Nu tänker jag vara elak. Känsliga läsare varnas. Sluta läs här och gå istället till valfri inredningsblogg är min uppmaning.
Detta med inredning och byggnadsvård intresserar mig mycket. Av den anledningen har jag delat in befolkningen som intresserar sig för detta och funnit att de är av tre kvalisorter:
Grupp 1. Kan det där med byggnadsvård, är rädd om befintliga detaljer och reparerar och förbättrar på traditionellt vis och är därmed resurssnåla. Helt enkelt en ypperlig kvalisort, både för kulturvärden och klimatet.
Grupp 2. Livsstilsbyggnadsvårdarna älskar gamla byggnader och atmosfär. De slänger gärna upp ett kök i matsalen, och river ut det gamla platsbyggda 50-talsköket som förvandlas till badrum. Det nya köket går i ”gammal stil” och är ofta mycket påkostat. Därmed inte sagt att det alltför autentiskt. Denna kvalisort är egentligen bra, ty den sprider intresset för byggnadsvård, men det är lätt att irritera sig på dem. Troligt är också att de fastnar för en ny trend om tio år.
Grupp 3. Älskar gamla hus och spröjsade fönster. Fönster som de byter ut mot nya i aluminium med fuskspröjs. Nytt och fräscht skall det vara, men i ”gammal stil”. Detta har intet med byggnadsvård att göra. Denna kvalisort borde utrotas.
Idag besöker vi, eller snarare Expressen, Elina och Henrik som stämmer väl in på grupp 3. Ett par citat:
”I ett halvårs tid kämpade de med ombyggnaden. Många väggar revs ner eller flyttades.
– När vi rivit alla väggar ställde vi oss med en burk sprayfärg och markerade de nya väggarnas placering, säger Henrik.”
”Elina och Henrik ville behålla så mycket som möjligt av originaldetaljerna eller återskapa dem. ”
”Exempelvis var väggpanelerna från första början gjorda med ”speglar” i, men det passade inte riktigt till det moderna möblemanget. Lösningen blev helt släta golvsocklar i samma höjd som de gamla panelerna. Bakom dessa drogs all el och här ligger alla sladdar gömda.”
Vad säger man? Varför köper man en lägenhet där allt är fel? Och att dessutom anse att man vill behålla ”så mycket som möjligt av originaldetaljerna eller återskapa dem” när man river ut allt?
Med risk för att bli tjatig håller jag med dig. Vilka pietetslösa korkskallar! Riva alla väggar, hej och hå … några bör ju ha varit bärande. Väldigt fiffigt att köpa billigt kök i Kina och frakta hit. Inte. Han är ”kreatör” och hon ”fastighetsmäklare”, jo, jo.
Kreatör! Hatar den titeln. Hade verkligen kunnat vara mer elak än jag var…
behålla original-detaljer, menar de dörrhandtag då eller ???
Eller kanske ytterväggarna???
Detaljer är för vissa människor just enskilda detaljer. Att försöka sätta detaljerna i ett sammanhang och bevara en helhet blir då ointressant. Av döma fotona på de spröjsade fönstren som fastighetsmäklaren var ”fullständigt förälskad i” så har dessa ännu inte bytts mot aluminiumramar. Måhända blir väl de den enda kvarvarande originaldetaljerna.
Jag förstår inte det alls och blir bara irriterad. Usch!
Eftervärldens dom kommer att vara hård. Vår generations idioter överträffar förmodligen med hästlängder de socialdemokratiska pampar som beslöt att citysanera Stockholm och riva Klarakvarteren.
Ja, tyvärr. Och det verkar inte som det finns något slut i sikte på detta elände. Folk har för mycket pengar.
Blir alltid lika förfärad när man hör folk som ’älskar spröjs’, men kofotar bort paneler och målar vitt vitt vitt. Vid närmare eftertanke är de enda miljöer som naturligt är spröjsade, saknar traditionella paneler eller annan fast inredning, samt är vitslammade, mentalsjukhus från 10-20-talen… och ’kreatör’! snarare demolition man…
Åh, ett mentalsjukhus är precis vad de borde uppsöka!
Ja, det är beklämmande. Jag slås framförallt av tomheten i projekt som dessa. Där hemmen blir till ett slags opersonliga snabbfix-produkter, lite som att köpa sig en ny outfit. Har mycket svårt att tro på ett ”drömhem” som skapats över en natt… Ett ”drömhem” borde väl snarare vara en plats som långsamt mejslas fram, gärna över många år, med eftertanke och känsla.
Precis! I en gammal artikel fann jag detta mycket fint formulerat: http://www.ravjagarn.se/blogg/2008/09/inredningstips-det-allra-fornamsta/
Ps. Håller med om att ordet ”kreatör” borde bannlysas.
”- Må taket rasa in över dem!”
Men vändbara fönster och fuskspröjs i aluminium är ett hot för så många byggnader. Min värd ( i mitt andra hem) i Sundbyberg ska snart renovera fastigheten. Huset är byggt 1929 och renoverat 1935, dvs de stora våningarna styckades upp (kan det ha varit Krügerkraschen?). Hursom helst, mycket är förstört interiört, men antaglagigen har värdens snålhet bidragit till att så många originaldetaljer ändå finns kvar. Som till exempel fönstren. Nu är det dock dags med renoveringen med stort R. Jag har försökt påverka henne att faktiskt renovera fönstren istället för att byta ut dem. Men jag är rädd för att hon viker sig för dumma grannar, som tror att det regnar in för att fönstren är gamla. Ett annat hot är att värden gärna låter sina hyresgäster själva stå för fixandet, vilket har visat sig medföra att väggar och innerdörrar försvinner. I min lägenhet är jungfrukammaren kvar, men serveringsrummet ett minne blott. Den öppna spisen, i den stora hallen med ekparkett, har hamnat hos grannen, men det skedde nog redan på 30-talet. Marmoreringen på innerdörrarna finns kvar i hallen. Björk, men på insidan av toadörren ekimmitation!) Jag har inte heller bytt ut mässingshandtagen, till skillnad mot mina grannar.. Frisersalongen i bottenvåningen (där herrfrisören jobbat sen han var 14 år) var till för nått år sen en blandning av 60-tal och 20-tal, men när den nya fräscha salongen flyttade in åkte all inredning ut. Puts väck.
Ja ja. Kunskap och intresse måste till. Lagstiftningen (PBL, Miljöbalken, KML) räcker inte långt. Suck.
Du borde be henne kontakta Stadsmuseet, de har rådgivning om jag inte missminner mig. Men, hur kan det vara ekimitation på insidan?! Det låter mycket originellt. Roligt dock att en hel del detaljer finns kvar.
Du har helt rätt. lagstiftning kommer man inte långt med, det är kunskap och intresse som måste till. Bra talat.
De tre kvarvarande dörrarna i hallen är i björkimmitation, men toadörren är helt ensam med sin ek. Vet inte varför Badrummet är annars helförstört med sänkt tak och sen 80-talsinredning. Märkligt är att det verkar ha varit en ingång från köket till badrummet/toan. Kanske hade rummet en annan indelning tidigare, för taket i hallen ser ut att ha haft en ägg till. Hm det går inte att utläsa av ritningarna vad jag minns. Får rota fram dem nästa gång jag är där. Ger förresten sSthlms tadsmuseum info till grannkommunen med? Jag borde välskriva ett brev till henne, senast pratade jag med fast skötaren som inte visste vilka anbud som var på gång. Om de byter fönster – då flyttar jag! (Men det tror jag inte hon bryr sig om i och för sig…)
Kan badrummet kanske vara byggt senare? Badrum/toalett och kök hör inte ihop. Mig veterligt har det aldrig varit tillåtet att ha en toalettdörr i ett kök.
Ring och prata med stadsmuseet vetja. De brukar vara trevliga att ha att göra med. kanske kan de skicka henne någon sorts info.