Hjördis Schymberg är inte den enda av våra sopraner som är bördig från Sundsvall. Vi har också Göta Ljungberg som föddes i Norrlandsstaden 1893 och utbildades av samma sångpedagog som bla Kirsten Flagstad (han hette Gillis Bratt). Göta var bland annat Wagnersångeska och jobbade tidvis i Berlin (Staadsoper from 1926). Mellan 1932-1935 hade hon engagemang
Tag: Musik
Yes and I ain’t saying you ain’t pretty
När jag växte upp brukade jag, åtminstone under den första och andra sommaren, lyssna på ett radioprogram som hette smultron och tång. Det presenterades av Pekka Heino, Thomas Gylling och Pontus Enhörning. Vissa melodier som jag upptäckte då har stannat kvar i mitt minne. Jag minns Bobby Darins Words och jag minns framförallt Different drum,
Earl Hines & You can depend on me
En Earl Hines-gammal platta som spelades in redan 1940 och gavs ut på Bluebird B-10792. Det dröjde dock innan den letade sig till Sverige och först i september 1944 låg den nypressad i skivaffärerna. Bakom mikrofonen hittar vi Walter Fuller.
Lecuona Cuban Boys, Oye mi rumba
Lecuona Cuban Boys är en av mina favoriter och jag har en hel del av deras plattor som verkar ha såld i stora upplagor här i Sverige på 30-40-talen. De kom nästan uteslutande på engelska Columbia och är i stort sett alltid värda att köpas. Just denna låt är jag dock inte säker på att
Kvällen är farlig, men kärleken ljuv
Åhlén och Holm startade 1932 ett eget skivmärke för att kunna sälja prisbilliga inspelningar till sina kunder. Etiketten fick namnet Dixi som två år senare döptes om till Silverton. Vilka orkestrar som medverkar på skivorna är inte lätt att veta, ty på etiketten står ofta det mycket diffusa "Dansorkester med refrängsång". 1940 gavs en platta
Hanser Lina Göransson från Orsa
Hanser Lina Andersdotter gjorde under ett par års tid stor lycka på Operan i Stockholm, men lämnade redan 1941 operahuset och kom sedan att turnera i Sverige och USA. Dalkullan Hanser Lina Andersdotter föddes 1908 och upptäcktes av Hugo Alfvén 1926 när hon kom precis kommit hem från Spirisby där hon vallat korna och komponerat en egen
Carola och Heikki Sarmanto trio 1966
Den 5:e juni 1966 gick Carola Standertskjöld och Heikki Sarmanto trio in i YLE:s studio på Liisankatu i Helsingfors för att spela in 10 jazzlåtar som äntligen har getts ut på grammofonskiva. 1961 letade Esa Pethman quartet efter en ny sångerska och fann den då 20-åringa Carola Standertskjöld med sin märka och uttrycksfulla röst. Kombinationen blev
Allra sista flamman av dagen är förbi
Det är en dramatisk himmel som tornar upp sig bakom vattenreservoaren vid Lill-Jans. Kanske är det Vår Herre som fräser och frustar över hur allt elände i vår värld. Jag betvivlar att han tycker att bankerna i västvärlden har har uppträtt ansvarsfullt. Låt oss nu glömma det eländet och istället unna oss lite stadsromantik. Dofterna,
Phil Spectors A christmas gift for you
En av de bästa julskivor som gjorts! Skivan släpptes ursprungligen lagom till julen 1963 och sedan dess har den nog betraktats som en riktig klassiker. Att hitta den första utgåvan är dock inte lätt idag och lyckas man blir det dyrt. Hela skiva är fylld av klassiska jullåtar i riktigt maffig Phil Spector-produktion. Min absoluta
Sarah Vaughan sjöng Tenderly 1958
Ett riktigt fint klipp med Sarah Vaughan från femtiotalets slut fann jag nyligen på YouTube. Jag är mycket svag för den unga Sarah som ofta framträdde med lite mindre orkestrar. hennes röst är så ung och ljuv, men också mycket kraftfull. Lyssna på Tenderly!
Hjördis Schymbergs svenska folkvisa
Dags för den vemodiga svenska folkvisan som här framförs av den vackra men bortglömda rösten. I mitt tämligen omfattande skivbibliotek fattas av någon anledning post B50 som skulle ha innehållit Hjördis Schymbergs insjungning av Madame Butterfly - faktiskt en av mina favoriter just nu - och det får man verkligen beklaga och jag får nöja
The modern jazz sextet på Norgran
Ett album från 1956, utgivet på Norgran MGN-1076, fann jag i en bunt med plattor på Hötorget. Tyvärr saknades det vackra omslaget, men skivan var dessbättre praktiskt taget i nyskick. Jag hade aldrig hört talas om inspelningarna och blev mycket glad åt skivan. Sextetten består av Dizzy Gillespie (trumpet), Sonny Stitt (alt- och tenorsax), John
Olavi Virta, finsk sångare med röst!
Vårt östra grannlands fantastiske sångare Olavi Virta sjöng både tango och italienska sånger. Här en fantastisk inspelning av Guarda Che Luna. Olavi var mycket populär, men från slutet av 50-talet gjorde hans alkoholmissbruk att karriären mer och mer ebbade ut. I början av 70-talet dog han, inte ens sextio år fyllda. Det finns många vackra
Art Blakey and the Jazz Messengers spelar favoriten A Night In Tunisia
En jazzklassiker! Jag är mycket svag för Art Blakey och hans Jazz Messengers. Den första inspelning med Jazz Messengers gjordes 1954 och då medverkade även Horace Silver, Hank Mobley och Kenny Dorham. Sättningen skiftade allt efter åren gick och många blev kända och skapade egna grupper som vann berömmelse. Till de ovan nämnda namnen fogar
Continue reading ➞ Art Blakey and the Jazz Messengers spelar favoriten A Night In Tunisia
Helen Merrills fantastiska debutplatta
Det blir lätt superlativ på superlativ när jag skriver om jazz. Inte så konstigt, ty jag väljer bara ut de plattor som jag tycker är riktigt bra. En av de allra bästa jag hört på ett ta är Helen Merrills debut som släpptes på Mercurys jazzetikett EmArcy 1954. Det första spår jag hörde var Yesterdays,
You’d Be So Nice To Come Home To
Helen Merrills debutplatta från 1954 är ett fantastiskt album och förmodligen hennes bästa. Ett av spåren på skivan framför hon på Festival de Jazz d'Antibes i Juan-les-Pins i juli 1961. Lyssna!
Mästerverket Blues in C sharp minor
Här en av de mest suggestiva jazznummer jag vet, Blues in C sharp minor med Teddy Wilsons orkester. 1935 började American Record Company, som ägde etiketterna Brunswick och Vocalion, att spela in en lågprisserie med lite mer improviserad jazz för den svarta jukebox-marknaden. Initiativet till serien togs av John Hammond, vit kämpe för svart musik.
Ty New York var ett skönt instrument
Något osammanhängande och jazzrelaterat. Ovan Take five med Dave Brubeck, det amerikanska original som sedan spelades in av Monica Zetterlund under titeln I New York med svensk text av Beppe Wolgers. Någonstans i stans ödslighet, kände jag en nervositet, där finns allt det vackra jag vet, staden med musik Och apropå Zetterlund så tycker jag att
I Got It Bad And That Ain’t Good
Här har vi Ivie Anderson, Duke Ellingtons vokalist mellan 1931-42. Det är sällan man ser så stenhårda damer på gatan. Evie fick problem med astma i början av 40-talet och slutade sjunga. Här är ett klipp där hon sjunger I Got It Bad And That Ain't Good. Duke hade många andra vokalister genom åren, bland
Sarah Vaughans vackra Swingin’ Easy
Sarah Vaughans Swingin' Easy hör verkligen till de bästa vokala jazzplattorna från 50-talet. Av de tolv inspelningarna är åtta gjorda 1954 och då utgivna på en 10-tums-lp med titeln Images. När de större lp-skivorna slog igenom på allvar, gav man ut inspelningarna igen och kompletterade med ytterligare som gjordes i början av 1957. Egentligen finns
Gold Star på 6252 Santa Monica Blvd
Gold Star studios i Los Angeles är en verklig ikon i pophistorien, även om den inte längre finns kvar. Mest känt är den, åtminstone för mig, som hemvist för Phil Spectors Wall of Sound-inspelningar med bl.a. Ronettes, Crystals och The Righteous Brothers. I studion fanns en ekokammare som ansågs mycket lyckad säkerligen är en av förklaringarna
Why can’t you see the detour ahead?
Jag upptäckte en gammal jazzplatta som jag aldrig hörtförut: Howard McGhees Nobody Knows You When You"re Down And Out (YouTube-länk), en United Artists-inspelning från 1962. Rätt snygg måste jag säga, även om jag har lite svårt för orgeln. Omslaget är fint, dessutom. Wake up slow down Before you crash and brake your heart Gullible clown
Tchaikovskys violinkonsert i D dur
Söndagsmusik. Tchaikovsky violinkonser i d dur opus 35. Det är en tysk inspelning från 1939 med professor Georg Kulenkampff på violin och orkestern leds (Orchester des Deutschen Operahauses berlin) av generalmusikdirektör Artur Rother. Verkligen tjusiga titlar. Stycket är som sagt inspelat 1939, strax innan eller precis efter krigsutbrottet vilket måste ha varit en speciell tid.
Om en Scandale aux Champs-Élysées
I ett stort parisiskt varuhus mördas den ena stjärnmannekängen efter den andra. Vem står på tur? Polisen arbetar febrilt. I den dramatiska filmen Scandale aux Champs-Élysées spelas två melodier varav Bolero blev den mest populära. Originalinspelningen gjordes av Jacqueline François med Paul Durands orkester (Durand var tillika kompositör). Mademoiselle de Paris Bolero Precis som Lucienne
Men glöm dock ej, att du tillhör mej
Här en vid första mötet banal tidigt 50-talsschlager som jag numera tycker mycket om. Texten är faktiskt helt fantastisk och jag tror nog att den är bättre idag än den gång det begav sig. Den svenska versionen är faktiskt att föredra, även om Dean Martin är nog så smördrypande härlig i det vackra klippet ovan.
Mr Paganini, please play my rhapsody
Freddy Martin hette en orkesterledare som en gång under storbandseran satte i system att förvandla välkända klassiska konserter till 3-minuters dansdängor. Mest känd är nog hans version av Warszawakonserten, men både Grieg, Rachmaninoff och Tjajkovskij fann sin väg till danspalatsen genom hans förmedling. Bra vet jag inte om man kan kalla dessa märkliga utgåvor, dramatiska
There’s always Dangerous moonlight
En väldigt romantisk filmtitel tillhörande en gammal krigsfilm från 1941. Dangerous moonlight är ett engelskt drama som handlar om nazisternas belägring av Polen. Ledmotivet i filmen är Warsawakonserten, som blev enormt populär. Den finns inspelad i flera olika versioner men här har jag plockat fram den som spelas i filmen. Lyssna på Warsaw Concerto med
Bob Laine med Stan Hasselgard
Bob Laine hade en gång en svensk orkester bland andra bestod av den legendariske klarinettisten Åke "Stan Hasselgard" Hasselgård . Den 3 maj 1947 spelade de in några, i mitt tycke, tämligen moderna alster. Det här var precis innan Sverige blev det jazzland som vi faktiskt var på femtiotalet, när både Stan Getz och James
Jeune homme, Aimez-vous Brahms?
Francoise Sagan debuterade som bekant med Bonjour Tristesse 1954. 1959 skrev hon Aimez-vous Brahms? som 1961 blev till film med Ingrid Bergman, Yves Montand och Anthony Perkins. Se filmens trailer här eller kanske detta klipp. Ingrid Bergman tröttnar på sin ständigt otrogne man, Yves, och blir förälskad i den unge Anthony. Man får förmoda att
Jazzarkivet: We Insist! Freedom now
1960 släpptes albumet We insists! som komponerats av Max Roach och Oscar Brown Jr. Albumet var ett var de första i genren som var klart politiskt och ett led afroamerikanernas frihetskamp. Redan 1939 hade dock Billie Holiday lyckats spela in Strange Fruit (skriven av Abel Meerpol 1936) som handlar om de lunchade svarta människor hänger
Abbey Lincolns vackra Abbey Is Blue
Av en slump upptäckte jag Abbey Lincoln, just då var jag verkligen i behov av en ny röst. Den skiva jag hade turen att finna var Abbey Is Blue som gavs ut på Riverside 1959. Den är en mycket bra skiva (köp den) och jag tycker nog att man får säga att hon har en
Si vous l’aviez compris, Tino Rossi
Tino Rossi, den något tvålfagra mannen ovan, var skådespelare, sångare och operettcharmör och vars inspelning av Petit Papa Noël hör till de franska klassikerna i juletid. Rossi föddes på Korsika 1907 och blev populär i mitten av 30-talet då också de två inspelningar som vi skall lyssna på togs upp. Han hörde till Columbias populäraste
Hartman just dropped by to say hello
I just dropped by to say hello är Johnny Hartmans andra skiva på bolaget Impulse och uppföljaren till den klassiska John Coltrane and Johnny Hartman som kom året innan, dvs 1963. I just dropped by to say hello är ingen dålig skiva, tvärtom, den är mycket bra. Visserligen är den inte lika sorglig som föregångaren, men den är
Be-bop-söndagar med skivspelaren
Jag har två finfina album utgivna av Keynote records under andra halvan av 40-talet. Det ena har nummer 123 och det andra 140 och det rör sig om inspelningar gjorda mellan 1945-1947. Båda rymmer tre skivor och totalt blir det 6 spår i varje. Några av de bästa spåren i denna skivbunt är Crying sands
Miles et Ascenseur pour léchafaud
Hiss till galgen, Lift to the scaffolds och Ascenseur pour l'échafaud är alla namnet på en Louis Malle-film från 1958 med Jeanne Moreau. Soundtracket gjordes av Miles Davis och improviserades fram i en studio all medan musikerna tittade på filmen. Det är fantastisk musik som helt dränkts i det våtaste av reverb. Mycket vackert och