Rävjägarn

Takvåning av Backström och Reinius

Olle Engkvists takvåning i Marieberg

Då jag intresserar mig för Olle Engkvist och hans projekt, finner jag det lämpligt att presentera ytterligare ett av hans hem.

Efter att flyttat från villan i Västberga, blev en takvåning i Marieberg byggmästare Olle Engkvists nya hem. Högst upp i det av Backström och Reinius ritade tegelhuset, inredde han sitt nya hem. Våningen, som även den ritats av arkitektduon, upptog ungefär 70% av de ordinarie våningsplanens yta, ty sådan var stadsplanen vid denna tid. Det är ett mycket påkostad och skräddarsytt hem som presenteras på några uppslag i Byggmästaren i slutet av 1944.

Hemmets paradrum är det stora vardagsrummet med väl tilltagen takhöjd och terrasser på båda sidor samt ett utbyggt burspråk med ett spröjsat fönsterparti. Här ytterligare en bild på vardagsrummet samt planlösningen och en sektionsplan.

Mellan matsal och vardagsrum fanns en s.k. sesamvikvägg. Jag har aldrig hört termen förut, men det verkar som den har en textil beklädnad. I taket hade man valt att montera akustiska plattor. Se bild på vägg och matsal här. Passa också på att studera tegelexteriören och takvåningens pergolaartade terrasser.

Herr och fru Engkvist hade skilda sovrum och mellan dem låg det generösa badrummet. I fruns rum fanns en kakelugn vars plattor dekorerats av Ture Tideblad. I byggmästarens arbetsrum fanns ytterligare en ugn, en antik från 1700-talet. taket i sovrummen är i lackad furupanel och golven i blå tiletex. Studera interiörerna här.

Våningens paradnummer är dock kök och serveringsrum med valnötsfanerade snickerier. I det sistnämnda finns även en liten frukostmatplats. Då våningen saknar jungfrukammare, får man anta att fru Engkvist själv skötte sitt hem. Ville hon pusta ut, kunde hon alltid sätta sig i den lilla budoir som låg mellan sovrum och klädkammare. Här bilder på dessa tjusiga utrymmen.

Det är bara att konstatera att Backström och Reinius har skapat ett utmärkt hem åt sin uppdragsgivare, även om det inte är lika arkitektoniskt intressant som villan i Västberga.Vardagsrummet är dock ett mycket vackert rum och det är intressant att man valt att montera akustiska plattor i vissa tak, eller som i sovrummen, lackad furupanel. Just  blandningen av material är för mig mycket tilltalande, precis som det faktum att Engkvist låtit mura upp en antik kakelugn i sitt arbetsrum. Idag tycker jag att man är på tok för rädd för att blanda; ängsligt gör man allt i samma stil och det blir ofta tråkigt. Bättre då, och svårare, är att sätta samman en helhet utifrån mer skilda beståndsdelar.

Huruvida något av den ursprungliga inredningen finns kvar idag kan jag inte uttala mig om. Huset finns kvar, men det är fönsterbytt och Engkvist flyttade därifrån redan i slutet av 40-talet då han inredd sitt hem i en gammal 1700-talsgård i Gröndal.

Tags: , , , ,

7 Responses to “Takvåning av Backström och Reinius”

  1. Erik says:

    Det är ingen takvåning – det är en villa! I jämförelse med de flesta takvåningarna man ser idag känns det verkligen som ett hus på huset, vilket verkar som en mycket mer tilltalande lösning. Jag gillar dessa äldre takvåningar verkligen, kanske för att de till skillnad från dagens förses med riktiga rum och riktiga fönster.

    Konstigt med det burspråket, men fint! Ett mycket tidigt exempel av postmodernism. Detta får mig att tänka på byggmästaren Sven-Harry Karlssons planerade konsthall i Vasaparken, ritad av Gert Wingårdh. Takvåningen skall utföras som en replika av vardagsrummet på dennes 1700-tals gård, och innehålla delar av hans konstsamling.

    Se: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/vasaparken-far-konstmuseum_494919.svd

    • Rävjägarn says:

      Ja, det är verkligen en villa! det verkar enormt tilltalande att bo så.

      Ang. burspråket så finns det ett hus på Sandhamnsgatan som har en nationalromantiskt sinnad utbyggnad på översta våningsplanet. Det er inte riktigt klokt ut, ty huset är byggt runt 1940. Det måst ha funnit någon strömning åt detta håll när 30-talet övergick till 40-tal.

      Vilken rolig idé med att bygga en replika av vardagsrummet i konstmuseet. När skall det byggas egentligen? Enrligt artikeln borde de praktiskt taget stå klart nu, men det gör det alls inte.

  2. Erik says:

    I mars! Det blir nog kul.

    Huset på sandhamnsgatan måste jag se. Har du förresten sett takradhusen de byggt på tullhuset? De med grå träpanel ser hemska ut, däremot de i svart stål/plåt verkar rätt så fina.

    • Rävjägarn says:

      Vilket tullhus? Jag har bara sett husen de byggt på kontorshusen på Sandhamnsgatan som snart är klara.

      Jag skall plåta det där på Sandhamnsgatan. Det är helfestligt. Har för mig att lägenheten en gång varit till salu. Borde naturligtvis ha sparat de bilderna.

  3. Erik says:

    Jag hade för mig att det var tullen som huserade där, men ja, tegelkontorshusen.

  4. Erik says:

    http://kartor.eniro.se/m/IRWMc

    Här ser man huset idag.

    Passa även på att titta lite på det slingrande komplexet lite åt vänster. Något liknande har jag aldrig sett förut i Sverige. Ser mest ut som Wolodarski fått Stalinistfnatt, men vad vet jag. Många intressanta hus i området iaf. SvD och DN ligger bara runt hörnet. Dit får vi ta oss nån gång!

    • Rävjägarn says:

      Ah, det var det iallfall. Det har jag gått förbi men det var ett tag sedan.

      Det finns många fina hus där, inte minsta ambassaden åt S:t Essingen till och ett hus som hör till någon byggmästarsammanslutning. Dit måste vi gå.

      Gick till KTH idag. Det är verkligen ett fint campus och mycket mer välbevarat än Karolinska och KI. Många vackra byggnader och fin natur.

Leave a Reply

Comments Protected by WP-SpamShield for WordPress