Etikett: 100 bjudningar

”I förstäderna äta nu för tiden ofta familjer med barn på söndagarna frukostmiddag – ev. i köket – för att hembiträdet skall få några timmars sammanhängande ledighet. Såväl familjemedlemmarna själva som eventuella gäster tycka att söndagsmålet är det trevligaste på hela veckan – åtminstone i det hem jag tänker på”.

Har man minsta intresse för sociologiska undersökningar, är dessa gamla böcker rena guldgruvan.

Vad äter man då när det gäller att skona hembiträdet? Huvudrätten är lämpligen kall – rostbiff, skinka, inkokt lax, fågel. Smörgåsbordet dukar hon på det väggfasta långbordet, tallrikarna sätter hon i värmeskåpet, kötträtten i kylskåpet eller skafferiet och på spisen stå kastrullerna med den skalade potatisen, såsen och eventuella grönsaker. Frun i huset har bara att tända gasen. Förhoppningsvis klarar hon det.

”I början av varje år inbjudas samtliga styrelser för kommunalnämnd, kommunalstämma och kyrkoråd till en trevligt anordnad sittande supé. Allehanda uppskurna saker, såsom skinka, rökt och kokt, rökt älgkött, kalvrulad, sillsallad, hemlagad leverpastej och hemlagad metvurst placeras på bordet.” Inledningen till denna supé stannar inte här. De småvara rätter som bjudas runt är sillåda, njursauté, vol-au-vent med svampstuvning, fyllt stekt selleri, små viltfärsbiffar med syltlök, ”norsk röra” (bestående av fint hackade fiskrester, potatis och kokta ägg, anrättade som vanlig pytt och garnerad med äggklyftor), aladåb på spädgris och ostlåda.

Huvudrätten föreslås vara harfilé och efterrätten Alexandertårta (mördegsklädd form fylld med äppelmos och mandelmassa och dekorerad med utsporrade band av nämnda deg som lagts i rutmönster och där romberna fyllts med syltade päron, reineclaude el.dyl).

Dessa nämndemän måtte ha ordentliga magar att fylla! Hur som; det tydligt att 100 bjudningar är endaterad kokbok.

Jag har återigen bläddrat i 100 bjudningar och fastnat för Sportlunch. ”Denna förekommer en söndagsförmiddag på landet eller i förstäderna. Inbjudna äro t.ex. chefens anställda, ungdomens skolkamrater eller medstuderande, husmoderns meddeltagare i någon klubb el. dyl.” För att lyckas med denna tillställning krävs ”ett stort färgrikt, litet rustikt bord med fyllda fat å båda långsidor, porslin, glas och silver på båda kortsidorna”, samt att ”publiken inriktar sig på klok cirkulation utan krusning eller huggsexa”.

På bilden intill ses ett sittande alternativ för ett mindre antal deltagare. Grön linneduk prydd med hålsöm och frans i naturfärgat linne fullbordar dukningen.

Vad serveras då? Först bredda smörgåsar utan kanter på brödet. efter detta småvarmt i olika former, sill blandat kallt kött, diverse sallader samt miniatyrkroketter. Efterrätten är lämpligen kompott eller fruktsallad. De drycker som serveras är öl, ramlösa och snaps.

Vågar man gissa att 100 bjudningar är avsedd för en något högre socialgrupp? Ja, det tror jag. Inte minst när man studerar beskrivningen av Middag utan hembiträde som jag skall presentera en annan gång-