Ett av mina favoritfotografier är August Roeslers makalösa bild tagen i serveringsrummet i familjens våning 1895. Detta är inte den enda av hans bilder som är värda att uppmärksammas, även i serveringsgången hör till den erans bästa bilder. Ni måste titta på dem, något annat är ren och skär dumhet. Roesler var fotograf till professionen och en mästare på att utnyttja befintligt ljus. Särskilt vacker är den första bilden där jungfruns kjol tycks nästintill levande.
Jag är svag för serveringsrum. Få rum har en sådan erotisk laddning. Ja, det anser jag, och det utan att ha blivit förförd i en lång och mörk gång i en Östermalmsvåning.
Jag beslöt mig för att låta mig inspireras av Roesler, trots att mitt eget hem har det minsta av serveringsrum. Ljusförhållandena var knepiga ty jag ville utnyttja befintligt ljus och den lampa som finns i taket är alldeles för stark. Därför tände jag i köket, drog igen den glasade skjutdörren och tog två bilder, den ena överexponerad och den andra underexponerad. Den överexponerade och den underexponerades inverterade “direktfilmsnegativ” sattes samman till en bild.
Hammersøi fast i foto. Jättefint.
Håller med om serveringsgångar, men även smattar (som din), de där mörka utrymmena emellan dem som liksom räknas. Då är man i hjärtat av stenen, i hjärtat av labyrinten som själva staden är.
Det är därför jag tycker så illa om t ex Hammarby sjöstad, allt verkar vara gjort för att ses? Man bor som i en röntgenmaskin?
Ja, där sä du något verkligt bra. Allt är inte, och skall inte vara, gjort för att ses. Så är det bara.