Ytterligare ett spadtag i polaroidarkivet.
När jag var i Västerbotten förra sommaren åkte jag till en liten by och där låg tre gårdar öde, nästan på rad. Två gick jag in i; den ena hotade att snart falla samman, ty taket läckte och i köket hade det börjat störa in. På bilden ovan ett hus som var ordentligt tillbommat, mycket patinerat, men inte helt förfallet.
Tänk, egentligen borde man skriva bakpå varje bild för att minnas. Jag tror att jag tog bilden på ladugården alldeles i närheten av huset ovan. Det var en mycket varm dag och jag hade parkerat vid vägen och en misstänksam bybo saktade farten när han fick syn på mig, polaroidfotografen.
Här ger inte mitt minne några ledtrådar. Jag kommer inte alls ihåg! Men det är långa skuggor som kvällssolen kastar över åkern.
En dag bestämde jag mig för att åka upp till Boden. Jag körde de lite mindre vägarna och passerade denna övergivna gård. Idag verkade den mest tjäna som upplag för diverse attiraljer och i köket fikade skogsarbetarna när de hade rast. Synd på en så fin gård tycker jag. Uthuset var lite mer ansatt av tidens tand och dess nock följde allt mer markens böljande kurvor.
Hej! Väldigt trevlig blogg samt bilder- varav många angripna av tidens tand. Men det är ju som sagt vackert och sorgligt på en och samma gång. Jag har en blogg om mina veterantraktorer och hopplösa objektet.. en Volvo Amazon..försöker fota med en systemkamera när andan faller på. Men måste vara en helt annan känsla med palaroid. Hoppas du fortsätter skriva. Mvh- Carola
Hej! kan du inte länka till bloggen? Jag är svag för veterantraktorer. Vi har en T31:a som är apterad till traktorgrävare. Den är mycket fin, men lite ansatt av tidens tand.