Jag tänker att jag borde skriva mer om mat. Jag lagar trots allt en hel del mat och är stundtals mycket bra på det. Andra dagar lagar jag lite eller misslyckas (när jag inte engagerar mig i matlaggningen). Kanske borde jag även lansera en ny diet och tjäna storkovan.

För ett par veckor sedan köpte jag grytbitar av innanlår med kort datum. Jag frös ner dem och plockade upp dem i torsdags. Brynte sedan köttet i smör och lät det sedan puttra ett tag i buljong. Tyvärr var jag tvungen att gå till jobbet innan det var mört, så jag slog av spisen och ställde in grytan i mitt kalla skafferi när jag kom hem från jobbet. Igår tog jag fram grytan och lät den koka klart. Då jag inte hade något att ha i den, åkte den åter igen in i skafferiet. Idag hade den frusit och jag hade handlat, så jag tillsatte rejält med surkål, ett par matskedar paprikapulver, lite sambal samt cirka en deciliter grädde. Detta fick koka ihop en stund och sedan tillsatte jag morötter som jag skurit i mindre bitar samt pepprade. Mums, det kan jag verkligen säga om resultatet! Mustig och smakrik och med vacker färg. Grytan åt jag med bulgur som fått koka i buljongvatten.

Grytan görs med fördel på billigt framdelskött. Det är verkligen slöseri att ta ett mört kött när resultatet blir minst lika bra på ”sämre” köttbitar. Bara det får koka tillräckligt länge, blir det mört och gott.

För övrigt är min farmors emaljerade gjutjärnsgryta en av mina bästa vänner. Jag har ytterligare en, den är gigantisk och behöver två lågor. Den har tillhört min mormor och rymmer en halv gris. Gjutjärn är toppen, teflon är botten.

Fläsklägg är gott, mycket godare än man kan tro. Läggen hör egentligen till de sämre bitarna på grisen, om man beaktar köttets mörhet, vilket inte hindrar att man kan laga något rikigt gott av den. Jag hade köpt en lägg på Sabis, ekologisk och närproducerad. Dessutom med ben, vilket är att föredra, ty ben skänker smak och det är viktigt när man gör långkok. Jag satte läggen i en stor kastrull med vatten som jag lät koka upp och sedan skummade jag. Sedan tillsattes lök, vitpepparkorn, lagerblad och faktiskt en buljongtärning (kalv). Det sistnämnda är inte något man skall ha i, men jag tänkte att buljongen blir då inte så svag och jag kan låta den koka extra, sedan läggen är klar, och på så sätt få riktigt god buljong att använda till något annat.

Efter drygt två timmar var lägen klar och jag ställde ut den på balkongen och gick till sängs, ty klockan var mycket Ett par dagar senare tog jag in kastrullen, kokade upp dess innehåll och skar sedan upp köttet. Jag gjorde mos på rötter, tillsatte lite buljong och en skvätt grädde och åt med dijonsenap. Mycket gott, kunde verkligen inte lägga ner någon längre tid på fotografering.

När jag handlade i söndags passade jag på att botanisera i kötthyllan. En inbjudande förpackning sade sig innehålla Herrgårdsstek. Gott, tänkte jag och studerade innehålls-förteckningen. Märgpipa, stod det. Märgpipa är förträffligt till köttfärs, men ve den kokerska på en bättre herrgård som anrättat stek av denna sega framdelsbit. Marinerar man den ordentligt, är det möjligt att anrätta en surstek, men där går också gränsen. Herrgårdsstek, vad är det egentligen? En fattigmans-version av Slottssteken (den goda med ansjovis uti).

Bilden intill visar de styckningsdelar som kommer från ett nötdjurs främre del. Framdelskött används främst till kokning, färs och buljong, men entrecoten är faktiskt en bit som går bra att steka eller grilla.

De lite bättre delarna finns i djurets bakdel. Där är muskelfibrerna tunnare och det finns mindre bindväv. Top-of-the-line är oxfilen, som även ingår i en styckningsdel som kallas dubbelbiff (d.v.s när man låter filén sitta kvar vid enkelbiffen).

Bilden, som kommer från Medéns husmorslexikon, är klickbar för den som vill se den i ett större format. Passa också på att studera köttdisken och lägg märke till alla eleganta namn som satts på mer eller mindre sega köttbittar. Det är inget fel på framdelskött, men man måste anrätta det på rätt sätt, te.x. göra dillkött eller kalops (två mycket goda rätter) för att det skall komma till sin rätt.

Jag tycker som så att man redan i oktober minns det mörka november eller hur det nu var.

På sistone har jag bjudit på te ett par gånger. En dag bakade jag scones (jättelätt, ta bara massor av smör, lite mjöl, bakpulver, grädde och aningens salt) och serverade dem med smör, ost och marmelad, en annan dag hade jag Frestas brylépudding ståendes i kylen – bara att ställa fram och korka upp sherryn.

Aproåpå mat så lagade jag kroppkakor igår. Kroppkakor görs bäst på gårdagens potatis, som är kall och fast. Jag brukar fylla med stekt bacon och lök som jag kryddat med svartpeppar, precis som jag gjort med själva degen. Lingon och smör därtill. Smör är bland det bästa som finns.

Då har man unnat sig något gott, nämligen en bättre fiskfärs och till efterrätt en härlig fruktsallad i grädde med smält choklad som sås därtill. Mycket gott blev det. Efter det, te i Kultursoffan.

Lördagskvällen fann jag mig på lokal (Judys, gamla Ugglan) med Glesbygdssystern som hur det nu gick till hamnade på scenen och presterade en alldeles fantastisk duett, Are you lonesome tonight, till tonerna av ett helt makalöst dragspelsakompanjemang. En helt lyckad kväll med andra ord.

Recept på Fiskfärs:
Mal fisk av lämplig sort på köttkvarnen. Tag gärna flera olika sorter. Mal också purjolök och kanske en rå påtatis och en morot (för färgens skull). Rör i några äggulor och sedan grädde så att färsen blir porös och luftig. Vispa äggvitorna till skum och vänd ner tillsammans med lite salt och peppar och ev annan krydda (örter). Grädda i form i vattenbad ca en timme.