Jag åker till England, del 1

Ingen är om välbeställda villaområden i Storbritannien. Synd bara att jag inte orkar pallra mig dit just nu. Istället promenerade jag till den av P O Hallman planerade Lärkstaden. Här en finfin gård med välkomnande blomkrukor vid entren och höstens första löv på marken. I fonden skymtar en härlig villa med ett utbyggt fönsterparti för

Jag åker till främre Orienten

Undrar ni också hur det ser ut i främre Orienten? Det gjorde iallfall jag så jag gick ner till hamnen och satte mig på första bästa bananbåt och tro det eller ej, men hamnade jag inte i ett exotiskt land som inte liknade något annat jag sett, varken förr eller senare. Det första jag fick

Årstidsväggen

Varje morgon passerar jag huset Floragatan 1/Karlavägen 37 och här ser jag årstidernas växlingar i den välansade trädgården. Fasaden är helt präglad av Ivar Tengboms modernisering på 1910-talet. Ursprungligen byggdes villan på 1970-talet, men fick nytt utseende även på 1880-talet vid en genompripande modernisering. Bakom trädgårdens höga staket växer rosor och hortensior i rött och

Militärbyggnaden i Centraleuropa

Vart man än styr sin färd, nog hittar man alltid gamla militärrelaterade byggnader. Här ett hus som faktiskt klarat sig rätt bra från förfall och skadegörelse. Det dåliga vädret och bristande underhåll gör dock att miljön framstår som tämligen trist och grå. Men man kan tänka sig vilken aktivitet om en gång i tiden rådde

Ödehuset i Centraleuropa

Som en rest från en ännu inte svunnen tid, står den gamla järnvägsrelaterade stugan i ett hörn av bangården i en förstad till Warzawa. Det är järngrått ute och någon sol visar sig inte. I bildens övre högra hörn, skymtar en av de modernare inslagen i ortens bebyggelseflora; en 6-vånings administrationsbyggnad som med största sannolikhet

Kyrkan mittemot prakthemmet

På Artillerigatan, mittemot Hedvig Eleonora kyrka, bodde på 30-talet Gösta Ekman i en lägenhet som kallades för prakthemmet. Det var en påkostat inredd våning där man faktiskt lät fotografera en följetong i bild med Gösta Ekman själv och Zarah Leander i huvudrollerna. Vilken tidskrift det var, har jag glömt. Nu börjar det bli höst på

30-årsdagen i Budapest

Naturligtvis lät jag fotografera mig själv när jag nu faktiskt fyllde år. Föga anade jag att dagen därpå, när jag flög hem till Sverige igen, skulle sluta med ett raserat World Trade Center.Bilden är tagen uppe vid det fd slottet med utsikt över Donau. Solglasögonen var då tämligen nyinköpta. Även denna bild lider av sviterna

Den förfallna Budapestvillan

Vad man hittar i byrålådorna när man grävr lite extra! Dagen innan den 11:e September fyllde jag 30 år och detta firades i Budapest. Vi besökte restauranger och barer och det hela var mycket lyckat. Framförallt var den gamla officersmässens matsal med hall i två etage riktigt lyckad. På dagarna promenerade vi omkring eller åkte

Stefanskyrkan i Vanadislunden

Jag hade aldrig varit i Vanadislunden tidigare när jag efter lunchen tog trapporna upp från Tulegatan. Att parken skulle vara så högt belägen och att den var så stor hade jag aldrig anat. Och den stora vattenreservoaren i parkens högsta del var verkligen fin; den påminde mer om ett hus av monumental karaktär än om

Polaroidsafari med Land Camera 450

Av en slump upptäckte jag, och många med mig, att det inte bara är Polaroid som tillverkar den direktbildsfilm som används i de gamla klassiska packfilmskamerorna; det gör även Fuji och dessutom i tre olika varianter: färg 100 ASA, svartvit 100 och 3000 ASA. Därför bestämde jag mig för att skaffa en mer profesionell kamera

Kammakargatan österut

En av favoritgatorna är Kammakargatan som börjar vid Johannes och slutar bortåt Torsgatan till. Det är en rak, men mycket kuperad gata. Den börjar högt och slutar lågt. Bilden är tagen från den sväng där Dalagatan möter Wallingatan.Kammakargatan är väldigt mycket Agnes von Krusenstjerna. Angela och Petra von Pahlen bodde vintertid i huset Kammakargatan 4

carl von Linné i Humlegården

Sommartid är Humlegården såpass grön att man kan gå omkring i parken utan att skymta husen på de gator som omger parken. I dess mitt står den gigantiska Linnestatyn. Den är pampig, men peronligen föredrar jag statyn föreställandes Carl Wilhelm Scheele av John Börjeson. Den är så realistisk och hans pose är lagom avslappnad och

Så fint som vore det i kyrkan

Ni anar inte hur varm det var i Bygdiljum denna strålande julidag. Ansatta av värmen, promenerade vi backen upp mot den gamla träkyrkan vars färgsättning i grått och en roströdrosa nyans stod fint mot den frodiga grönskan som gav en viss svalka när vi besegrat motlutet. Bakom kyrkan låg kyrkogården där generation efter generation så

Ån som slingrar sig fram genom byn

Det är visserligen en å, men vi har aldrig sagt något annat än älven. Kanske säger det mer om oss än om ån.I mjuka svängar slingar den sig fram längs med skog och åkermark. En och annan tomt är tjusigt belägen på en liten höjd ovanför dess vattenyta. På våren brusar den en smula och

Forsen i Rickleån

En dag lät jag fotografera mig i vildmarken. Här poserar jag vid forsen precis innan Rickleåns utlopp i havet. Det var en vacker omgivning med stora stenhällar som täcktes med mossa och lav i alla upptänkliga färger. Naturen har då en föredömlig förmåga att göra omgivningen trivsam; aldrig blir där vulgärt och smaklöst men trots

Solsemester i glesbygden, del 10

Nätter i glesbygden kan antingen vara som på bilden, dvs näst in till tropiska där träden avtecknar sig mot den ljusa hilmen, eller så bryter helvetet lös. Det senare hände en natt när himlens skyar öppnade sig; träden kämpade förtvivlat för att hålla sig upprätta och den mörka omgivningen upplystes av kraftiga blixtar. Lika obehagligt