Denna byggnad, så vackert inpassad i en skogsdunge, var en gång hem åt doktor Walter Risinger med fru Gerda. Risinger var överläkare vid Solhems Barnsjukhus utanför Borås och villan var hans tjänstebostad. Fasaden, som är utförd i brunbetsad panel, berättar inte mycket om de moderna interiörer som möter besökaren innanför entrédörren.
Husets paradnummer är vardagsrummet och matsalen som är förenade i ett, men lik väl två skilda rum. Vardagsrummet har ett mycket stort fönsterparti ut mot den grönskande skogstomten. En enormt elegant och stram öppen spis är placerad i anslutning till det draperi som kan tjäna som avdelare gentemot matsalen. Inredningen är i övrigt inte särdeles avskräckande modern, utan snarare en blandning av nytt och gammalt. Här ytterligare en bild av vardagsrummet där matsalen skymtar bakom hörnet.
År 1934 stiftades Samfundet Manhem, ett “Opolitiskt samfund för svenskhetens bevarande i Sverige”. Bland de 184 grundarna fanns Walter Risinger. Manhem var en organisation som verkade för folkbildning inom områdena rasteori och antisemitism och de var överlag mycket tyskvänliga. Under de första krigsåren hade man åtskilliga föreläsningar där just rasfrågan och judeproblematiken dryftades, ty man var mycket mån om att bevara den ädla svenska rasen. År 1944 upphörde Manhem, troligtvis på grund av det politiska läget. Den gode barnläkaren föredrog tydligen att behandla ariska barn. En intressant text om Samfundet Manhem hittade jag hos Vetenskapsrådet.
August 29th, 2010 | No Comments »
En modernistisk dröm från tidigt 50-tal är Halldor Gunlögssons villa i Vedbaek, vackert belägen på kuststräckan mellan Köpenhamn och Helsingör. Det är ett amerikainspirerat hus med stora skjutfönster ut mot trädgården.
I anslutning till hallen på bilden ovan ligger matrummet som i sin tur ansluter till köket. Huset är försett med golvvärme och därför är en stor del av husets golv utfört i sten, s.k. Hasle-flisor.
Vardagsrummet mäter 5×14 meter och får betraktas som mycket rymligt. I dess fond finns en öppen spis. I dess andra ända, öppnar sig trädgården.
Det finns något mycket tilltalande över denna sorts modernistiska villor. De verkar som gjorda för att levas i med sina stora ytor, sitt ljus och de påkostade byggnadsmaterialet. Och detta sagt helt utan att förringa äldre tiders murriga och mycket ombonade hem.
May 23rd, 2010 | 2 Comments »
Idag invigs Josef Franks plats i korsningen Rindögatan/Furusundsgatan. Det var här, i fastigheten Rindögatan 52, som Josef Frank inredde sitt svenska hem. Det är ett vackert hus och lägenheten hör till de vackraste på Gärdet. Vardagsrummet med sitt enorma fönsterparti är stort, går i vinkel, och avdelas av elegant öppen spis. På bilden ovan syns Frank med fru vid hemmets flygel.
Ytterligare en bild från vardagsrummet som är inrett medFrank-möbler. Till höger syns det stora fönstret mot Rindögatan. Här ytterligare en bild på samma rum som visar dess andra del, vrån som vetter mot Furusundsgatans förlängning. Slutligen en bild från Anna Franks sovrum med ett tidigt Josef Frank-skåp.
Det var Anders Grevesmühl som tillsammans med några vänner för ett par år sedan lämnade in ett medborgarförslag där de uppmanade Stockholms stad att uppkalla platsen vid gatukorsningen efter Josef Frank. Efter diverse turer bestämde man sig för att placera två bronsavgjutningar av Franks stol nummer 2005 i korsningen som från och med idag kommer att gå under namnet Josef Franks plats. Invigningen går av stapeln klockan 13.00 och förrättas bl.a. av stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal, som tyvärr gjort sig känd för sitt ringa intresse för modernismens kvarlevor.
Läs också reportaget på dn.se från invigningen.
May 17th, 2010 | 1 Comment »
1937 besökte Svenska hem i ord och i bilder Lars Hanson och hans fru Karin Molander de i deras hem på Norr Mälarstrand 52 i de två översta våningsplanen. Att bebo två etage på Stockholms Manhattan, var bland det flottaste man kunde tänka sig på den tiden och så är det än i dag. Det är inte ofta frontvåningarna är till salu i dessa påkostade 30-talshus.
Interiören på bilden ovan visar vardagsrummet i Hanson/Molanders hem. Notera den strama stuckaturen. Någon stram funktionalism är det verkligen inte tal om på insidan i dessa hus.
I det stora vardagsrummet finns en öppen spis som även den har mer gemensamt med det föregående decenniet, precis som parets inredningsideal som präglas av en deras smak för antikviteter och inte alltför moderna, men bekväma, sittmöbler.
Matsalen präglas som sig bör av barocken och vissa orientaliska inslag. Notera de mörkbruna snickerierna (golvlister och dörrfoder). Till höger i bild skymtar trappan upp til sovrumsvåningen med stor terrass. Bättre kan man knappast bo i denna stad!
Avslutningsvis en bild på paret Hanson/Molander.
May 10th, 2010 | No Comments »
Somliga läkare har en mer påkostad praktik än andra. Här har vi doktor Torsten Amundsons hem på Strandvägen 1 i det fina huset kvarteret Bodarne. Bilden visar utsikten från matsalen mot Nybroplan och Dramaten .
Amundson föddes på godset Stora Frösunda och var van vid påkostade miljöer redan som barn. Trots att doktorn saknade fru, lyckades han med stor finess och elegans inreda sitt hem och sin praktik.
Här bjuder jag på en bildkavalkad över doktorns privatrum och mottagning.
Hallen med väntrum till vänster och salongen till höger. Innanför väntrummet ligger mottagningen.
Mottagningsrummet mot fönster och Strandvägsutsikt.
Mottagningsrumet med doktorns skrivbord.
Salongen mot väntrum. Till höger skymtar burspråket mot Strandvägen. Ovanför dörrarna antika överstycken.
Den öppna spisen i salongen.
Man konstaterar att doktorns mottagning ter sig som en dröm och att sjukdom skulle kunna vara något positivt, åtminstone om man finge besöka denna praktik.
Doktor var en mycket förmögen man. Några år efter att detta reportage gjordes, köpte han Engsholms slott som är en praktfull byggnad uppförd på 10-talet.
April 12th, 2010 | 7 Comments »
Rubriken är egentligen något missvisande, ty vad jag tänker skriva om är snarare Ellen Roosval på Facebook, ty där har Hallwylska museet så påpassligt lagt in bilder och texter från Ellens liv. Idén är smått genial och väl utförd. Statusuppdateringarna är små pärlor, t.ex “Man skall väl litet sätta sin prägel på omgifningen o inte bara göra som alla andra” och “Ja, nog blir det trumpeter som kommer att ropa ut mitt namn över Svea rike. Där kommer Ellen von Hallwyl, den lättsinniga kvinnan, den usla modern, den dåliga makan”.
Jag tycker ofta att det blir lite krystat när traditionella institutioner skall ta till sig sociala medier, men så icke här. Till min stora glädje, det måste påpekas. Undrar om Ellen har Twitter också? Om inte, tycker jag att hon borde skaffa det. Genast.
Ellen Rooswal var dotter till makarna von Hallwyl i palatset vid Hamngatan. Hon var konstnär och skilde sig från den man som hon fått sonen Rolf de Maré med och gifte om sig med en yngre, konststudenten Johnny Roosval (vars bror filmfotografen Albin Roosval redigerade Svenska hem i ord och i bilder). Tillsammans med Johnny lät hon bygga en vacker villa med tillhörande ateljé, Villa Muramaris, strax om Visby.
Nu återstår bara att se om utställningen Följa sitt hjärta, som öppnar på fredag, lever upp till förväntningarna.
March 23rd, 2010 | No Comments »
På 30-talet var Studio Ars ett känt namn när det gällde textil. Astrid R. Sohlman (1905-1990), dotter till Ragnar Sohlman, drev sin egen textilateljé och hade åtskilliga väverskor under sig. Hennes eget hem, i fastigheten De Geersgatan 16, är till stor del inrett med egna textilier. På bilden ses en matta som hon själv växt med egenhändigt växtfärgade garner (inlandslav, skägglav och stenmossa) i en teknik som är en blandning av rya och flossa.
Sohlmans speciella kännetecken under dessa år var cellophanet. Av detta moderna material vävdes gardiner och möbeltyger. Soffan här ovan har exempelvis en klädsel bestående av linne/cellophan. Jag vet inte säkert, men jag misstänker att det Sohlman kallade cellophan är detsamma som viscos som började komma i handeln vid denna tid.
Vardagsrummet i den lilla Gärdesvåningen är tämligen rymligt och väggarna går en en äggskalsliknande nyans. Lister och fönstersnickerier går i brunt, precis som i den lägenhet som nyligen var till salu i samma fastighet (den kan knappast ha varit ommålad sedan 1935). Här en bild på den matvrå som ligger i vardagsrummet inre del.
Trots att lägenheten är liten, finns det gott om vrår. Sovrummet är förlagt till det matrum som ligger i anslutning till sekundärköket (är en bild på planlösning och sovvrån). Kombinationen av tavlor, textilier och olika typer av möbler skapar en interiör som måste ha framstått som modern på sin tid, modern, men utan att för den skull bryta med rötterna till dåtiden. Verkligen snyggt tycker jag.
March 9th, 2010 | 2 Comments »
Det är inte en fönstervägg som syns i fonden, utan vardagsrummet innersta del där dörren till sovrummet dolts bakom ett heltäckande draperi.
Det var på 30-talet som arkitekten Greta Magnusson Grossman etablerade sin egen butik Studio vid Stureplan i Stockholm. Rörelsen blev framgångsrik och hon fick många uppdrag, av både privat och offentlig karaktär. År 1937 visade hon upp sitt hem i Svenska hem i ord och i bilder, en miljö som jag beundrat i flera år vid det här laget. Magnusson Grossman räds inte textilier och använder dem på bästa tänkbara sätt.
Magnusson Grossman “försäkrar att hon aldrig skulle göra en interiör i vitt, ty just i Sverige behöver vi färger”. Vardagsrummet på Gärdet är färgsprakande och rummets dimensioner är väl tilltagna. Invid balkongen finns en gigantisk fönstervägg, 10 meter längre in döljs dörren mot sovrummet av ett draperi som går från golv till tak. Effektfullt och praktiskt. Se planlösningen här.
Vardagsrummet är uppdelat flera delar. Närmast fönstret finns matvrån som ger god utblick över balkongens grönska. Vardagsrummets bekväma sittgrupp är placerad kring den öppna spisen och längst in finns en cosy-corner där maken, kapellmästaren Billy Grossman, har en 16-rörs radiomottagare. Mot hallen tar den eleganta av Magnusson Grossman ritade baren vid (se den här). Väggarna är här täckta av parkettimitation i samma mönster som golvet.
Det var först efter flytten till Los Angeles som Magnusson Grossman fick sitt verkliga genombrott. Framgången blev stor, främst under 50-talet och det är denna berömmelse som banat väg för dagens utställning på Arkitekturmuseet, som jag ännu inte har sett. Läs mer om Greta Magnusson Grossman i denna artikel på dn.se och se den eleganta villa som hon ritade åt sig på Kulturstan.
February 17th, 2010 | 2 Comments »
I Agnes von Krusenstjernas svit Fröknarna von Pahlen är Petra och Angelas vinterhem en våning vid Johannes, närmare bestämt i huset Kammakaregatan 4. Sommartid är det på den gamla herrgården Eka som de två kvinnorna vistas, men även våningen i stan präglas av den svenska herrgårdstraditionen.
I Svenska hem i ord och i bilder hittade jag i årgång 1925 en serie bilder från generalmajoren och friherrinan Tolls hem, vars våning överensstämmer med fröknarna von Pahlens. Det är en stor våning, närmare 300 kvadratmeter, och dess inredning liknar, anser jag, den bild som förmedlas i böckerna. Tidsperioden är också ungefär densamma, ty generalmajoren och hans frus hem är också inrett med gamla släktklenoder och en ljus och lantlig känsla kan spåras även här.
Ytterligare ett par bilder: salongen ur en annan vinkel och kabinettet.
February 1st, 2010 | 8 Comments »
I korsningen av Sturegatan och Karlavägen låg en gång i tiden en väldigt fin byggnad, en av Karlavägens tjusigaste. Nu står här ett rätt så trist kontorshus. Här bodde Kabinettskammarherre och fru Oscar Holtermanns i en våning som redan 1923 var tämligen omodern.
Det sena 1800-talets lägenhetsplaner skilde sig enormt från 20-talets. Stuck och paneler hade dessutom en mycket mer modest utformning vid den här tiden. På bilden ovan ser vi det fina vardagsrummet inrett med barockmöbler.
Matsalen var ett riktigt praktrum med mörka boaseringar. Även här hittar vi ett präktigt barockmöblemang
På den höga panelens hylla står porslin med fasanmotiv. Familjen förfogade även över en riktig praktuppsättning, en Meissenservis i originalschatull.
Salongen är sent 1700-tal med möbler i både gustaviansk stil och rokoko.
Herrummet pryds av de pokaler som kabinettskammarherre Holtermann vunnit som ryttare och seglare.
Reportaget är hämtat från Svenska hem i ord och bild.
July 1st, 2007 | No Comments »
