På Aine Konstmuseum i Torneå blev jag bekant med en målning som verkligen fångade mitt intresse. Ni ser den ovan. Det är ett självporträtt från 1899 av Elin Danielson-Gambogi, en finlandssvensk konstnär som var välkänd på sin tid och som återupptäckts i slutet av 1900-talet. Danielson åkte naturligtvis till Paris, det var på 1880-talet, och studerade bl.a. vid Académie Colarossi. Somrarna tillbringade hon i Bretagne och kom sedan att tillgöra Önningebykolonin på Åland innan hon flyttade till Italien med sin man.
Porträttet ovan tycker jag är helt fantastiskt! Hållningen, blicken, frisyren, ögonen, styrkan, ja allt vittnar om en intressant personlighet. Att det är målat i slutet av 1800-talet känns också lite främmande för mig som inte är så insatt på detta område.
Elin Danielson-Gambogi målade flera självporträtt, bl.a. ett från 1903 och detta som anno 1900.
Jag har läst Berta Hanssons bok Mina ungar, dagbok från en byskola och måste erkänna att jag är mer förtjust i hennes texter än i hennes teckningar och akvareller, utan att för den skull förringa dem. I dagsboksanteckningarna är kölden sträng, människorna kärva och naturen obeveklig och skön.
