Ett löfte under vanskliga månens klot

Tänk, trots att jag åkte med SJ är jag åter tillbaka i Stockholm. Jag kan inte annat än sakna snön där uppe. I onsdags var jag i Västerbotten. Solen sken, snön gnistrade och i buskarna glittrade de iskristaller som förvandlats till vatten. Att fotografera i sådant väder är en ren fröjd. Inte bli det sämre av att snön döljer mycket som är lite vackert.

På kvällen såg vi Humoresque, en film från 1946 med Joan Crawford och John Garfield. Bra kan man inte kalla den, däremot var den snygg. Och Dvoraks Humoresque kan jag inte få för mycket av, även om man kan invända att den är lite ostig. Tyvärr hittade jag ingen riktigt bra inspelning men
Homoresque med Isaac Stern
tror jag hör till de bättre. Jag skulle dock vilja höra en allvarligare och mer dramatisk. Humoreqsue med Glenn Millers orkester hör dock till de mer originella inspelningarna.

Det finns faktiskt en svensk text till denna klassiker. Den skrevs av Gösta Rybrant och jag tycker att den är riktigt bra. Titeln som ni ser här ovan kommer därifrån och vad är väl lämpligare än att avsluta året med den i tankarna.

Mildred Pierce, en amerikansk kvinna

En av 1945 års mest framgångsrika filmer var Michael Curtiz filmatisering av James M Cains roman Mildred Pierce. Manusförfattaren Ranald MacDougall stuvade framgångsrikt om bokens handling och resultatet blev en av de främsta i genren film noir. Fotot är briljant. Dramatiskt, välkomponerat och ytterst smickrande för de medverkande. De mörka, regniga kaliforniska nätterna är ett förträffligt ackompanjemang till berättelsen om kvinnan som offrar allt för sin fruktansvärda dotter Veda.

Mildred Pierce är en helt lysande film. Praktiskt taget helgjuten och med fantastiska skådespelare. Från första till sista sekund sitter man som som trollbunden. Crawford är som klippt och skuren i rollen som denna självuppoffrande amerikanska kvinna som inte förstår att hon gör sina barn en otjänst genom att tillfredsställa deras minsta nyck. Dottern Veda föraktar sin mor och det medelklassiga liv som familjen lever. Att behöva arbeta för sitt uppehälle är för henne helt förkastligt. Lögnen och falskheten är de verktyg som står henne till buds för att skaffa sig ett bättre liv.

Eve Arden är helt lysande som Mildreds sarkastiska medarbetare. Snygg och med fantastiska repliker. En affärskvinna med huvud för affärer och en kropp som gjord för synd. Zachary Scotts Monte Beragon är ett drivhusblomster, en 5-örescasanova som aldrig ägnat sig åt något annat än åt flirten och erotiken. Riktig kärlek kräver dock kapital och då pengar är något som denna playboy ständigt saknar, gör Mildred Pierces framgångsrika imperium henne tämligen oemotståndlig i hans ögon.

Jag har inte sett HBO:s nyinspelning av denna klassiker. Det är möjligt att den är mycket bra, men har man sett detta mästerverk har man sett allt man behöver se. Här kan ni se trailern.