Kiosklitteratur från förr piggar upp

Skräplitteratur är inget nytt under solen. Vad sägs om denna skildring i romanform av Madame du Barrys spännande liv!

Här bjuds glimtar från Paris hemtrevliga bordeller där Jeanne Bécu började sin bana innan hon blev Ludvig XV älskarinna. Greve du Barry såg hennes möjligheter och hans plan att göra Jeanne Bécu till kunglig älskarinna slog i hög grad an på den prakt- och njutningslystna gatslinkan (språket!). Eftersom du Barry redan var gift, fick Jeanne istället gifta sig med hans bror, Guillsume. Hon behövde nämligen en grevlig titel för att kunna avancera som mätress.

Som få andra kvinnor, lyckades Jeanne du Barry samla ädelstenar på hög. En smycke gick hon dock miste om och det var det famösa halsband som aldrig han förfärdigas av juveleraren innan kungens död men som var avsett för Madame du Barry. Det var detta halsband som spelade huvudrollen i halsbandsprocessen.

Efter kungens död var juveleraren angelägen om att bli av med detta kostbara smycke som värderades till 1,5 miljon livres, men Marie-Antoinette, den dåvarande drottningen, kunde inte, med tanke på de dåliga tiderna, köpa en sådan dyrbarhet. Grevinnan la Mothe insåg genast att det fanns en chans att komma över dyrbarheten utan att åderlåta hushållskassan; hon var av svindlarnatur och övertalade den enormt förmögne kardinal de Rohan att köpa detta smycke och ge det till drottningen vars gunst han förlorat. Så småningom nappade kardinalen, köpte smycket och överlämnade det en mörk kväll till en gatflicka, utklädd till Marie-Antoinette. Halsbandet var nu i grevinnan de Rohans ägo!

Läs mer om det intressanta brottet på Wikipedia. Inblandad i affären var även den ryktbare magikern greve Cagliostro.

Ur historisk perspektiv misstänker jag att serien Ryktbara mäns och kvinnors kärlek är av tvivelaktigaste slag (men så kostade häftet 50 öre i kiosker och tobaksaffärer när det gavs ut 1928).

Vad det gäller populärhistoriska skildringar av sämre kvalité, kan jag tycka att dessa kan vara nog så njutbara. Jag kan inte låta bli att undra vad den förmodligen rätt obildade madame du Barry hade ansett om att lärda män ett århundrade efter hennes död ägnat så mycket tid i att forska om hennes kärleksaffärer och göra det med akademisk noggrannhet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *