Hon var Landstormens lilla argbigga

Nu tror jag att den sista av 30-talets stora svenska stjärnor lämnat jordelivet i och med Sickan Carlssons bortgång. Lite sorgligt, men så är å andra sidan livets gång.

När jag var lite på 70-80-talen så tittade jag nästan alltid på eftermiddagens matinéer. Bland de stjärnor som var flitigast förekommande, eller kanske var det så att det var de som verkligen fastnade i mitt minne, var Tutta Rolf, Annalisa Ericsson och Sickan Carlsson. Överklasskomedier från 30-talet har alltid tilltalat mig och bland de som sändes på eftermiddagarna var denna genre inte alls speciellt ovanlig. En av de mer namnkunniga regissörerna under denna tid var Gustaf Molander, vars bror Olof var en mycket respektingivande regissör på Dramaten och tillika dess chef i mitten på 30-talet. En populär skröna, var sanningshalt jag inte känner, är att Gustav Molander under inspelningen av en film i statarmiljö krävde tabletter under tallrikarna på bordet. Hur som, var han utmärkt lämpad för de mer eleganta 30-talsfarserna som gjorde stor lycka.

Molander regisserade Sickan Carlsson för första gången i filmen Kära släkten från 1933. Huvudrollerna spelades av Tutta Rolf och Gösta Ekman och Carlsson var Rolfs lillasyster. Intrigen var en smula banal, men på något sätt blev soppan tilltalande.

Men bäst minns jag Sickan Carlsson i uppföljaren till 1939 års film Landstormens lilla lotta, Landstormens lilla argbigga från 1941 (se affischen här). Den käcka lottan är i denna uppföljare utbytt mot en utfestad östermalmsböna som inte vill annat än att gå på restaurang och nattklubbar. När hon tvingas enrollera sig i civilförsvaret packar hon sina flottaste toaletter vilket inkluderar en cocktailpyamas i guldlamé och beger sig ut till landsorten. Scenen när hon mockar gödsel i ladugården i denna eleganta utstyrsel är svår att glömma. Lika svårt är det att inte föreställa sig hur det hela slutar. George Fant gick på intet sätt lottlös ur striden.

På 50-talet regisserade Hasse Ekman ett antal filmer med Carlsson. Mest kända är nog Sjunde himlen och Fröken Chic. Dessa färgkomedier var både banala och typiska för det uppsluppna efterkrigsåren. Vissa av dem är också mycket underhållande. Jag minns att jag såg just Sjunde himlen på Cinemateket för ett par år sedan och slog av hur färggrant allt var. Tapeter, tyger, möbler, bilar.  En märklig syn när man tänker på hur blekt allt ter sig idag. Filmen är också stundtals rolig, men något av ett pekoral kan jag tycka.

På youtube finns en smärre dokumentär om Sickan Carlsson. Den är kanske inte så heltäckande, men det är svårt att inte tycka ryckas med av hennes charm. Hon hade verklig “det”. Läs gärna Leif Furhammars text i Dagens Nyheter och Gaby Wigardts i SvD.

Här en rättelse inskickad av Moladers barnbarn angående sanningshalten om tabletterna på statarbordet:

“Tänkte meddela dig sanningshalten. Så osann den kan bli!! Den berättades redan då farfar levde och gjorde honom väldigt ledsen.

Han var petigheten själv med detaljer och skulle aldrig kommit på något så dumt eller okunnigt. Han kom själv från fattiga omständigheter, Hans far dog när farfar bara var 12 år och hade det inte varit för goda vänner till familjen, som Strindberg och Albert Ranft hade de knappt klarat sig.

Så nu vet du.

Med vänlig hälsning

Anita Molander”

8 thoughts on “Hon var Landstormens lilla argbigga

  1. Vad fint du skriver om Sickan! Ja, det är vemodigt att den ena efter den andra av de stora försvunnit den här hösten. Sickan var så hjärteknipande charmerande, det var rörande att se klippet från Guldbaggegalan 2007 när hon fick sin hedersbagge. Uppriktigt överväldigad och jätteglad. Och när hon tackade hördes varenda stavelse – den diktionen har ingen av dagens “stjärnor” …

    1. Tackar! Hon hade verkligen utstrålning och föddes nog i rättan tid. Läser just nu Annalisas memoarer. Henne gillar jag skarpt!

  2. Hoppas du också läst Mattias Enns fantastiska nekrolog över Sickan i DN Kultur 7 dec sidan 15. Han läste den också själv till eftersitsen efter Sickans begravning där jag närvarade med många kända ansikten från teaterns värld. Mattias är en stor artist som gör mycket för att hålla våra musikaliska kulturskatter levande. Han har gjort mycket för många men Karl Gerhard och Zarah ligger honom nog närmast hjärtat. I vinter aktualiserar han också 100 årsminnet av Johnny Bodes födelse. Om honom finns det mycket att säga och läsa… mvh

    1. Bode, ja han var minst sagt originell!

      Nej, den nekrologen har jag inte läst. Får leta rätt på den.

      1. Samma text av Mattias Enn står att läsa i SvD idag, 13/12. Mattias har egen hemsida med genomförda och kommande aktiviteter. Rekommenderas att läsa.
        MVH

Leave a Reply to Christer, Stockholm Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *