Jag har sett Eugène Jansson på Waldemarsudde och är helt förtjust! Vilken fantastiskt vacker utställning, både till utförande och innehåll. Som komplement till Janssons målningar, visades bilder från Flottans badhus på Skeppsholmen i Stockholm. Det var där som Jansson hittade många av sina modeller när han i början av 1900-talet övergick från att måla stämningsfulla blå Stockholmsmiljöer till att porträttera atletiska män. Min favorit i den senare produktionen är denna. Den unge mannen påminner om en Art Deco-lampa!
I det största utställningsrummet rådde en blå skymning och här hängde de stora dukar som gjorde Jansson känd. Det är vackra målningar som visar ett Stockholm som badar i mystik. Vad allt kunde inte hända i en sådan stad! Men så är det inte idag? Nej, det håller jag nog inte med om. Jag tror att det handlar om att se, och att äga Janssons blick är få förunnat.
Jag tycker verkligen att man skall ha verkligt goda skäl för att med gott samvete försumma ett besök på Waldemarsudde. Utställningen är en verklig pärla och är bland det bästa jag sett.
Den utställningen hade jag gärna sett, fast geografien lägger hinder i vägen. Förekommer målningen “Stadens utkant” (1899)? På den ser man en förortsgata med en nyuppförd hyreskasern, med blindmurar ut mot obebyggda gärden och kålland? En bra bild på den snabba expansionen under det som kallats Gründertiden. Den finns på omslaget till Ingemar Johanssons intressanta “StorStockholms bebyggelsehistoria” (1987) men hade lika gärna kunnat illustrera Sigfrid Siwertz klassiska roman “Selambs” där ett av de förfärliga syskonen – de är så när som på en vidunder av egoism – är en hårdhudad storbyggmästare som vet hur man manipulerar, exploaterar och går över lik. Eugène Jansson kallades i sin samtid ibland för Fotogen Jansson, för sitt skymningsblåa ljus antar jag…
Ja, den tavlan var med! Vi pratade om den och jag hävdade att motivet kunde härstamma från Vasastan eller Södermalm, eller rentutav Östermalm. Vid den tidpunkten fanns det fortfarande outbyggda områden. I krokarna av Engelbrektskyrkan betade fortfarande kor i slutet av 1800-talet (de sista bönderna verkar ha bott på Saltmätargatan).
ja, det verkar ha byggts åtskilligt på spekulation, särskilt under första halvan av 80-talet. Jag har för mig att det står en del om det i Lundins Nya Stockholm. Att lättvindigt tjäna sig en slant, är ingen ny företeelse.
Älskar fotogen! När jag var liten på 70-talet fanns det fortfarande att köpa och vi hade den i en gammal traktorgrävare. Här dock lärt mig att man kan blanda bensin och diesel för att få en fotogenliknande produkt. Det skall jag testa is sommar!
Min gissning är att “Stadens utkant” visar gårdsfasaderna på byggander i kvarteret Näktergalen (gatufasaderna vätter mot Engelbrektsgatan). Husen i fonden ligger då längs Sturegatan på andra sidan Humlegården. Här syns samma kvarter 1896 https://stockholmskallan.stockholm.se/post/30140
Den utställningen skulle jag också vilja se. En kvinnlig reporter på tv verkade lite skakade av “nakenchocken” hon hade så klart aldrig sett så många nakna män på en gång. Det intressanta är ju varför det alltid har ansetts så pc att visa nakna kvinnor men inte helt ok med nakna karlar? En del av uppställningarna är lite ansträngda i mitt tycke. Jag såg en väldigt fin bild av en tavla i SvD som föreställde två flottister som sitter och pratar på en parkbänk. Det skymningsblå måleriet är fantastiskt.
Men Ann Margret! Nakna män kan endast uppskattas av damer och tvivelaktiga herrar (vilket inte på något sätt får uppmuntras) så det är klart att det är olämpligt att porträttera dem. Någon måtta får det vara!
Skämt å sido, så märkligt att hon verkade lite skakad. Jag tyckte att de var fina och inte alls särskilt “snuskiga”. Däremot utstrålade de ungdom och styrka.
Flottisttavlan var också med. Den var mycket fin! De verkade mycket glad över att ha träffats.
Damer får väl inte ens låtsas att de uppskattar att kika på nakna män?
Någon måtta får det sannerligen vara! ; )
Ja, håller med. Det är en mycket fin utställning. Jag fastnade också för en ensam cyklist på Stora Nygatan, en folktom backe med fastigheter på vänster sida där himlens ljus speglades i dom översta fönstren.
Nakna karlar – javisst, uppskattas också. Tycker om den du länkat till och så fanns det andra med enbart två nakna män på som var fina. Synd att konstnären dog så ung, bara 53 år gammal.
Vi promenerade vidare sen ut till Thielska där det finns fler tavlor av EJ.
Jag minns också en vy från Stora besvärsbacken på Söder. Även den en pärla! Det var så roligt att se en helgjuten utställning! Mer sådant. Skall bege mig till Thielska vid tillfälle.