SVT:s Öppna arkiv är en guldgruva och ett av de verkliga guldkornen därute är Lars Molins Tre kärlekar, tv-serion som sändes i två omgångar, 1989 och 1991. Jag tyckte om den då men jag tycker ännu bättre om den idag. Hur fint illustreras inte omställningen från den gamla tiden, när en stor del av Sveriges befolkning hade sina sysslor förlagda till landsbygdens jordbruk, och den nya tiden när landsbygden övergavs för städerna? Denna utveckling hade pågått länge, men kom att ta fart på allvar efter 2:a världskriget.
Och hur olika tedde sig inte livet för dem som gifte sig på 10-20-talen jämfört med de unga bon som sattes på när kriget började gå mot sitt slut? Med ens var valmöjligheterna större och man kunde börja tänka på kärlek, inte bara att bli gift. Och tänk, möjligheten att slippa ett hårt och slitsamt liv på en bordgård och istället ta sig ett någorlunda välbetalt lönearbete och bosätta sig i en modern villa eller lägenhet med värme och varmt vatten. Inga tidiga morgnar med eldning och mjölkning. Idag, när många börjar se fördelarna med ett liv på landet som är något mer i takt och ton med naturen förefaller kanske inte valet lika självklart. Att kunna leva av den jord man äger, sköta och vårda den, har plötsligt fått ett helt annat värde som kanske stämmer mer samman med den äldre generationens tankar, än med den unga generationen.
Gösta, Orvar och Britta väljer alla att lämna barndomshemmet och det slitsamma arbetet på en gård där man ännu inte rationaliserat driften med traktor och moderna jordbruksmaskiner och där badrum och centralvärme lyser med sin frånvaro. De vackra interiörerna på den Nilssonska gården är precis så vackra som alla byggnadsvårdsromantiker av idag kan önska, men man förstår också längan till det moderna, till släta, ljusa väggar och ett lättskött och varmt hem.
Tre kärlekar har en bra intrig, en fin dialog och utomordentliga skådespelare. Mer kan man knappast begära och jag lägger mig platt. Det är en underbar serie. Se den ni också!
Precis som med dokumentären om Linneryd som du rekommenderade kan man inte heller se ”Tre kärlekar” om man inte är bosatt i Sverige. Det kan bara vara fråga om illvilja från svensk tv eftersom jag troget betalar svensk licensavgift år efter år. Jag vet att det finns sätt att fuska sig runt sådant där (Proxy servers) men jag orkar inte hålla på med sådant.
Antar att det blir likadant om jag flyttar till Sverige – då missar jag väl alla österrikiska och kontinentaleuropeiska program som jag vant mig vid genom åren. Egenligen skam att det skall var så här i det förenade Europa.
Oj, det låter rätt dumt tycker jag. Antagligen gör inte SVT det av ren illvilja, utan det är säkert något regelverk som ställer till det, förslagsvis pga musik eldyl. Tråkigt i vilket fall som helst!
Ett blogginlägg på liknande tema med fler filmtips för dig och dina läsare:
https://iblekingebyggaochbo.wordpress.com/2015/03/09/flugskit-pa-kameralinsen/