Jag slår ett slag för fotografering

Jag lyssnar på Bessie Smith, volym två av fem i en serie. Nobody knows you when you"re down and out är sjukt bra (lyssna här). Bessie Smith är överlag sjukt bra. På bilden ovan ses ett ladugårdsinteriör. Genom otvättade rutor, letar sig den starka vårsolen in i den numera övergivna, och till förråd apterade ladugården.

Jag provfilmar med min Eumig C3

Då har man provfilmat med en gammal Eumig C3. jag köpte 16 rullar utgången Kodachromefilm på Tradera förra vckan och idag anlände den. Filmen, som gick ut 1981, kan blir både flipp eller flopp. Färgerna kommer att bli defekta, men med lite tur, blir det bara snyggt. Framkallar gör man bara i USA hos Dwaynes

Polaroidsafari: Åter i främre orienten

Under lunchen tog jag mig en promenad och hamnade så småningom i slutet av Roslagsgatan, en plats jag ytterst sällan besöker. Och där, alldeles bredvid skolan, skymtade jag den märkliga vattenreservoaren högst upp i Vanadslunden. Vips var jag som förflyttad till främre orienten än en gång, precis som i höstas när jag tog denna favoritbild.

Dramatiskt vid Stureparken

I Stureparkens fond, ligger ett gammal 1880-talshus med tinnar och torn som under tidigt 1900-tal byggdes om en smula i tidens anda. Resultatet är en rätt märklig byggnad som jag tycker mycket om. I de rymliga lägenheterna har man utsikt över den gamla Kolerakyrkogården som numera är en lätt bortglömd oas. På våren blommar här

Sommarstuga i vinterskrud

En sommarstuga i vinterskrud. Alla hade somamrstugor på sin tomt förr i tiden och dessa tjänade ofta som bagarstugor vid de årliga tunnbrödsbaken vår och höst. Nätterna var korta, ja rentav obefintliga under två månaders tid. Man förenklade hushållet, och levde prestigelöst i den enkla stugan. När september stod för dörren, var det dags att

När solen lyser över älvdalen

I den vida älvdalen skiner alltid solen, vilket är särskilt markant på vintern då endast de öppna vidderna kan njuta av klart solsken. Vanligtvis orkar det rödgula klotet inte högre upp, än att det syns bakom trädtopparna. Men här är det öppet och vackert och i dalgången flyter den späda älven fram, men den syns

Norra begravningsplatsen

En afton, strax innan det blev mörkt, promenerade jag genom Norra begravningsplatsen i Solna. Det var mycket vackert, ty löven låt mestadels på marken och skymningen hade börjat falla. På en kulle fanns fler mausoleum än jag kunde räkna. Där tog jag min bild, men eftersom ljuset var så svagt, gav jag upp efter en

Polaroidhöst

Hur mycket färg kan det finnas på en polaroidbild egentligen? Här lyser höstsolen på Observatoriehöjdens västra sluttning som helt är täckt med orangegula löv. Kvällssolens varma ljus, förstärker ytterligare färgerna. Det är vackrast på hösten då naturen har årets sista chans att erbjuda ett färgsprakande fyrverkeri.Björn hade tagit en famn höstlöv och kastar dem högt

Gasklockorna

Alla gasklockor är inte av tegel och sekelgamla. Här ser vi några modernare byggnader. För länge sedan låg faktiskt en gasklocka vid Norra bantorget. Kanske inte helt lyckat med ett så centralt läge. Byggnaden intill, den kvartersstora fastigheten där Vasateatern ligger, var på sin tid stans högst försäkrade hus. Detta mer beroende på att det

Ugglevikreservoaren i Lill-Jans

I Lill-Jansskogen finns en jättelik vattenreservoar ritad av Paul Hedqvist på 30-talet. Jag gick omkring en kväll när solen gått ned och löven lyste gula och hamnade så småningom på Kattrumpsbacken där reservoaren ligger. Skogen var tät, men på en öppen plats låg några kvarglömda ytterplagg. Kanske tillhörande någon som blivit mördad där i avskildheten.