Anna Branting, Hjalmars maka René

I Stockholms-Tidningen och Socialdemokraten skrev i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet Anna Branting teaterrecensioner under namnet René. Anna var gift med Hjalmar, men hade även ett förflutet; hon var nämligen frånskild tvåbarnsmor efter ett äktenskap med en adlig löjtnant, von Kraemer.

Redan 1893 kom boken Lena – en bok om fruntimmer, som handlar om den frånskilda Lena som träffar en väninna, den sensuella fru Linder. Vilka erfarenheter René hade av Väninnor vet jag inget om, men boken är mycket bra i sin skildring av hur konventionellt sällskapslivet kan te sig på den tiden. Andra böcker som hon författat är Staden och Fåfänglighet. Den förstnämnda har jag läst och det är en fin liten sak om en fru som får problem i äktenskapet – hennes man är otrogen – och bestämmer sig för att ta sig en älskare. Tyvärr är slutet dock en smula konventionellt och tar delvis udden av boken.

Anna Branting hade många åsikter. Det var åtskilligt av konvenans och hyckleri som hon avskydde. När hennes memoarer kom ut 1945 hade hon precis fyllt 90 år vilket inte hindrade henne att tycka till om både det ena och det andra. Motboken gillar hon inte alls, framförallt inte det faktum att man som kvinna bara får en liter var tredje månad: ”Med ett par tre liter lär man inte ens fånga en solochvårman”.

När Anna gifte sig med Hjalmar tappade han en del vänner (och släktingar) som ansåg det förskräckligt att gifta sig med en frånskild fru. Många år senare när han blir minister och hon ministerfru träffar hon dessa människor igen, på sina egna mottagningar i hemmet i Utrikesministerhotellet. Frispråkig som hon är drar hon sig inte för att påminna dessa moralernas väktare om hur de en gång behandlade henne. Inte så smidigt, men man kan inte annat än att uppskatta den något barnsliga vägran att glömma en oförrätt.

Det finns många andra fina skildringar av barndom och släktingar i boken; mostern som på äldre dagar finner kärleken i en äldre välbeställd man som sedan avlider då det blir för mycket av det goda; uppväxten vid Mästersamuelsgatan/Beridarebansgatan, idag helt nedrivna citykvarter; privatundervisningen på 1860-talet och efterföljande hushållskurs.

Under ett par år brevväxlade Anna med David Sprengel, Agnes von Krusenstjernas blivande make. Här något om den korrespondensen.

Anna Branting: Min långa resa, Medéns bokförlag 1945

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *