaden. Kanske är jag inte helt förtjust över det, men med hösten kommer kylan och mörkret och förvärvsarbeta bör man ju och sommaren kommer åter nästa år igen. Gärna en sommar då det växer så att det knakar. I år är allt så sent, trots att det inte varit extremt kallt eller regnat så mycket från andra halvan av juni. Morötterna är fortfarande minimorötter och jordgubbarna har bara börjat att mogna. Något liknande har jag aldrig upplevt.  Till fördelarna kan man dock säga att det varit ett lämpligt år att göra nyplanteringar.

Jag har dock fått en hel del gjort, utan att för den delen ha arbetat ihjäl mig. Jag har kunnat vara litet ledig och jag har sett mig om i landet, ty jag har rest till Bjänsjöå, Flarken, Vikbolandet, till Malmbergen och till Kiruna. Jag har gjort en del utflykter i bil med min kamera. Kanske inte så många, då det blir för dyrt att köra amerikanskt och min Opel inte kommer att bli klar förrän precis innan jag skall åka hem. Det var allt lite tråkigt för den bilen gillar jag att köra.

Den sista veckans värmebölja gjorde att allt sköt fart. Morötterna växte till, jordgubbarna mognade och linet blommade! Jag hade bara satt en kvadratmeter i trädgårdslandet, men räckte ju för att få se hur vackra blommorna är. Skira och ljust blå. och så blommar de bara en dag. Vid sextiden på kvällen slutes de och öppnar sig aldrig mer igen.

Och det är klart att detta är en utsikt kommer jag att sakna! Och hur fint det blir i det lilla rummet när mörkret börjar sänka sig och fotogenlampan lyser som ett komplement till skrivbordslampan.

Ett av de roligaste mail, eller om det det nu var kommentarer, började med en fras i stil med ”Hoppas att allt är bra m.m. o.s.v.”. Genialt. Det var Mor Lovisa i Västerbotten som skrev det, så mycket minns jag iallfall. Apropå Västerbotten så skall Mor Lovisa och jag, tillsammans med Köks-Frida baka tunnbröd i sommar. Det känns tryggt, att ha så rekorderliga och erfarna kvinnor i bagarstugan.

Idag har jag beställt en ljuddämpare till traktorn. Den gamla var verkligt rostig och vajade nästan på halv stång. Tror inte riktigt att det var den rätta, men på något sätt gjorde den nog sitt jobb, åtminstone på 70-80-talen när traktorn senaste användes. I sommar skall jag förpassa den gamla till lämplig vind eller så. Järnskrot är alltid bra att ha. För övrigt ber jag att få rekommendera http://www.veterandelar.net/. Inte för att jag vet att deras varor är prima, för jag har inte fått dem ännu, men det finns åtskilligt där att köpa. Priserna tycker jag också är rätt bra, men där håller nog inte alla med mig. Förutom ljuddämparen beställde jag ett oljefilter, diverse tändningsdelar, repsats till vattenpumpen och ett oljefilter.

I sommar skall jag tillbringa en hel del tid norröver (hemmansägargrejen – det nya svarta ni vet) och en hel del finns att göra. Bland annat målning, bygga en eller två eller flera nya broar (Norrländsk benämning på den där trappen som finns framför många hus) samt reparera den gamla traktorgrävaren. Det är visserligen inte av nöden tvunget – inga större ingrepp i landskapet är planerade – men jag tycker att det är så roligt med gamla traktorer.

Och så ett litet tips som jag fann på Facebook, Nörden och kärleken. En liten bagatell, men mycket rar. Se den!

Det börjar bli vår i mitt fönster! Åtminstone har ljusets återkomst satt fart på växtligheten. I köket blommar Blomsterrlönnen (Klockmalvan) sedan ett par veckor. Planmtan, som under många år varit eländig, mår nu som en prins, och det sedan jag upptäckt att den varit angripen av spinn. Vissa blad är nästan lika stora som mina händer och i topparna växer nya blomklasar fram. Det är en mycket pampig växt som inte är speciellt krävande, faktiskt mycket lättskött.

I söderfönstret står två skott av Fuchsia som jag precis köpt. Båda går i lila och den ena skall jag stamma upp. Intill en Flitig lisa som kommer från Royal Viking. Jag tog nämligen ett skott från planta utanför hotellet i slutet av sommaren förra året. Den lilla plantan har blommat hela vintern, men endast med en blomma åt gången. Nu ser den dock ut att ta fart.

Intill står en liten Gardenia ocm är full av knoppar. Än dröjer det nog ett par månader innan de slår ut. gardenian skyndar långsamt, men när den väl ssätetr igång fylls rummet av en tung doft.

I hörnfönstret i matsalen har jag min amaryllisodling. I en lerkruka står min egen knöl som blommade både förra julen och denna. I de två formarna har jag 7 knölar som jag fått. dem skall jag driva upp till nästa jul. Vattnar och göder man dem noggrant, blommar de villigt jul efter jul. Dock måste de få vila från september fram tills dess att man tar fram dem för drivning i november-december.

Bilden tog jag sommaren 2010. Visst är den vacker och lite mystisk? Den hör till mina favoriter, bland mina egna bilder måste jag tillägga. Munspel och flygel långt bort från Stockholm.

Lika lite som jag just nu skulle vilja flytta till landsorten permanent, lika lite skulle jag trivas om jag inte visste att jag inte fick vistas där då och då under året. Det tog mig många år att uppskatta glesbygden, som jag mestadels fann tråkigt och utan charm.

Vad nu detta beror på vet jag inte riktigt, men jag tror att det beror på att tiden börjar rinna ut. De jag tycker om är gamla och snart döda. Jag har också förstått att ens rötter präglar en mer än åtminstone jag förut trodde. Samt att jag älskar den känsla av ödslighet som finns i vårt land mindre befolkade delar.

Från och med 2012 är jag hemmansägare, vilket verkligen inte var något jag hade kunnat drömma om för 10 år sedan, men nu slumpade det sig så att jag av diverse anledningar kommer att ta över mitt barndomshem. Gården är inte enorm, men det finns cirka 90 ha skog och 20 ha åkermark. Två bostadshus samt en uppsjö förrådsbyggnader. För lite drygt 200 år sedan kom min anfader, som hette Falck, flyttandes och sedan dess har vi bott på den gård som uppfördes åt honom. Huset finns fortfarande kvar och i kontorskammaren står en pulpet som jag har för mig användes när denna Falckare skötte räkenskaperna vid det sågverk som uppfördes nere vid ån.

Nej, jag tänker inte bosätta mig där, men jag kommer nog att tillbringa mer tid där uppe. Och jag kommer att fundera på vad jag skall göra med detta gamla hemman.

Säga vad man vill, men inte är det då speciellt kallt denna jul. Annat var det för och framförallt den gången på 80-talet när kvicksilvret visade -43 och vi skulle åka till moster Sigrid på jul- eller annandagen. Nå, PV:n fungerade och bilturen gick bra. I deras farstu hängde morbror Sigvards älgkronor på rad. I köket, vars skåpluckor var tomatröda efter en reparation på 70-talet, hade moster Sigrid dukat upp mängder av mat, inte minst grisfötter i gelé. I finrummet stod knäcken i en liten glasskål med lock av trä.

I år är det dock bara ett par minus och vattnet flyter fram i den lilla ån. Jag tog precis en promenad och allt var mycket lugnt och stilla. Lugnt och stilla är det för det mesta, men sommartid kan man iallfall få syn på någon stackars motionär från någon av grannbyarna, Jag inbillar mig att det var mer liv och rörelse förr. Å andra sidan är det knappast de tysta och lugna stunderna som stannat kvar i minnet, utan de gånger det hände något som när en från grannbyn körde rattfull och hamnade i diket, eller är det var översvämning vid den av vägverket nyanlagda bro som som bestod av en för smal trumma istället för ett ordentligt vägfundament.

Om det nu skulle hända något, så kan man ge sig den på att min pappas kusin Ragnhild kommer rännandes ”som av en slump”. Hon har näsa för det där med sensationer.

Men just nu är det lugnt. Min syster och hennes blivande exman är bortresta och det tackar jag Vår herre för. Inget ont om min syster dock. Jag lyssnar på mina nyinköpta jazzkivor och favoriten just nu är Laconia med Cliff Jordan. Plattan heter Cliff Craft (Blue Note 1582). Rekommenderas å det varmaste. I julklapp mick min gamla Elac PW8 en ny pickup. kopplad till en flott Blaupunkt Riviera, blir ljudet riktigt bra.

Ser ni, det är en smula rimfrost på ladugården. Jag var ute en sväng och fotograferade. Att ta bilder med iPhone är dock inte så lätt. Det är betydligt enklare med en vanlig kamera. Antar att det beror på sökaren och hur man håller en konventionell systemkamera.

Nu skimrar himlen åter i pärlemor.