Ett löfte under vanskliga månens klot

Tänk, trots att jag åkte med SJ är jag åter tillbaka i Stockholm. Jag kan inte annat än sakna snön där uppe. I onsdags var jag i Västerbotten. Solen sken, snön gnistrade och i buskarna glittrade de iskristaller som förvandlats till vatten. Att fotografera i sådant väder är en ren fröjd. Inte bli det sämre av att snön döljer mycket som är lite vackert.

På kvällen såg vi Humoresque, en film från 1946 med Joan Crawford och John Garfield. Bra kan man inte kalla den, däremot var den snygg. Och Dvoraks Humoresque kan jag inte få för mycket av, även om man kan invända att den är lite ostig. Tyvärr hittade jag ingen riktigt bra inspelning men
Homoresque med Isaac Stern
tror jag hör till de bättre. Jag skulle dock vilja höra en allvarligare och mer dramatisk. Humoreqsue med Glenn Millers orkester hör dock till de mer originella inspelningarna.

Det finns faktiskt en svensk text till denna klassiker. Den skrevs av Gösta Rybrant och jag tycker att den är riktigt bra. Titeln som ni ser här ovan kommer därifrån och vad är väl lämpligare än att avsluta året med den i tankarna.

2 svar på “Ett löfte under vanskliga månens klot”

  1. Tack för alla dina läsvärda texter. intressanta bilder, filmsnuttar och ljudslingor under det gångna året – jag ser fram emot att få läsa, se och lyssna även nästa år och hoppas att du blir minst lika flitig.

    Där jag skriver detta – på Nya Zeeland – är vi redan inne på det nya året. Nyss när vi just firade in 2012 här i Auckland tänkte jag låta det ske till klockklangen av Sveriges domkyrkor, och fick fram P 1 på datorn, via sr.se

    Men där radierade man bara ekonomiekot – då kom jag på att vi ju ligger tolv timmar före. Så i morgon vid lunchtid ska jag lyssna på hur det nya året rings in i Lund, Strängnäs, Växjö, Uppsala, osv,

    Då får jag också reda på vem som – efter Anders de Wahl, Jarl Kulle, Margareta Krook och ännu fler – deklamerar Tennyson, högtidligt och kansle lätt patetiskt: Ring, klocka, ring…

    1. Tack, detsamma! Flitigheten kommer att bestå.

      När jag växte upp läste Georg Rydeberg nyårsklockorna och det är honom jag har i minnet. För många äldre är det dock de Wahl har jag förstått. När jag googlade fick jag veta att han främst läste i radio och sällan på Skansen.

      Gott nytt år!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *