Då och då hittar man autentiska miljöer som visar hur man en gång inredde och smyckade sitt hem. Med autentisk menar jag inte nödvändigtvis att utförandet överensstämmer med byggnadsårets, utan snarare en miljö där tiden stannat och bevarat ett visst utseende, ett utseende som ofta är mer intressant än en omsorgsfullt återställd miljö.
På bilden ovan ses ett golv som genom åren har genomgått ett antal förändringar. Underst vanliga golvplank målade i en brunbeige färg som ursprungligen verkar ha varit gråblå, ty vid ommålningen har man inte målat under den tryckta linoleummattan som imiterar fiskbensparkett. Mattan var dock dyrbar och man hade inte råd att täcka hela golvet som därför fick vara bart ungefär en dryg meter närmast väggen. På detta har man lagt vanliga trasmattor i rad som det var brukligt förr i tiden.
Snygg bild, fick mig att tänka på Lenke Rothman, en judisk-svensk, kosntnär, som hade en av sina sista (eller var det hennes sista?) utställningar på Dunkers kulturhus i Helsingborg, för några år sen. Det som grep mig när jag jag besökte hennes utställing var de fragment som hon sparat i minnet såväl som som i föremål, som senare knöts ihop i i kollage och berättade historier, såväl värdsliga som hennes högst privata och personliga. Och det var vad jag kom at tänka på när jag såg ditt fotografi. Ett fragment. En bild som i sig är tilltalande, men som också rymmer fragnment ur en historia, som gör gör det väl värt att berätta den igen.
Det var inte dumt tänkt! Så tycker jag det är med miljöer där tiden stannat av.
Har fortfarande en trasmatta på mitt hallgolv, ett arvegods från en svunnen tid. Lite blekt av årens gång men som fortfarande tacknämligt skyler 60-talsgolvet med sin fula grå plastfiltmatta.
jag har hört att man skall ha salt eller ättika i vattnet när man tvättar trasmattor för att behålla färgen. Mamma tvättade alltid dem i en balja i mjölkrummet i ladugården när jag växte upp.
Tar mig friheten att citera en vers av Alf Henrikson. Den skrevs 1968 så exemplen är väl litet ”daterade” men själva idéen håller än i dag:
Böjd över trasmattan följde den åldriga damen
vårarnas skimrande mönster och livets tråd.
Här hennes randiga förklä från Ekmans regering,
här Tutanchamon-blusen från Brantings år.
Knallröda jackan från tiden för El Alamein,
brokiga scarfen från Balbos atlantiska dagar,
murriga kjolen från Poukkas tid eller Volchovs,
gröna kasacken från mau-maukrigets epok.
Solstrimman spelade in över strimmig väv
där färgerna brann i det gångnas fragment som hon
sakkunnigt pekade ut för förströdda barnbarn.
Den gamla damens livstråd var invävd i trasmattan. Men barnbarnen var inte intresserade.
Den har jag inte löst, men den var fin och visar verkligen på det fina med trasmattor!
Jag antar att du läst Lagerlöf när hon skriver om Överste Beerencreutz och mattväven. Jag kom att tänka på den när du citearade Henriksson: http://www.ravjagarn.se/blogg/2010/04/overste-beerencreutz-och-mattvaven/