En afton, strax innan det blev mörkt, promenerade jag genom Norra begravningsplatsen i Solna. Det var mycket vackert, ty löven låt mestadels på marken och skymningen hade börjat falla. På en kulle fanns fler mausoleum än jag kunde räkna. Där tog jag min bild, men eftersom ljuset var så svagt, gav jag upp efter en minuts exponering och gick några dagar senare till Humlegården där jag öppnade slutaren än en gång, på samma polaroidfilmsbild. Resultatet ses ovan. Det är en drömsk bild, tycker jag.