Ingen är om välbeställda villaområden i Storbritannien. Synd bara att jag inte orkar pallra mig dit just nu. Istället promenerade jag till den av P O Hallman planerade Lärkstaden. Här en finfin gård med välkomnande blomkrukor vid entren och höstens första löv på marken. I fonden skymtar en härlig villa med ett utbyggt fönsterparti för
Polaroider
En ståtlig silo i hamnkvarteren
Innan jag steg på bananbåten, tog jag mig en promenad i hamnområdet. Jag har alltid varit svag för silos och här fanns ett riktigt praktexemplar. Jag tog naturligtvis en bild och undrade samtidigt hur många lik som påträffats i dylika apparater. Så smidigt, för i en slio försvinner man verkligen i mängden.
Järnvägsstationen
Om man beslutar sig för att lösa en biljett till Burgund, gör man det lämpligast från denna lantligt belägna station från slutet av 1800-talet. Observera de gula löven som indikerar att hösten står beredd att på allvar göra entre.
Hamnen i norra Tyskland
Under min resa till främre Orienten, stannade jag till i norra Tyskland där ingen vettig människa någonsin frivilligt sätter sin fot. Smutsigt och grått var det och långtradarchaufförernas mustacher räckte nästan ned till knäna. Naturligtvis pasade jag på att fotografera det dystra området.
Jag åker till främre Orienten
Undrar ni också hur det ser ut i främre Orienten? Det gjorde iallfall jag så jag gick ner till hamnen och satte mig på första bästa bananbåt och tro det eller ej, men hamnade jag inte i ett exotiskt land som inte liknade något annat jag sett, varken förr eller senare. Det första jag fick
Årstidsväggen
Varje morgon passerar jag huset Floragatan 1/Karlavägen 37 och här ser jag årstidernas växlingar i den välansade trädgården. Fasaden är helt präglad av Ivar Tengboms modernisering på 1910-talet. Ursprungligen byggdes villan på 1970-talet, men fick nytt utseende även på 1880-talet vid en genompripande modernisering. Bakom trädgårdens höga staket växer rosor och hortensior i rött och
Hötorgskommers
Hötorget med alls in blomsterprakt utgör för mig det idealiska motivet när det skall fotograferas med färgfilm. Eftersom jag nu bytt till Fujis 100c-film tog jag tillfället i akt att föreviga dena färgkaskad. Till skillnad från Polaroids egen film, återger Fuji färgerna i all in glas. Det är inte alltid så lyckat, när man vant
Guldskeppet
Ett skepp med segel av guld tronar på en pelare högt uppe i Observatorielunden. Den var helt och hållet en nyhet för mig, när jag fann den under en lunchpromenad med kameran. Som en dröm tycker jag.
Militärbyggnaden i Centraleuropa
Vart man än styr sin färd, nog hittar man alltid gamla militärrelaterade byggnader. Här ett hus som faktiskt klarat sig rätt bra från förfall och skadegörelse. Det dåliga vädret och bristande underhåll gör dock att miljön framstår som tämligen trist och grå. Men man kan tänka sig vilken aktivitet om en gång i tiden rådde
Rindögatan
Flottar kan man inte bo än i Rindögatan 19. Entren är klädd i marmor och här finns både pelare i metall och akvrium. Lägenheterna mot söder är stora hörntvåor (över 80 kvm) med jungfrukammare. Vardagsrummet har utbyggt fönsterparti (syns på bilden men är nästan dolt av trädet) och öppen spis samt är så rikligt tilltaget
De röda höstbären
Höstens orangeröda bär fotograferade på Tegeluddsvägen.
Ödehuset i Centraleuropa
Som en rest från en ännu inte svunnen tid, står den gamla järnvägsrelaterade stugan i ett hörn av bangården i en förstad till Warzawa. Det är järngrått ute och någon sol visar sig inte. I bildens övre högra hörn, skymtar en av de modernare inslagen i ortens bebyggelseflora; en 6-vånings administrationsbyggnad som med största sannolikhet
Kyrkan mittemot prakthemmet
På Artillerigatan, mittemot Hedvig Eleonora kyrka, bodde på 30-talet Gösta Ekman i en lägenhet som kallades för prakthemmet. Det var en påkostat inredd våning där man faktiskt lät fotografera en följetong i bild med Gösta Ekman själv och Zarah Leander i huvudrollerna. Vilken tidskrift det var, har jag glömt. Nu börjar det bli höst på
30-årsdagen i Budapest
Naturligtvis lät jag fotografera mig själv när jag nu faktiskt fyllde år. Föga anade jag att dagen därpå, när jag flög hem till Sverige igen, skulle sluta med ett raserat World Trade Center.Bilden är tagen uppe vid det fd slottet med utsikt över Donau. Solglasögonen var då tämligen nyinköpta. Även denna bild lider av sviterna
Den förfallna Budapestvillan
Vad man hittar i byrålådorna när man grävr lite extra! Dagen innan den 11:e September fyllde jag 30 år och detta firades i Budapest. Vi besökte restauranger och barer och det hela var mycket lyckat. Framförallt var den gamla officersmässens matsal med hall i två etage riktigt lyckad. På dagarna promenerade vi omkring eller åkte
Stefanskyrkan i Vanadislunden
Jag hade aldrig varit i Vanadislunden tidigare när jag efter lunchen tog trapporna upp från Tulegatan. Att parken skulle vara så högt belägen och att den var så stor hade jag aldrig anat. Och den stora vattenreservoaren i parkens högsta del var verkligen fin; den påminde mer om ett hus av monumental karaktär än om
När tåget kommer in från Lidingö
När dagen led mot sitt slut tog jag denna bild vid den gamla järnvägsbron som går över till Lidingön. Här går både Lidingöbanan och en kombinerad gång- och cykelväg.
Polaroidsafari med Land Camera 450
Av en slump upptäckte jag, och många med mig, att det inte bara är Polaroid som tillverkar den direktbildsfilm som används i de gamla klassiska packfilmskamerorna; det gör även Fuji och dessutom i tre olika varianter: färg 100 ASA, svartvit 100 och 3000 ASA. Därför bestämde jag mig för att skaffa en mer profesionell kamera
Kammakargatan österut
En av favoritgatorna är Kammakargatan som börjar vid Johannes och slutar bortåt Torsgatan till. Det är en rak, men mycket kuperad gata. Den börjar högt och slutar lågt. Bilden är tagen från den sväng där Dalagatan möter Wallingatan.Kammakargatan är väldigt mycket Agnes von Krusenstjerna. Angela och Petra von Pahlen bodde vintertid i huset Kammakargatan 4
carl von Linné i Humlegården
Sommartid är Humlegården såpass grön att man kan gå omkring i parken utan att skymta husen på de gator som omger parken. I dess mitt står den gigantiska Linnestatyn. Den är pampig, men peronligen föredrar jag statyn föreställandes Carl Wilhelm Scheele av John Börjeson. Den är så realistisk och hans pose är lagom avslappnad och
Så fint som vore det i kyrkan
Ni anar inte hur varm det var i Bygdiljum denna strålande julidag. Ansatta av värmen, promenerade vi backen upp mot den gamla träkyrkan vars färgsättning i grått och en roströdrosa nyans stod fint mot den frodiga grönskan som gav en viss svalka när vi besegrat motlutet. Bakom kyrkan låg kyrkogården där generation efter generation så
Ån som slingrar sig fram genom byn
Det är visserligen en å, men vi har aldrig sagt något annat än älven. Kanske säger det mer om oss än om ån.I mjuka svängar slingar den sig fram längs med skog och åkermark. En och annan tomt är tjusigt belägen på en liten höjd ovanför dess vattenyta. På våren brusar den en smula och
Byarundan
Hur många gånger har jag inte cyklat denna gamla smala byaväg som går en rektangel runt byn. En smal å slingrar sig fram och korsar vägen på båda kortsidorna. En tredje bro, är belägen vid den lilla knorr som vägen till tant Ronny utgör. Hon bor så att säga lite vid sidan om. Byavägen är
Mer från Sikfors
Ännu en bild från Sikfors och denna är tagen från bilvägen som går över dammluckorna. Den gamla järnvägsbron dominerar vyn och är mycket stilig.
Forsen i Rickleån
En dag lät jag fotografera mig i vildmarken. Här poserar jag vid forsen precis innan Rickleåns utlopp i havet. Det var en vacker omgivning med stora stenhällar som täcktes med mossa och lav i alla upptänkliga färger. Naturen har då en föredömlig förmåga att göra omgivningen trivsam; aldrig blir där vulgärt och smaklöst men trots
Ger du dig
Annika Norlin och Lovisa Nyströms Ger du dig tillhörde höjdpunkterna på Gravmarksfestivalen. Tyvärr strejkade dragspelet efter en låt, men innan dess hann jag med att ta en bild.
Cocoanut Groove
Fin och romantisk pop med ett ungt band. Det lät bättre än man skulle kunna tro och jag tror och hoppas att det skall gå bra för dem i framtiden.
Pelles digitala musikprojekt
En av mina favoriter under festivalen var Pelles digitala musikprojekt. Enkel, men effektfull produktion och en röst, som i låt nummer två grep tag om hjärtat. Detta vill vi höra mer av.
Jag går på Gravmarksfestival!
Det är knappt jag känner igen mig själv (imaginär fetma), men nu är jag iallfall på Gravmarksfestivalen och solen skiner och allt är bra. Ja, jag har ett glas vin i handen, men det är inte mitt (det ställde jag någon annanstans). En trevlig accessoar är godishalsbandet i alla upptänkliga färger.
Mitt hus
När restskatten är betald, kan jag förhoppningsvis unna mig denna tjusiga gård!Till höger finns en stor sal, till vänster kök och kammare. I mitten, bakom entren, ligger farstukammaren. Det är en variant på den klassiska parstugan. Att huset är utrustat med frontespis, gör det verkligen inte sämre!
Kapellet
I Seklernas by finns inte bara en GBS, utan även ett Kapell. En varm och solig dag, lät GBS (mig) polaroidfotografera det och det blev mycket vackert.
Jesus på korset
På kyrkogården i Bygdsiljum mötte oss en märklig syn. Jag är glad, att jag hade min polaroidkamera med mig, för den ljuger inte.
Solsemester i glesbygden, del 10
Nätter i glesbygden kan antingen vara som på bilden, dvs näst in till tropiska där träden avtecknar sig mot den ljusa hilmen, eller så bryter helvetet lös. Det senare hände en natt när himlens skyar öppnade sig; träden kämpade förtvivlat för att hålla sig upprätta och den mörka omgivningen upplystes av kraftiga blixtar. Lika obehagligt
Sikfors
I Sikfors finns ett mindre vattenkraftverk och på bilden ser ni en byggnad som hör till den gamla anläggningen. Bilen är tagen efter fallet där vattnet rinner stillsamt och stränderna ligger öde efter regleringen. Lik förbannat är det tjusigt värre.
Storforsens döda fall
Nog är det vackert alltid, Storforsens döda fall. Den storvulna norrländska naturen i bakgrunden gör också sitt till för att öka platsen charm.