1935 konstruerade Luxor den första svenska skivbytaren som kom att bli en stor framgång. Den var enkel och därför billig och dessutom pålitlig eftersom den inte var speciellt avancerad. Till nackdelarna hörde dock att den bara klarade 10-tumsskivor så den som köpte 12-tumsskivor med klassisk musik kunde inte spela dessa. Efter att AGA 1942 släppt sin genial konstruktion började ett intensivt utvecklingsarbete hos Luxor och resultatet av det blev Luxor Robot som klarade både 10- och 12-tummsskivor. På bilden ovan ser ni både den gamla och den nya skivbytaren intill varandra. Eftersom Robot var dyr, sålde den gamla konstruktionen fortfarande rätt bra. Jag äger själv ett exemplar av den äldre modellen, dock i ett lite senare utförande, från ca 1949, se den byta skivor på denna film. Luxor Robot i full aktion finner ni här, men tyvärr äger jag inget exemplar av denna första generation, bara av dess ersättare Luxor RKW från ca 1949.
1944 hade Luxor äntligen konstruerat en ny skivväxlare som klarade de 12-tumsskivor som klassisk musik (symfonier och längre verk) pressades på. Denna nya apparat fick namnet Luxor Robot vilket var ett passande namn, ty en mer komplicerad apparat får man nog leta efter. En röd lampa tänds så snart en skiva skall byta och då får man på inga villkor röra tonarmen eller kontrollspakarna. Huår många apparater som behövde lämnas in på service för att detta inte efterlevdes vet jag inte, men det kan knappast ha varit få. Jämfört med konkurrenterna Garrard och Aga får man nog säga att Luxor låg lite på efterkälken, trots det spännande namnet.
