Memories always start ’round midnight, haven’t got the heart to stand those memories when my heart is still with you

Jag lyssnar på Mulligan meets Monk, på öppningsspåret ‘Round midnight (finns på YouTube), och tittar på frostiga bilder som jag tog i julas . Vilken fantastiskt inspelning! vackrare baritonsax har knappast funnits.

Ser ni hur övergiven den stackars gården är? Fönsterrutorna har gått sönder och vissa har ersatts med masonit. Runtomkring betar djuren sommartid. Det finns så många hus som inte längre är människoboningar, utan istället får stå tomma och övergivna. Istället bor dess ägare i nya, moderna hus.

Visst är den ståtlig? Frontespis och ett fönster på var sida om dörren. Och skorstenen har kvar sin gammaldags smäckra form. Elegant och reslig.

Ett tredje hus som är lika försummat och bortglömt. Och vackert. Solen som skiner på gårdsfasaden syns även genom gavelfönstret.

6 thoughts on “Memories always start ’round midnight, haven’t got the heart to stand those memories when my heart is still with you

  1. Det är verkligen vemodigt och sorgligt med dessa övergivna vackra gamla hus. Menar du att de flesta som äger dem bara har flyttat och bosatt sig någon annanstans? Får man lämna hus och låta dem förfalla hur som helst? Nu ska jag trösta mig ned lite Mulligan och Monk.

    1. Ofta står ett modernare hus bredvid, åtminstone är så fallet med de två första. Äldre hus står inte särskilt högt i kurs, om de inte är helt moderniserade. Du kan inte ana hur många fula kåkar det finns, framförallt i Norrbotten! Ny ful panel, moderna fönster, klumpiga snickerier i gammal stil, nya golv, lister mm. Urk!

  2. Aha, då förstår jag. Det finns det här på Gotland också, mystiska tillbyggnader som fått husen att tappa alla proportioner. Allt är minsann inte pittoreska kalkstensdrömmar …
    Sannerligen urk!

  3. Dina foton påminner om emigrantvisan; Vi sålde våra hemman,
    visst är det så där sorgligt, dessa underbara hus där uppe, och dessa löjligt dyra bostadsrätter i Stockholm.

    Jag hörde en kvinna som hade ett fint hus i Bastuträsk, hon tänkte inte sälja det, för hon skulle inte få mer än 3000 för det, var det sagt.

    När jag och min första pojkvän var unga köpte vi ett hus i Dalsland för 6000 kronor. Men NU, 35 år senare, är husen ännu billigare i Västerbotten, Dvs i skogsbygd. Inte i fjällbygd, förstås (där jag helst vill bo).

Leave a Reply to Ann Margret Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *