Jag fångar hösten en sista gång

natt_i_frihamnen

För två veckor sedan smög jag mig ut ett par kvällar. Duggregnet gjorde natten mycket mörk. I de skumma kvarteren i Frihamnen var det öde och tyst. Jag gick in bland några plåtskjul och tog en bild. När jag monterat ner stativet och skulle gå därifrån, hörde jag en människa rossla. Jag gick snabbt därifrån, även om jag förstod att det var min fantasi som spelat mig ett spratt.

natt_i_humlegarden

I Humlegården stod en övergiven parkbänk där några höstlöv dröjde sig kvar. Jag tänkte på Bo Vilhelm Olsson som satt på en bänk i Tegnerlunden, och riggade kameran. Kanske fanns riddar Kato någonstans i närheten. Jag rös och gick vidare.

natt_vid_kampementet

Vid en av trapporna vid Kampementet var det ytterst vackert i det florstunna regnet. En dam passerade, men den långa slutartiden förhindrade att hon fastnade på bilden. Eller berodde det på något annat?

3 svar på “Jag fångar hösten en sista gång”

  1. Man tackar!

    Ja, kanske hade jag hamnat i Narnia om jag traskat om kring till de allra mörkaste delarna av vår stad. Jag, som lider ev både en lätt rädsla för mörker och livlig fantasi, hade en mycket fin kväll. Regn och mörker är fint om man är på det humöret.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *