För fem-sex år sedan köpte jag en bunt skivor från USA, däribland ett antal med tenorsaxofonisten Don Byas. Under ett par år på 40-talet tillhörde han bebop-eliten (hängde på Mintons Playhouse) och ansågs för en av de allra bästa på sitt instrument. 1946 flyttade han till Europa, till viss del för att komma bort från alla droger som hotade att ödelägga hans kropp.
Jag är en stor fan av Byas. Kraften i hans saxofon är svårslagen och det finns ev mjukt vemod däruti. Lyssna på åtta sidor Byas
You call it madness, Laura, Blue and sentimental, Slamboree, Don’t you know I care, You go to my head, Spots, Fruit salad (23 min). Allt är inspelat runt 1945 och utgivet på små etiketter som Jaboree, Godham, Arista och Hub. Bruset, som är så karaktäristiskt för krigsårens ransoneringspressningar, får ni på köpet.
Titta också på detta klipp från 1958 med Byas.
Mer jazzrelaterat hittar ni om ni klickar på taggarna under inlägget.
Vackert. Påminner en hel del om Coleman Hawkins i tonen. Ska definitivt lyssna mer på denna saxofonist som jag av någon outgrundlig anledning försummat.
Gör det! Jag tror att det finns några skivor med hans 40-talsinspelningar. Har dock bara en samlingslp samt en bunt 78-varsplattor.
Han var en ypperlig swingmusiker innan han kom in på bebop, efterträdde bl a Lester Young i Count Basies orkester. En av de få musiker som bemästrade båda stilar.
Åhfan, det visste jag inte! Det är få som klarat den omställningen lika bra som Byas.