Svartvita bilder är vackra. Riktigt fint kan det dessutom bli när snön ligger vit och det vita blir aningens grått. Bilderna är tagna med Fujis FP-3000B-film som är 3000 ASA och därför gör sig ypperligt även i riktigt svagt ljus. Marken bakom tallarna ägs inte av mig och har nyligen avverkats. Det är vackert med de glest
Tag: Fuji FP-3000B
Mellan Kaknästornet och Lindarängen
Skogarna där jag bor tar aldrig slut. Här och där reser sig en smärre höjd och där kan man blicka ut över nejden för att orientera sig. Om inte annat så ser man Kaknästornet som en hägring i fjärran. Det är bakom Borgen som Skogen börjar. Det är en övernaturlig skog, ty någonstans finns en
Bonn-Karl och den åtrådda lättjan
Stackars Bonn-Karl! Trött och utarbetad pustar han ut framför vedtravarna. Det är inte lätt att sköta en stor gård och sommaren är dessutom den årstid när allt skall göras. De ljusa nätterna skänker heller ingen vila. Uppe på höskullen är det ännu tomt och kalt. Ljuset silar in genom de glesa plankväggarna. Bonn-Karl vandrar längs
Bonn-Karl finner ett paternosterband
Som en härlig gudomskälla, rik och mäktig, djup och stor är den kärlek, nåd och sanning som i Jesus hjärta bor tänker Bonn-Karl, ty dessa ord har han hört sjungas i bönhuset i grannbyn. Denna pärleport! Vem vill inte träda in genom dess med pärlemor smyckade valv? Åh, hur saligt vore inte det! Bonn-Karl känner
Gränsen mellan dröm och verklighet
Det finns en gräns mellan dröm och verklighet, men hos mig är den alltför lätt att kliva över. Där finns inga vassa spjut eller ogenomträngliga galler; det står mig fritt att stiga över och förflytta pjäserna som jag vill. Och så ofta som jag blir besviken! När natten kommer står jag på trappan och lyssnar,
It’s beginning to look like christmas
God jul! Lätt försenad anlände jag glesbygden, Tåg går som bekant sällan som tåget i dessa dagar. Mörkt är det redan, ja, jag tycker att det börjar skymma redan vid ett. Både gryning och skymning är dock utdragna procedurer ty det tar verkligen sin tid att förvandla natt till dag och vice versa. Den glada
Completely lost images of Bonn-Karl
Hur ofta hör man inte talas om fullkomligt spårlöst försvunna skivinspelningar, bilder eller dagböcker? Praktiskt taget varje dag. Men hur ofta hittas dessa konstverk? Alltför sällan! Av den anledningen är det en stor ära för mig att kunna publicera "the completely lost images of Bonn-Karl" som jag precis hittade (prydligt inklistrade i ett album). Bilderna,
Bonn-Karl sköter korna i ladugården
I mjölkrummet finns mjölkmaskinen och den tarvar sitt dagliga underhåll. Spengummin skall rengöras och anslutningar kontrolleras. Som ett vitt lödder åker tvättmedelslösningen omkring i rörmjölkningssystemets genomskinliga kanaler. Men det är bestämt något som felas! Inne i maskinrummet står kompressorn och mycket riktigt, när Bonn-Karl lägger handen på elmotorn förnimmer han vibrationer och dissonans. Något är
Bonn-Karl och åskan mitt i höskörden
Värmen är tryckande och luften fuktig. Genom de otäta springorna silar solen in och lyser upp maskineriet som Bonn-Karl vinschar upp höet med. Han frikopplar det ena verket och griper resolut i den spak som lyfter hölasset upp på höskullen. Långsamt, men kraftfullt rullar vajrarna i den heta julikvällen. Höskullen är fortfarande långtifrån tom och
Bonn-Karl knackar på Vår herres port
Ett svagt ljus smeker Bonn-Karls slutna ögon. Midsommarnattens ödestimme förflyttade honom från jordelivet upp till den klara atmosfär som karaktäriserar himmelriket, likväl som det förmak som tjänar som mottagningsrum för de nyanlända. Bonn-Karl finner sig insvept i vit lakansväv och vad är väl lämpligare när man är beredd att kliva in till Vår herres överjordiska
Bonn-Karl och nattens ödestimme
Midsommarnatten är förunderligt ljus och mörkret lägger sig aldrig över nejden. Försommarens alla dofter kokas samman när daggen förbereder morgonens entré. När midnattstimmen närmar sig och dimman rullar in, beger sig Bonn-Karl ut för att fira den hedniska högtiden. Han skall plocka de vackraste av blommor. Kransen blir en prydnad i Bonn-Karls hår och beundras
Dubbelexponering vid solbad i hamn
Jag promenerade till hamnen idag och gick längs med järnvägen. Kände doft av varmt trä, blomster, olja och gummi. Det är sommar för mig. På en asfalterad upphöjning la jag mig för att solbada och passade då på att ta en bild, som råkade bli dubbelexponerad och dan. Men sådant har sig charm och jag
Jag går i Kenneth Angers fotspår
Inspirerad av Kenneth Anger åkte jag till närmaste ruffiga miljö som inte var helt nedlusad med flanerande och solbadande Stockholmare för att ta en bild (den är klickbar för större format). Det blev ett grusupplag vid Storängsbotten. I ärlighetens namn är jag alltför påklädd på bilden, men så saknar jag de muskler som Angers män
Den kärva våren bland vitsipporna
Våren är kärv i år och tar god tid på sig. Även om jag tycker om våren är jag ingen riktig vän därutav. Jag längtar till den mörknande hösten när frosten lägger sig, till de iskalla vinternätterna när månen lyser vit över gata och mark. För mig är detta trygghet. Till skillnad från våren. I
Långfredagen står döden för dörren
Nu hoppas jag att vår herre har överseende mitt tilltag. Som många kanske inte vet, firades påsken redan på det noir-stinna 40-talet och detta till minne av salig Casimir Silfverstake som offrade sitt liv för att rädda ett välfyllt barskåp. Det var en kulen kväll. Casimirs barskåp var fyllt till bredden, ty det skulle bli
När vår Herre kallade hem de sina
Det var i slutet av oktober. Den första snön låg förstrött på den frusna marken och solen sken från en klar himmel. Med ens försvann ljuset. Trädens siluetter bleknade så sakta, förenade sig med den mörknande skyn. Snön som gnistrat och prytt de frusna plogfårorna, blev med ens grå och obetydlig. Ljudet från den spinnande
Jag går i August Roeslers fotspår
Ett av mina favoritfotografier är August Roeslers makalösa bild tagen i serveringsrummet i familjens våning 1895. Detta är inte den enda av hans bilder som är värda att uppmärksammas, även i serveringsgången hör till den erans bästa bilder. Ni måste titta på dem, något annat är ren och skär dumhet. Roesler var fotograf till professionen
Svartvitta minnen från julhelgen
Ett par bilder från julhelgens norrlandsvistelse. Jag tog kameran och gick upp på vinden, öppnade den gamla bräddörren och satte mig ner. Där finns mycket att titta på, ty det är en gammal och inte alltför välstädad vind. Jag tittade på ett par tapetrullar som finns kvar från några tidigare reparationer. På ladugårdsvinden lyser ljuset
Tomtarnas glada nyårsvaktparad
Ett nytt år som än så länge känns mycket likt det gamla, passerade. År 2007 var inget vidare år för min del, men vid årsskiftet hade det ljusnat och jag såg fram emot det nya året som dessvärre visade dig bli rätt erbarmligt. Så kan det gå, det kan alltid bli värre, brukar jag tänka.
Gammal skåpmat och Herta Müller
Lite gammal skåpmat, d.v.s ytterligare ett par bilder från den filmpack som säkerhetskontrollen förstörde. Bakom huset i norr, står en övergiven bil. Jag har för mig att den är av märket Simca. Bakom bilen skymtar i fjärran kyrkstallet. Det stod tidigare i anslutning till kyrkstugan, hästarna skulle också ha någonstans att bo, men när bil
När säkerhetskontrollen slöjar film
Bilderna blev alla lätt beslöjade. 3000 ASA verkar inte vara något som gör sig i flygplatsernas säkerhetskontroller. Vanligtvis tar jag tåget och då är inte detta något problem. Jag åkte som bekant till grannbyn och där, alldeles vid Rosån växte tuvor av gräs och i fonden stod björkar som hämtade ur Mai Zetterlings Älspande par.
Nyrenässans på Apoteket Storken
1899 års inredning på Apoteket storken i korsningen Styrmans- och Storgatan står sig fortfarande. Det nygotiska inslagen bidrar med en mer dramatisk stämning. Jag höll upp kameran en sen kväll och tog bilden genom rutan. Tyvärr fick jag inte med taket. Illa, ty dess målningar visar figurer med allegorier över hälsa, sjukdom, liv och död.
Det lyser fortfarande i våningarna
Tidig höst och en ljummen kväll. Det lyser fortfarande i våningarna, men snart är det dags att släcka. Ljuset från gatlyktan är så starkt, i förhållande till de mörka skuggorna, att filmen inte riktigt kan återge dess detaljer. Det diffusa ljuset är vackert. Det är såhär jag föredrar svartvita fotografi: att måla dem i svart.
När det skymmer vid cisternerna
Det är ljummen höst i luften och solen har gått ned. Det råder fotoförbud. Jag väntar tills dess att bilarna har passerat och knäpper en bild. Det har sin charm att låtsas att man lever en smula farligt.
Citykonditoriets svängda burspråk
Här sitter jag gärna. Ljuset är behagligt dämpat och soffan något ansatt av tidens tand. Hälften av burspråket är visserligen försett med fönster, men bakom finns bara en vägg. Därigenom silar inget dagsljus. Väggarna har pistagegröna tapetfält (siden) och speglar i guld. Lokalen har stor charm.
Och man går med fördel till KB:s bar
1931 invigdes KB:s bar med de klassiska väggmålningarna. En av konstnärerna var den av DN ofta anlitade Birger Lundquist (för övrigt far till Barbro Alvings dotter Ruffa). Jag fotograferade och underexponerade 5/9 2009.
Konstljusbelysning i sensommarkväll
Jag gav mig ut för att fotografera i skymningen. På Askrikegatan lystes en pelargång upp av konstljus, dock inte glödlampsljus, den ljuskälla som snart är ett minne blott. Kanske bör man sörja glödlampan, jag vet inte riktigt, jag är trots allt en stor vän av detta svaga och oekonomiska ljus. Det är förresten en flott
Jag publicerar ett svartvitt negativ
Nu har den svartvita filmen kommit och jag har fotograferat i det svaga ljus som fyller mitt vardagsrum när endast ett par lampor brinner och brasan sprakar. När jag drog isär bild och negativ upptäckte jag hur vackert det sköra negativet var, ett negativ som bleknar inom inte alltför lång tid. Jag tog därför snabbt