Jugendhus med gammalt 50-talskök

Gammalt Kök

Gammalt kök

För ett antal år sedan var en lägenhet till salu i Vasastan i Stockholm. Det var en jugendvåning på bästa adress med fyra rum i fil åt gatan och kök och jungfrukammare åt gården. Antagligen hade en ombyggnad gjorts i början av 50-talet. Både kök och parketten i några av rummen såg ut att vara från den tiden. Tyvärr var kakelugnarna borttagna. Köket var emellertid riktigt fint. Dock tror jag att skåpet ovan spisen är av något nyare datum. Det ser inte riktigt rätt ut. Här en bild som visar andra sidan av köket. Antagligen finns det inte kvar idag. Om jag får gissa är det nog sovrum idag och köksinredning finns istället i något anat rum.

Ett gammalt 1880-talskök på 70-talet

Kök På 70 Talet

Kök på 70-talet

I köket på Valhallavägen finns spår från många epoker. Gasspisen och tillhörande hurts verkar vara moderna tillskott i detta hem. Värmeskåpet ovan spisen är av äldre datum. Hur det är med vattenberedaren ovanför slasken skall jag dock låta vara osagt. Den ser inte så gammal ut.

Jag har för mig att huset moderniserades lite på 20-talet, det var nog då det fick centralvärme. Kanske härrör marmorbänken och elementet från den tiden.  I vilket fall som hest är det ett intressant kök av en typ som inte är vanlig idag när man för det mesta gör om allt från grunden.

Hemmens forskningsinstitut, HFI

Hfi

HFI
t
1944 bildades Hemmens forskningsinstitut (HFI) som en reaktion mot 30-talets styvmoderliga behandling av köksregionerna. Årtiondets förkrymta kök var oftast av modell kokvrå eller sekundärkök, dvs köket beläget innanför matplatsen och avskilt medelst glasparti, då tidens arkitekter ansåg att det var främst hel- eller halvfabrikat som skulle beredas. HFI ville ändra på detta och tog som sin uppgift att genom utförliga studier skapa ett kök optimerat för rationell matlagning.

Scheman uppgjordes för att ta reda på hur antalet steg kunde minskas genom lämplig placering av de olika arbetsytorna. Arbetet delades också upp i olika moment, så som rensning, beredning, bakning, diskning mm. Arbetsbänkarnas höjd anpassades efter dåtidens kvinnor (inga män här inte) och förvaringsskåpen dimensionerades efter de saker som skulle lagras. Standardiserade moduler blev resultatet och beroende på kökens storlek användes lämpligt antal förvaringsskåp och längd på arbetsytor.

Även bostadens garderober fick sig en genomgång. Enheter avsedda för olika sorters förvaring skapades. Exempelvis fick vi linneskåp med praktiskt utdragbara backar, skoskåp med ventilation och välgenomtänkta städskåp med plats för strykbrädor, dammsugare och hink.

HFI:s arbete resulterade 1950 i den första svenska köksstandarden som till viss del lever kvar än idag. Dock är det numera vanligt att man inreder kök efter andra kriterier än de praktiska vilket antagligen har sin grund i att köket numera tillhör lägenhetens offentliga del och ofta integreras med vardagsrummet. Värst av allt är nog de nya diskbänkar i trä med endast en nedsänkt diskho. Var man skall hälla ut avfall när man fyllt hon med diskvatten är mig en fullständig gåta. HFI:sgrundare, Carin Boalt, för övrigt Sveriges första kvinnliga professor, undrar nog i sin grav vart vi är på väg.

Är klockan slagen för de påkostade 60-talsköken på Södermalm?

Schönborg 6 Kök

Schönborg 6 kökslucka

Denna text publicerades på Gård och Torps blogg i mars förra året men då deras blogg har avvecklats har jag valt att publicera texten här.Den handlar om ett hus på Södermalm i Stockholm där hyresgästerna slåss för att få behålla de påkostade köken från 1960-talet när huset nu skall renoveras. Ännu har inget beslut fattats och hyresvärden har enligt uppgift kopplat in en stjärnadvokat för att vinna striden i Hyresnämnden som går av stapeln på torsdag kl 09.00 i deras lokaler på Ulriksborgsgatan 5 (det är precis vid Lindhagensgatan 90, T Thorhildsplan. Frågan är principiellt viktig då det ännu finns en hel del rejäla kök kvar som hotas av utgivning när värden vill rusta upp och höja hyran! Sprida gärna detta och kom gärna på mötet för att stödja hyresgästerna i deras kamp för sina välbyggda 60-talskök som jag har för mig byggdes av ett småländskt snickeri.

Schönberg 6 fasad

Mot slutet av 50-talet rationaliserades byggnadstekniken allt mer och när 60-talet stod för dörren började man även kompromissa med materialvalen. Drygt 10 år senare monterade man golvlister och dörrfoder i plast och i taket satte man väv i samma material. En bra bit in på 60-talet byggdes det dock hus där exklusiva material kom till användning. Ett exempel på det är det stora komplexet på Odengatan 28-32 i Stockholm. Ett annat är Hack Kampmanns hus i korsningen S:t Paulsgatan/Hornsgatan.

Hack Kampmann föddes i Danmark och kom att utbilda sig både där och i Sverige dit han också flyttade. En tid var han anställd av Wejke och Ödéen, men sedan öppnade han eget kontor som han drev till 1976. Kampmann ritade hyreshus, utbyggnaden av Forresta på Lidingö, Vårbergs och Hagsätras centrumanläggningar samt Haga Forum. Bostadshuset på Götgatan ritades 1959 och stod klart ett par år senare. På dess plats bredde tidigare trädgården tillhörande Ebba Brahes palats ut sig men i samband med att den styckades av passade man på att bygga detta hyrespalats.

Nu är det dock dags att stambyta denna skönhet och i samband med det vill hyresvärden passa på att uppdatera köksutrustning och badrum, inte minst för att men enligt nuvarande hyreslagstiftning inte får höja hyran med annat än att man monterar nytt kök, engreppsblandare, persienner mm. Eftersom hyresgästerna vill behålla de välbevarade och välplanerade köken, har fastighetsägaren beslutat att ny luckor skall specialbeställdas. Att behålla de ursprungliga låter sig tyvärr inte göras, ty då får man inte höja hyran. Hyreslagen behöver sannerligen ses över!

Schönborg 6 porttelefon

Kampmanns hus är av det elegantare slaget och materialen är mycket påkostade. Trapphuset har på varje våningsplan väggar helt klädda i mosaik, precis som i entrén på bilden ovan.

Schönborg 6 garderober i hall

I hallen finns både porttelefon och garderober. Garderobernas dörrar är i teak och som ni ser på bilden är dess kanter, den överfalsade delen, massiv. Handtagen är av den klassiska modell som blev populär i slutet av 50-talet och tillverkades under många år.

Schönborg 6 hallgolv

Hallgolvet är av sten och i badrummen ligger mosaik. Samtliga innerdörrar är fanerade med teak.

Schönborg 6 kök

Till köksluckor och lådfronter har det praktiskt taget outslitliga materialet perstorpsplatta använts och det har kantats med massiv teak. Teak och perstorpsplatta behöver ett minimum av underhålla för att hålla sig fräscha. Lite teakolja då och då är det enda som krävs, förutom vanlig avtorkning.

Schönborg 6 dörr mellan kök och vardagsrum

Mellan kök och vardagsrum finns i de stora lägenheterna en skjutdörr med teakdetaljer. Notera också den mycket låga fönsterbröstningen i dessa kök!

Schönborg 6 arbetsyta kök

Kökens bänkskivor är även de klädda med perstorpsplatta och väggen ovanför likaså. Notera också redafacken och den ursprungliga belysningsarmaturen. En utdragbar skärbräda, som kan placeras i tre olika spår beroende på vilken arbetshöjd man önskar, är en praktisk detalj om man vill sitta ned när man arbetar i köket.

Schönborg 6 fönsterbröstning

Teaken används även till fönstren och är ett material som mycket väl motstår regn och rusk och behandlar man det på rätt sätt krävs ringa underhåll. Fönsterbrädorna är genomgående i sten och tudelade så att den varma luften kan stiga upp från elementen och minska kallraset.

Schönborg 6 våningsplan

Trapphuset är en dröm i mosaik. Från golv till tak har man använt detta tämligen exklusiva material (det är inte minst dyrbart att sätta mosaik). I kombination med stengolv skapas en mycket elegant miljö.

Vi får hoppas att detta påkostade och vackra hus får leva vidare i tämligen oförändrat skick och att hyreslagen ses över så att man inte behöver byta ut högkvalitativ mot billig nyproduktion för att kunna höja hyran. Ett sådant resursslöseri känns allt annat än tidsenligt.

Välbevarad våning innan ombyggnad

11163901 10153301681058241 8284893988668043815 O

11163901_10153301681058241_8284893988668043815_o

På Östermalmsgatan i kvarteret Kornetten låg en får något år sedan en riktigt fin 10-talsvåning som bevarade det mesta av ursprunglig fast inredning. Kök, serveringsrum och jag undrar om inte vissa handfat kan vara från tiden. Ovanligt och dessutom mycket snyggt. Idag är våningen renoverad och enligt uppgift är köket helt utblåst. Synd och obegripligt. Vill man ha en modern våning köper men en eller bygger man om en redan renoverad. Miljöer likt den på bilen ovan är så ovanliga att de måste bevaras! Gillar man inte stilen, så hller man fingrarna från den, Se fler bilder från lägenheten här.

Idealköket på Bygge och Bo år 1926

Kök Bygge Och Bo 1926

Kök Bygge och Bo 1926

På 1926 års Bygge och Bo presenterade Sven Markelius ett modellkök tänkt för mindre lägenheter,  1-2 rum och kök, ”av den  nu ofta förekommande typen med köksingång från tamburen”. Köket var indelat i 5 olika sektioner eller skall man kanske säga arbetsplatser: Förvaring av matvaror, Förberedning, rensning, bakning, Kokning, stekning, Servering, Diskning och rengöring. På bilden ovan ses inredningen för diskning och rengöring.

Kök Bygge och Bo 1926 del 2

På bilden ovan syns servisskåpet som har lucka in mot vardagsrummet eller matrummet, intill själva spisen med en liten vask intill och fönsterväggen (som vetter mot ett annat rum i denna uppbyggda interiör). Dispositionen av köket i sin helhet framgår av dessa skisser. Fönsterväggen till höger på skissen högst upp och ingången på motsatt sida. Spåp och dörrar i furu med släta, överflasade luckor i kryssfanér (plywood).

Det är ett intressant kök som Markelius skapat. Om det någonsin realiserades är dock oklart, men bara några år senare började man bygga de klassiska 30-talsköken som till viss del bygger på Markelius förslag men som ursprungligen ritades av Albin Stark. Man får väl anta att Markelius hade sneglat på just detta kök när han ritade köket till Bygge och Bo.

 

Nytt och fräscht i en fin 50-talskåk

Köksrenovering

Av en slump fann jag ett avsnitt av Electrolux kökspatrull som visar hur en gammalt omodernt 50-talskök kan förvandlas till ett nytt och fräscht genom fullständig ombyggnad. Det skall icke förnekas att det gamla köket var slitet och att den bruna färgen var rät trist. Men det fanns många fina detaljr och stommar av hög kvalité. Det fanns också ett kallskafferi (vid ytterväggen) och en städskrubb (längst till höger i bild). I det nya köket har man tagit bort dessa två moduler och på så sätt fått betydligt generösare arbetsytor (var har man städattiraljerna?). Dessutom har man ersatt det lite större matbordet mot ett mindre vilket gjort att köket blivit rymligare, trots att arbetsbänken dragits ut en dryg decimeter i rummet.

Jag tycker att det nya köket är rätt trist och kan tänka mig hur ofräsch det kommer att kännas om 30 år och kan också tänka mig precis hur svår det kommer att vara att reparera det då. Beslag och lås kommer inte sitta fast i luckorna längre och alla utdragslådor har säkerligen bett upp. Man skulle ha kunnat behålla det gamla köket i princip oförändrat och målat upp det och bytt vitvaror, Man skulle också ha kunnat ha bort städskrubben och/eller skafferiet och ersatt dem med över- och underskåp för att på så sätt få mer arbetsyta. Annars är tanken med det gamla köket är att den yta som ni ser till vänster i bild skall användas för bakning och annat arbete som kräver rum, inte för att förvara kaffebryggare mm. Det vore intressant att veta hur stor del av deras grejer som rymdes i det nya köket och hur mycket som fick slängas pga platsbrist.

Det är klart att det är både lätt och frestande att byta ut ett gammalt kök, men det är faktiskt, i det långa loppet rätt dumt. Ett kök från tidigt 50-tal besitter sådana kvalitet att det är betydligt bättre att modifiera det och anpassa det efter nya behov, än att helt slänga ut det.

Kök i Fältöversten, kanske från 1973

Kök i Fältöversten

I mina gömmor fann jag denna bild på ett kök i Fältöversten. Jag är lite osäker på hur gammalt det är men gissar att det är från byggnadsåret. Hur det kommer sig att just denna l’genhet har så pass påkostat kök är dock svårare att besvara. Visserligen fanns det från början en tanke att de boende i Fältan skulle bestå av samtliga socialgrupper, ja representera ett tvärsnitt av Sveriges  befolkning, men att för den skulle montera olika sorters kök verkar inte troligt.

Gammalt kök på Malmskillnadsgatan

Kök på Malmskilnadsgatan 47

Detta är ett gammalt kök som jag fann på Stockholmskällan.  Det låg i en numera riven fastighet på Malmskillnadsgatan 47 som låg i kbvarteret Oxen mindre. Jag är osäker på vad det var för sorts verksamhet som fanns i kvarteret, men någon slags verkstad vad det. Där fanns naturligtvis också bostäder i gathuset som troligtvis var mycket gammalt. En påbyggnad av gårdshuset gjordes på 1870-talet, men längre tillbaka kan jag inte följa kvarterets öden och äventyr. Kåken revs på 60-70-talen och ersattes då med en modern byggnad.

Firma Elsa Gullbergs köksstandard

Köksstandard av Elsa Gullberg liten

På 40-talet utvecklades som bekant den svenska köksstandarden. Elsa Gullberg var mig veterligt inte inblandad i den processen, däremot tog hon tillsammans med sina medarbetare fram ett eget förslag som dock verkar ha gått de flesta tämligen spårlöst förbi.   Jag undrar om inspirationen kom från USA eller kanske Tyskland? Det avviker ju rätt markant från hur kök i allmänhet såg ut vid den här tidpunkten i Sverige. Överskåpen verkar alltför grunda, men de utdragbara backarna ser ut att hålla hög klass. Klicka på bilden så får ni se den obeskuren och i större format.

Elsa Gullberg startade sin inredningsfirma 1927, men hade innan dess levererat textil till Stockholms konserthus. På 30-talet hörde hon till de populäraste i stan men jag misstänker att NK:s textilkammare blev en svår konkurrent på 50-talet. I början på 60-talet såg hennes butik ut på detta vis. Gullberg hörde till dem som på 50-talet engagerade sig för att stoppa rivningarna i Stockholms city men protestgruppen slittrades enligt uppgift genom interna stridigheter.

 

Lite mer om 1950 års köksstandard

Köksstandard 1950 exempelbild disk och arbetsbänk liten

1950 kom den efterlängtade köksstandard som planerats under många år och som ersatte de olika mer eller mindre standardiserade snickerier som de stora bostadsbolagen utvecklad för att förbilliga bostadsproduktionen. Det var Byggstandardiseringen som lade fram förslaget redan 1948, men först 1950 fastslogs det efter ordentliga diskussioner. De olika arbetsmoment som utfördes i ett kök hade studerats ingående av HFI, precis som förflyttningar, och man hade genom tidsstudier försökt effektivisera planlösningen.

Låt oss titta på ett förslag till standardkök, ett s.k. parallellkök med inredning på båda långväggarna och matplats invid fönstret (på ena långsidan utnyttjas bara hälften av vägen till inredning, resten blir matplats intill fönstret). Näsmast väggen skafferi, sedan kylskåp, beredning/bakning, spis och köksdörr. På andra väggen disk och beredning/resning. Detta är ett relativt stort kök och har den nackdelen att det saknas ho vis spisen. De olika funktioner som standardiseringskommittén ansåg ingå i köksarbetet framgår av dessa skisser och är som följer: rensning, beredning, rakning, disk och matlagning. Fullt giltigt än idag – åtminstone om man lagar mat från grunden.

Bakning och matförvaring kräver visst utrymme och vissa skåptyper. Vilka framgår av denna skiss (skafferiet kom snart att delas upp i delar med två låder mellan den övre resp nedre delen). Även disk och beredning var viktiga moment som krävdes att visst utrymme avsattes. Notera uppdelningen i berednings- och serveringskärl i överskåpen. I små kök blev det trångt och vissa funktioner fick därför samsas på samma plats.

Naturligtvis hade man även tänkt på städskrubb och garderober i detta tidiga förslag. Det hela är mycket ambitiöst och snickerierna är dessutom väldigt påkostade. Massivt trä användes till stommarna och lådorna var sammansatta medelst sinkning. Luckorna, som var överfalsade, utfördes till en början av ett ramverk som kläddes med masonit. På senare år kom massiv board till användning vilket drog ner elegansen något.

Jag älskar denna tidiga köksstandard och allra bäst tycker jag om allt som byggdes under 50-talets första halva. Hög kvalité och samtidigt en bra blandning mellan industri och hantverk. Dessa kök tycker jag passar överallt, även i äldre bostäder. Inte minst för att de ofta monterades de hus som sanerades/moderniserades under dessa år. Jag skulle önska att man värderade dem högra, ty med små ändringar blir de fullt moderna.

Om standard och snickeriinredning

Förslag till köksstandard 1948
Ett exempel på det förslag till standard som presenterades av Byggstandardiseringen 1948 och som, med smärre ändringar, antogs 1950.

Få saker tycker jag är så undermåliga i dagens bostadsbyggande som snickerier, och då tänker jag främst på den fasta inredningen som garderober, skåp och dörrar. Allt är för slätt, för maskinellt och det är på tok för mycket spånskivor (eller dylika material som består av lim och träfiber). Det syns också tydligt att allt är gjort för att snabbt kunna monteras. Till och med 30-talet byggdes det mesta av denna inredning på plats, lägenhet för lägenhet. Undantaget var HSB som byggde mycket i egen regi och därför hade åtskilligt att vinna på en viss standardisering med tillhörande produktion på fabrik. Det var dock inte tal om något hafsverk, ty både utförande och material var av hög kvalité.

Efter kriget blev byggnadsverksamheten hektisk och många av byggföretagen hade utvecklat en viss standard på snickerier, en standard som dock var långtifrån enhetlig (t.ex. HSB, Riksbyggen, m.m.). Tillsammans med Hemmens forskningsinstitiut (HFI) presenterade Byggstandardiseringen år 1948 sitt förslag till svensk standard för kök och garderobssnickerier (dörrar, fönster, m.m. följde med tiden). År 1950 antogs detta förslag och vår första svenska köksstandard var ett faktum. Denna reviderades 1962 och 1970.

köksdetalj_1953

Jag är mycket förtjust i de första årens svenska standard, framförallt tycker jag att garderober och köksinredningar fram till mitten-slutet av 50-talet är oerhört fina. De är så välbyggda att man inte ens ser att det rör sig om prefabricerade moduler som målades på plats i lägenheten. När skåpstommarna monterats på plats, spacklades skarvarna innan stommarna målades och på så sätt får man illusionen av platsbygge från ett kök. På bilden ovan syns delar av en köksinredning från 1953. Skarven mellan de två modulerna syns, men man tänker knappt på den.

snickeridetalj_1963

Runt 1960 insåg man att en ytterligare förenkling var på sin plats. Modulernas stommar var tidigare av massivt trä, men nu valde man att lägga masonitskivor på var sin sida om ett fackverk. Hålrummen fylldes med wellpapp. Konstruktionen blev lättare och virkesbesparande. Modulernas kanter försågs med lister som gjorde spackling och målning överflödig när de sedan sattes samman i villan eller lägenheten. På bilden ovan ses en garderobsvägg från 1963. Luckorna är sprutlackerade på fabrik men gångjärnen är obehandlade. Den helgjutna känslan i det gamla förfarandet var med ens ett minne blott. Hos de mindre snickerifabrikerna levde dock den gamla metoden kvar ännu ett tag.

Allt eftersom har ytterligare förenklingar gjorts i köks-/snickeristandarden: lådor och backar i plast, stommar i spånplatta, luckor utan överfals, enklare gångjärn m.m. Naturligtvis kan det vara bra med besparingar, men nog kan man tycka att det vore bättre att hålla fast vid ett högkvalitativt utförande och med jämna rum renovera (vilket också skapar arbetstillfällen, precis som nytillverkning). För mig personligen är detta verkligen att föredra, ty nog är det fantastiskt med tunga och gedigna hyllplan och lådor vars trä med åren blir allt  behagligare. Den ultimata lyxen är för mig en gedigen garderobsvägg med allehanda skåp och lådor samt ett kök som känns som ett med lägenheten (eller villan) och som man vet kan återfå sin ursprungliga glans med en slipning och en ommålning.

Schütte-Lihotzky ritar frankfurterkök

Detta med kök intresserar mig mycket, inte minst utvecklingen mellan 1930 och 1960. Höjdpunkten tror jag bestämt nås i början av 50-talet, när inredningarna fortfarande byggs på plats och luckorna är av riktigt gedigen konstruktion.

Grunden till det moderna arbetsköket lades 1926 då Margarete Schütte-Lihotzky ritade det så kallade Frankfurterköket som var en del av stadens sociala bostadsprogram. Ursprungsidén var dock ett år gammal, då hon som assistent åt wienerarkitekten Anton Brenner hjälpt till att konstruera ett kök till hans privata våning.

Frankfurterköket var kompakt, det mätte 1,9 m x 3,4 m, och avsett för en person. Specerierna förvarades i aluminiumlådor (till skillnad från de svenska som gjordes i glas) och porslinet stod bakom glasade skjutluckor. Framför fönstret var en arbetsbänk anordnad, i höjden anpassad så att man skulle kunna sitta och arbeta. Att sitta och utföra köksarbete är faktisk mycket bekvämt för er som inte provat det. Köksplanen var helt utformad så att det skulle bli så lite spring som möjligt för den hemarbetande. Förutom köksdörren, fanns också  en skjutdörr som ledde in till det angränsande vardagsrummet/matrummet.

Idag är detta kök en raritet, trots att 10 000 tillverkades i slutet av 20-talet och början av 30-talet. Ett museikök finns dock bevarat och säljs någon gång ett kök på Ebay, får man betala minst 100 000 för det. Man skulle hoppas att våra gamla svenska kvalitetskök skulle uppnå en bråkdel av frankfurterkökens status, så att de bevarades i större utsträckning.

Kom då Frankfurterköket till Sverige? Ja, och nej får jag svara på den frågan. Runt 1930 blev den kökstyp vanlig som kom att prägla hela 30-talets byggande. Köket i fråga bestod av ett matrum med fönster och parallellt med det en köksdel med spis och diskbänk på ena sidan och skåp på den andra. En skjutdörr avskiljer matrummet från köksdelen. Till skillnad från Frankfurterköket har dessa kök inget fönster och ligger indragna från fasaden.

Avslutningsvis måste jag tillägga att större lägenheter ofta hade en variant på detta parallella kök med matrum och då låg köket vid ytterväggen och var försett med fönster. Intill fanns en jungfrukammare vars ingång ofta låg i anslutning till serveringsrummet.

Barkök eller bara kök undrade arkitektduon William-Olsson år 1953

Experimenthusen I Järnbrott 2

Runt 1953 började man bygga ett experimenthus på Modulatorsgatan i Järnbrott i Göteborg. Arkitekter var Tage och Anders Tage William-Olsson (far och son) och de byggde okonventionellt ty lägenheterna gjordes flexibla genom att innerväggarna kunde flyttas efter de boendes önskemål (här ett exempel). SF gjorde ett reportage 1954 visar de fleibla våningsplanerna och inte minst en nyhet: det öppna köket!

Arkitekterna hade nämligen, gissningsvis efter amerikansk förebild, lanserat det öppna köket vilket framgår av bilden ovan. Köksväggen var dock inte non-existing, utan det rörde sig snarare om en slags barkök som kunde beställas i olika utföranden vilket denna skiss visar.

Barkök eller bara kök? var den fråga som prydde utställningsbroschyren. Samtliga boende verkar ha valt barköket i en eller annan utformning. Kanske inte så konstigt, ty det är en rätt tilltalande lösning där man till viss del kan stänka om sig och dessutom ser man ju inte disken från första parkett heller. Spisen hade placerats i ett hörn (vilket var emot HFI:s riktlinjer) och en rejäl fläktkåpa ovanför sörjde för god ventilation.

En rätt fin lösning tycker jag, flexibel och praktiskt på många sätt. En bra kompromiss mellan dethelt öppna köket och det ordinära.

Flott kök i jakaranda snart i container

Just nu ligger en liten tvårummare ute till försäljning. Den gamla 90-talskåken renoverades genomgripande i slutet av 30-talet men denna våning har långt senare byggts om än en gång. Ta en titt på bilderna och studera särskilt kök och sovrummets förvaringsmöbler. Enligt mäklaren är köket i massiv jakaranda, vilket jag dock betvivlar. Nå, faner är gott nog det med. Fint att man målat tak och den övre skåpraden i turkos.

När jag passerade ett hus i slutet av Brantingsgatan hittade jag denna container som var full av platsbyggd snickeriinredning. Så kan det gå när gemene man skall til att renovera.

Folk tycker om att går bort i ateljéer

I konstnärskretsar ger man ofta en ateljéskiva. Främsta tillgången är då ateljén, det behövs faktiskt inte mycket mera – folk tycker nu en gång om att går bort i ateljéer, och de tar det gärna som det är. Man får naturligtvis bjuda mer urskiljning, när man bjuder på en sådan skiva – alltför konventionellt betonade människor böra naturligtvis ej komma i åtanke – de skulle enbart tycka det vara underligt och känna sig illa till mods.

Följande text står att läsa i 100 bjudningar, en bjudningsbok från tidigt 30-tal. En mycket underhållande skrift som säger mycket om sedvänjor, könsroller och socialgrupper. Bland annat får man lära sig att ett cocktailparty kräver ett par hundra cigaretter. Minsann! Språket är av någon anledning en smula märkligt. Tänk bara på formuleringen folk tycker nu en gång om att går bort i ateljéer.

Vilka årsringar är värda att bevaras?

På bilden ovan ser ni ett femtiotalskök som finns eller åtminstone fanns i en Jugendkåk på Sibyllegatan. Visst är det snyggt, inte minst det gula kaklet? Tyvärr är dock inte golvet av denna världen och luckornas vita färg är rätt trist. har man minsta sinne för kvalitet, inser man snabbt att detta är ett kök värt att bevaras. Stommar av massivt trä och luckor av trä och masonit. Samt plats med hur mycket som helst i skåpen och dessutom rejält tilltagna arbetsytor. Förmodligen är det en dröm att arbeta i den köksinteriören.

Om vi går några decennier framåt i tiden, till slutet på 70-talet och det tidiga 80-talet, är det då lika självklart att bevara dessa årsringar? Frågan ställdes i Gård och Torps senaste nummer och tål verkligen att tänkas på.

Vilka skäl finns det att bevara saker? Bra kvalité, skönhet, affektionsvärde. Mycket av det som gjordes i början på 1900-talet ansågs vara alltför maskinellt framställt för att vara värt något. Åtminstone tyckte man så då, om man ivrade för hantverket. Idag ser vi detta i ett annat ljus och häpnar över de fina materialen och det relativt hantverkmässigt förfarandet. Även om maskiner använts i stor utsträckning, ligger det många timmars hantverk bakom något så banalt som ett köksskåp från 50-talet.

Hur kommer vi att se på 80-talets hantverk? Materialen är knappast bra. materialen är diskutabla och svåra att underhålla. Affektionsvärde och skönhet är dock relativa begrepp så jag antar att även produkter från denna tid kommer att bli åtråvärda.

Brita Åkermans utredningar och HFI

På byrån i mitt sovrum ligger en trave böcker och just nu är jag mitt uppe i Brita Åkermans 88 år på 1900-talet. Åkerman tillhörde 30-40-talets pionjärer inom bostads- och hemforskning och studerade bl.a. sociologi när ämnet var alldeles nytt. Så småningom kom hon att göra en undersökning av 214 familjers hem och deras vanor vilket resulterade i boken Familjen som växte ur sitt hem (1941).

Så småningom hamnade hon på Aktiv hushållning, Svenska slöjdföreningen och sedermera Hemmens forskningsinstitut där hennes syster Carin Boalt var chef. Det var HFI som stod bakom den första svenska köksstandarden som slog igenom i början av 50-talet och som fortfarande får anses som mycket lyckad.

Boken är till och från en smula trist, men vissa partier är intressantare, framförallt när hon berättar mer personligt om sin vänskap med Myrdals och Elin Wägner och hur denna påverkade hennes yrkesliv. Intressant är också att ta del av en av de första kullarnas yrkesarbetande karriärkvinnors vardag. Dock kan jag tycka att det hade varit mer bättre om hon inte bara ägnat sig åt de mer områden som sedan tidigare dominerats av just kvinnor utan istället gått vidare på andra områden.

Vackra kök som ej längre finns kvar

För ett halvår sedan skrev jag om gamla kök (läs och kommentera!) på Byggfabrikens blogg. Fortfarande dimper det ned kommentarer, vilket tyder på att det är ett ämne som engagerar. Framförallt tror jag att det är kök från 30-60-tal som ligger i farozonen. Antingen anses de för omoderna eller alltför moderna för att passa ett gammalt torp eller en herrgård eller en våning. Att bygga nya kök i gammal stil är jag inte särdeles förtjust uti, och det främst för att man ”återskapar” något som inte funnits och som framstår som lite kitschigt. 30-50-talsköken däremot, är strama och eleganta och jag tycker att de ofta passar mycket bra in i äldre miljöer. Att riva ut ett sådant kök, för att bygga ett lantligt kök i gammal stil finner jag helt förkastligt. men smaken är ju som bekant som baken, dvs delad.