Detta är ett tvättäkta julkort som den svenska organisationen Nationalsocialistiska Blocket gav ut en gång på 30-talet.Snyggt, verkligen, men nog är det kusligt att tänka sig att en sådan hälsning damp ned i åtskilliga brevlådår lagom till jul.
Jag har varit på utställningen Helvete på Liljevalchs och vykortet ovan var utgångspunkten för Ann Böttchers ryamatta. Tyvärr var själva nazikorset inte utfört i vitt utan helt enkelt som ett hål. Lite opraktiskt om man skall använda den på traditionell, bonad fiskbensparkett.
Bland mina favoriter på utställningen hörde Dick Bengtssons målningar. Framförallt gillade jag Domburgsviten och en målning föreställande en amerikanskrysk fabrik. Tyvärr kommer jag inte ihåg verkets namn.
En omedelbar favorit var också Marcus Larsons Hav i månsken med fyr och brinnande ångfartyg. Det finns någons lags romantik i det dramatiska tavlan som jag finner tilltalande. Ett mer konceptuellt verk behöver man oftast få förklarat för sig för att kunna uppskatta och det kan jag tycka är en nackdel. Dessutom är konceptualisterna sällan romantiker.
Goyas grafik och Jacquets Callots teatermodell av helvetet fann jag också sevärda, till skillnad från Ulrik Samuelssons urtrista Gallerixkonst. Då jag är allt annat än bra på att kommentera konst, föreslår jag att nu själva gör ett besök och bildar er en uppfattning.
Vi försökte först få MMF att tillverka ryan, men det blev till slut handarbetets vänner. Att folk har sån beröringsskräck för allt som är lite kontroversiellt, det kommer jag aldrig att förstå. Jag har inte sett utställningen än, men ska göra det snart. På galleriet visar vi nu en film som tar sig an den andra cirkeln i Dantes inferno, den reserverad för de själar som hängivit sig åt lustan. Den får du inte missa.
En härlig tavla av Marcus Larson! På gränsen till kitschig kanske, men är inte många målningar på just kategorin ”stormigt hav” lite kitschiga? Liksom målningar på andra dramatiska naturscenerier såsom solnedgångar, klippiga bergslandskap osv? Det är lite synd på sätt och vis, för kitschfaktorn gör ju inte scenerierna mindre verklighetstrogna! (Om det nu är hälsosamt att bedöma konst utifrån hur ”verklighetstrogen” den är… förmodligen inte…)
Nej, verklighetstroget eller ej tycker jag inte spelar någon roll. Konst för mig handlar mycket om associationer och då kan även kitsch och hötorgskonst appellera till mig.
Sant, så sant!