Rävjägarn

Bonn-Karl och den åtrådda lättjan

Stackars Bonn-Karl! Trött och utarbetad pustar han ut framför vedtravarna. Det är inte lätt att sköta en stor gård och sommaren är dessutom den årstid när allt skall göras. De ljusa nätterna skänker heller ingen vila.

Uppe på höskullen är det ännu tomt och kalt. Ljuset silar in genom de glesa plankväggarna. Bonn-Karl vandrar längs med skulltorkens långa boulevard. Åh, om Våre Herre kunde unna honom några dagars semester!

Ogudaktiga tankar straffas så lätt! Inte skall sommaren ägnas åt lättja! Bonn-Karl finner sig fasttjudrad i ungdjurens bås som sommartid står tomt och ångrar bittert sin önskan.

Bonn-Karl finner ett paternosterband

Som en härlig gudomskälla, rik och mäktig, djup och stor är den kärlek, nåd och sanning som i Jesus hjärta bor tänker Bonn-Karl, ty dessa ord har han hört sjungas i bönhuset i grannbyn. Denna pärleport! Vem vill inte träda in genom dess med pärlemor smyckade valv?  Åh, hur saligt vore inte det!

Bonn-Karl känner sig allt en smula osäker på hur detta rent praktiskt skall gå till. Predikanten, varm och uppeldad vid sin tramporgel, gav inte exakta instruktioner.

I en gammal övergiven lada ligger dock ett långt paternosterband som en gång tjänstgjort vid ett tröskverk som sedan länge gått i pension och sakta förmultnat i en skogsbacke. De rostiga skoporna är stramt uppradade på den tjocka remmen. Bonn-Karl tar det tunga bandet och lägger det om sin hals. Himlen måste nu var nära, tänker han och läser andaktsfullt ur katekesen.

Åh, denna okristliga fadäs! En katolsk symbol i vårt lutherska landskap där tallens raka friska stammar likt palmer vajar på kalhygget.

Livlös ligger Bonn-Karl på ladans utslitna golv när morgonen sakta anas och en ny dag anas.

Bonn-Karl och livet på landet förritin

Bonn-Karl

Dags för en repris, den första Bonn-Karl-episoden från sommaren 2010!

Bonn-Karl är en dryg jävel som ger inte många ruttna lingon för moderniteter och framåtskridande. Nej, envist står han kvar i sin mörka ladugård klädd i farfaderns gamla ullbyxor.

Bonn-Karl

Nog  har Volvo BM gjort många traktorer de senaste 50 åren, men  ingen går upp mot T-31:an som kan köras på både bensin och fotogen. Fotogendoften är precis i Bonn-Karls smak, så han reparerar ihärdigt sin gamla klenod.

Bonn-Karl

Har man inte häst, får man dra räfsan själ, resonerar Bonn-Karl, nöjd och belåten med sin seniga kropp.

Bonn-Karl

Vår herres upplagsplats för järnskrot, är en verklig tillgång för en händig karl som Bonn-Karl. Ett par rejäla järnjul blir aldrig omoderna.

Bonn-Karl med motorolja och svett

Bonn-Karl och oljebytet

Varje år måste oljan i bilen bytas. Kvällen är ljus och solen gassar fortfarande när Bonn-Karl försiktigt lossar på pluggen i oljetråget och vrider några varv på oljefiltret, innan han varmkör motorn. Sedan är det bara att skruva ur pluggen helt och hållet, och låta den varma oljan rinna ner i uppsamlingskärlet. Det doftar så gott av värmen, oljan och gruset.

Bonn-Karl och oljebytet

Efter en stund har all olja runnit ut. Bonn-Karl svettas där han står framför verkstaden och fyller oljefiltret med lite olja innan han sätter det på plats. Pluggen i oljetråget dras sedan fast och motorn fylls med ny, ren olja.

Bonn-Karl och oljebytet

Bonn-Karl skruvar på locket i ventilkåpan och kontrollerar att inget läckage sker. Kvällen är ännu ung när bilen är klar för sommarens strapatser. Belåten sätter han sig bakom ratten och dammar iväg längs med de smala grusvägarna.

Bonn-Karl, en folkskollärare av rang

Kan någon vara mer lämpad till att undervisa än Bonn-Karl, vår dekorative och konservative lilla vän? På den gamla tramporgeln ljuder morgon efter morgon Bonn-Karls ljuva stämma som han själv ackompanjerar på den gamla tramporgeln med sin läckande bälg som utbrister i atonala fraser.

Men innan undervisningen kan börja måste han tända i kaminen, ty någon värmeledning har inte skolöverstyrelsen stränga ordförande ansett behövligt. De fåtaliga eleverna i Norrbottens glesbygd får fortsätta att stoppa kängorna med halm och varma sig framför de glödgade kaminrören som gör en snirklande färd på sin väg upp i skorstenen.

På plats bakom katedern med sina gamla karta över Norrbotten greppar Bonn-Karl klubban och gör sig beredd att börja morgonbönen. De obildade små måste lära sig herrans tukt och förmaning, så att de inte går miste om en glänsande ålderdom bakom pärleportens av rosor garnerade hägn.

Bonn-Karl i industrialismens tidevarv

Åh, detta med fabriker, suckar Bonn-Karl och tar sig olovandes en rast. Inte är det något för honom, att byta ut det behagliga lantlivet mot smutsen och stressen i det stora järnverket. Åh, att socialisterna anser att detta är något att sträva emot!

Nej, en dag får Bonn-Karl nog och lämnar fabriken för att aldrig mer återvända. Skorstenarna fortsätter att spy ut föroreningar, inte avstannar verksamheten bara för att Bonn-Karl flyr sin kos.

Men säg den glädje som varar för evigt! När Bonn-Karl lämnade bilen för att plocka några bär i den vackra skogen, rusade bilens motor och Bonn-Karl spetsades på dess huv och kastades upp mot en ståtlig tall. Industrialismen gör man inte uppror emot utan bestraffning!

Bonn-Karl och vårens skira grönska

Bonn-Karl och vårens skira grönska

Dessa gamla bilder, tagna med den sedan länge nedlagda filmtypen Polaroid 669, utgör de första i färg som någonsin har publicerats av det konservativa och dekorativa kuttersmycke som går under namnet Bonn-Karl. I en skogsbacke full av vitsippor, lika vacker som Getsemane, vilar vår vän i den lätt disiga vårsolen.

Bonn-Karl och vårens skira grönska

I de sydländska skogarna, långt borta från slitet på ladugårdsbacken, får Bonn-Karl andas ut innan vårbruket tar vid och de ljusa nätterna jagar bort sömnens vackraste drömmar.

Bonn-Karl och vårens skira grönska

Åh, om dessa sippor funnes i den norrbottniska skogsdungen eller i sluttningen intill logen hemmavid! Men semesterresor till sydligare breddgrader är som ni vet på intet sätt ofarliga. När morgondagen gryr, ligger Bonn-Karl livlös i en spegelblank insjö. Och fåglarna kvittra.

Completely lost images of Bonn-Karl

Bonn-Karl

Hur ofta hör man inte talas om fullkomligt spårlöst försvunna skivinspelningar, bilder eller dagböcker? Praktiskt taget varje dag. Men hur ofta hittas dessa konstverk? Alltför sällan! Av den anledningen är det en stor ära för mig att kunna publicera “the completely lost images of Bonn-Karl” som jag precis hittade (prydligt inklistrade i ett album). Bilderna, som är tagna i Bonn-Karls lilla kammare visar vår vän som ligger ensam i sin smala säng, läsandes i den vackra förstautgåvan av En förlorad värld (Ljus förlag)

Bonn-Karl

Men ensamheten i kammaren blir stundtals för stor och Bonn-Karl sätter sig i en vrå och bläddrar bland grammofonskivorna. Skall han lyssna på La vie en rouge, eller fastnar han för But not for me? Endast Vår herre vet svaret på denna fråga. Vi får dock vara glad över att dessa okända och bortkomna bilder till slut kommit att publiceras.

Övriga bilder i denna eminenta serie, hittar ni här.

Bonn-Karl reparerar bilen i storstan

Bonn-Karl i stan

Bra tjänstefolk är a och o.

Tryckslangen till servostyrningen är en detalj på bilen som då och då bör bytas ut, ty gummi åldras. Operationen är inte speciellt svår att utföra, framförallt för en van mekaniker. Och vem är händigare än allas vår Bonn-Karl? Mot viss ersättning, pallrade sig denne glesbygdscharmör ner till storstan för en insats i mitt amerikanska motorrum. Varm och oljig, sågs han hängandes över motorrummet och efter ett par timmar och många svordomar var reparationen ordnad och jag mer än belåten.

Återstår nu att se hur Bonn-Karl klarar stadens frestelser!

Bonn-Karl sköter korna i ladugården

Bonn-Karl

I mjölkrummet finns mjölkmaskinen och den  tarvar sitt dagliga underhåll. Spengummin skall rengöras och anslutningar kontrolleras. Som ett vitt lödder åker tvättmedelslösningen omkring i rörmjölkningssystemets genomskinliga kanaler. Men det är bestämt något som felas!

Bonn-Karl

Inne i maskinrummet står kompressorn och mycket riktigt, när Bonn-Karl lägger handen på elmotorn förnimmer han vibrationer och dissonans. Något är i olag och inte längre i balans. Det är dags för en översyn, men först måste Blenda undersökas, ty hon verkar inte vara riktigt kry.

Bonn-Karl

Säkerligen, tänker Bonn-Karl, är det frågan om kalkbrist, denna lömska fara som kan ge Blenda kalvförlamning vid nästa nedkomst. En spruta finns alltid till hands och Bonn-Karl suger upp en dos av den livsviktiga medicinen. Noggrant kontrollerar han att det inte finns några luftbubblor, innan han injicerar lösningen i kon.

Bonn-Karl figurerar i skvallerpressen

Bonn-Karl figurerar i skvallerpressen

Det blev en eländig dag, trots det fina sommarvädret. Bonn-Karl hade tagit sig ledigt för att njuta en biltur och lite solbad och hamnade efter ett par mil vid en gammal vattenkvarn. Trots att solen sken var området folktomt vilket säkerligen hade sin orsak i att det fik som fanns på området behagade att ha stängt, men det var inget som Bonn-Karl beklagade, tvärtom. Han steg ur bilen och promenerade ner till dammen där en av dammens fåror stod tom och torrlagd. Äntligen ett perfekt ställe för ett privat solbad, tänkte Bonn-Karl och började ta av sig kläderna. Men vad fick han syn på i vassen om inte ett väl tilltaget teleobjektiv! Fasa, elände, jävlar murvlar, skrek Bonn-Karl och svor som en borstbindare. Aldrig får man då vara i fred!

Bilden publiceras med obenäget tillstånd av Svensk Skvallertidning.

Bonn-Karl och åskan mitt i höskörden

Bonn-Karl

Värmen är tryckande och luften fuktig. Genom de otäta springorna silar solen in och lyser upp maskineriet som Bonn-Karl vinschar upp höet med. Han frikopplar det ena verket och griper resolut i den spak som lyfter hölasset upp på höskullen. Långsamt, men kraftfullt rullar vajrarna i den heta julikvällen.

Bonn-Karl

Höskullen är fortfarande långtifrån tom och Bonn-Karl har ett drygt jobb framför sig. Med frenesi använder han grepen för att förflytta höet. Svetten lackar och åskan ligger i luften. Med ens hörs en avgrundsknall och höskullen lyser upp som av ett kraftigt sken. Snart är det emellertid tyst igen och ett våldsamt smatter hörs mot plåttaket.

Bonn-Karl

Bonn-Karl har träffats av blixten och hänger avsvimmad på en stege högt ovan golvet. Med kraft har han slungats upp mot den avsats där maskineriet har sin plats. Skadan är emellertid inte av allvarlig art, ty inom kort kommer Bonn-Karl att vakna. Mörbultad, javisst, men virket är segt.

Bonn-Karl knackar på Vår herres port

Bonn-Karl vid vår herres port

Ett svagt ljus smeker Bonn-Karls slutna ögon. Midsommarnattens ödestimme förflyttade honom från jordelivet upp till den klara atmosfär som karaktäriserar himmelriket, likväl som det förmak som tjänar som mottagningsrum för de nyanlända. Bonn-Karl finner sig insvept i vit lakansväv och vad är väl lämpligare när man är beredd att kliva in till Vår herres överjordiska paradis?

Bonn-Karl vid vår herres port

Som en blyg liten blå viol, gläntar Bonn-Karl på vår herres gamla gistna port som precis reglats upp.
– Finns här doft av nattviol, ros och kastanj, stammar Bonn-Karl nervöst, annars vill jag helst inte stiga in.
– Bonn-Karl, vilken överraskning! Inte har du här att göra, din tid är ännu icke utmätt. Jag tror bestämt att ett misstag har skett. Du har ännu långt kvar att leva, min dekorative lille vän.

Bonn-Karl tror icke sina öron. Tänk, att åter få vistas på gården och sköta sina djur, precis som han alltid har gjort. Vilken lycka! Men hur skall han åter ta sig ner till de jordiska markerna?

Bonn-Karl vid vår herres port

– Bonn-Karl! Jag läser dina tankar, men du skall icke misströsta. Tag denna ram och håll den hårt, vakta den med ditt liv. Slut sedan dina ögon och tänk på din fagra dal. Strax skall du åter vandra på din åker, plöja din jord och odla ditt vete, ty jag vet att det är himlen för dig.

Bonn-Karl och nattens ödestimme

Bonn-Karls midsommar

Midsommarnatten är förunderligt ljus och mörkret lägger sig aldrig över nejden. Försommarens alla dofter kokas samman när daggen förbereder morgonens entré. När midnattstimmen närmar sig och dimman rullar in, beger sig Bonn-Karl ut för att fira den hedniska högtiden. Han skall plocka de vackraste av blommor.

Bonn-Karls midsommar

Kransen blir en prydnad i Bonn-Karls hår och beundras av både levande och döda, ty denna natt är så beskaffad att universums alla existenser tillåts träda fram för att gripa det halmstrå som kan ge dem en inträdesbiljett till det  eviga livet. Vem vill inte glittra i midsommarnatten som den vackraste av diamanter och likt denna ädelsten alltjämt förbliva ung? Bonn-Karl tror sig känna till den magiska trollformel som endast kan användas den natt som är en offerfest i fruktsamhetens tecken.

Bonn-Karls midsommar

Med kransen i sitt hår klär Bonn-Karl sin midsommarstång och smyckar den med försommarens alla blomster. Smörblommor, kärringtand och syren pryder det grönskande korset som gör sig så bra i den dimhöljda natten. Men det gäller att se upp, ty man måste passa sig så att man inte blir iakttagen av Näcken!

Bonn-Karls midsommar

Men när morgonen gryr tillhör inte Bonn-Karl de odödligas skara. Någonting gick snett. Kanske var det dimmornas förrädiska slöjor som bländade honom i det avgörande ögonblicket. Nu är det bara att hoppas att ett under en gång skall se, och att Bonn-Karl ännu en gång skall vandra under samma stjärnor som vi andra.

Jag går i Jane Russells fotspår

utvik

1941 spelades Jane Russells genombrottsfilm The Outlaw in, men på grund av att hennes naturtillgångar exponerades alltför flitigt, dröjde det fram till 1946 innan en klippt version kunde visas på bio för den stora allmänheten. Här en bild om visar Jane Russell i en präktig amerikansk höstack. Regissör för filmen var ingen mindre än Howard Hughes. (För övrigt lär en alldeles ny sorts BH ha konstruerats för just henne i denna film.)

Trots hösnuva och allehanda allergier, släpade jag mig upp på hövindan för att, å konstens vägnar, ta en bild i Howard Hughes anda. Observera den konstfullt arrangerade grepen i bilden högra kant. Något skjutvapen äger jag ej, men en grepe kan vara nog så otäck om man använder den rätt. Byxorna hittade jag på vinden och de är mycket gamla. I övrigt visar jag mig som vår herre skapade mig.

(20) (20) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (19) (17) (16) (16) (16) (16) (16) (15) (15) (15) (15) (15) (14) (14) (14) (14) (14) (13) (13) (13) (12) (12) (12) (11) (11) (11) (11) (11) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (10) (9) (9) (9) (9) (9) (9) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8) (8)

Litteratur