I Femina anno 1967 fann jag en intressant artikel där en hemmapappa och en karriärman intervjuas om sina respektive liv. Hemmapappan beslutade sig för att var hemma när hans fru fick ett erbjudande om ett mer krävande jobb. Tidigare hade han arbetat som konditor/bagare, men det jobbet hade arbetstider som inte passade så bra med livet som småbarnsförälder. Av texten att döma verkar han trivas bra med att sköta familjens tre barn och det gemensamma hemmet.
Man nummer två har satsat på karriären och hans fru är av modell ”hemma”. Hon sköter hemmet och håller koll på pengarna, utom den slant som han behåller till luncher mm. Arrangemanget verkar fungera relativt bra, men vissa slitningar förekommer, då han ibland har lite svårt att förstå att hon är uttröttad efter en heldag med barnen och hemmet.
Hemmamannen får ofta hör hur duktig han är som klarar både hem och barn. Detta finner han lustigt och blir samtidigt irriterad. Hade han varit kvinna hade knappast någon sagt detsamma. Överhuvudtaget gör han ett gott intryck, ty han varken höjer sig själv till skyarna eller klagar på att hans karriär blir lidande.
Jag blir så nyfiken. Hur gick det sedan? Kunde hemmamannen ta sig ut på arbetsmarknaden när barnen blev större, höll deras äktenskap? Femina var en förvånansvärt bra tidning på en tiden. En bra blandning reportage och snygga bilder. Och så mycket färg!