Till skillnad från statsministern tycker jag att hyresrätten är något bra, även i Stockholms innerstad. Det måste finnas en möjlighet att hyra en våning för längre eller kortare tid. Det är klart att det finns problem och ett av dem är bristen på lägenheter efter de senaste årens utförsäljningar. Ett annat problem är det regelverk som styr hyressättningen. Enligt min erfarenhet betyder läget oerhört mycket för många, d.v.s. en våning i innerstaden är betydligt attraktivare än en i en ytterförort. Den teorin stöds inte minst av bostadsrätternas pris (och andrahandshyrorna!). Nu är inte jag någon vän av marknadshyror, ty jag tycker att de ger en alltför homogen (läs välbärgad) grupp av människor innanför tullarna, men det steg som tagits i den riktningen och som öppnar för en differentiering mellan stad och förort är nödvändigt så länge glappet inte blir för stort (vilket är en luddig formulering).
Jag är också av den åsikten att hyresgästens inflytande bör stärkas och att tolkningen av vad som är en standardhöjning bör förändras. Idag höjs hyran oftast vid ett stambyte, trots att stambyte i sig inte är en godkänd anledning för en hyreshöjning. Däremot kan man höja hyran om badrummet görs om och förstoras, köket byts ut, engreppsblandare monteras, säkerhetsdörr sätts in o.s.v. Av den anledningen gör man ofta en genomgripande ombyggnad för att på så sätt få igenom en hyreshöjning.
Efter att ha sprungit runt i diverse hyresrätter kan jag konstatera att denna s.k. standardhöjning är av det mer tveksamma slaget. Material och utförande är av betydligt lägre klass än de ursprungliga. Jag anser därför att det är upp till hyresgästen att avgöra vad som skall bytas ut (naturligtvis gäller inte det stammar, elledningar och andra tekniska installationer som med jämna mellanrum måste förnyas). Således tycker jag också att en omsorgsfull renovering av befintlig fast inredning skall vara ett skäl till att höja hyran. Det borde i rimligtvis vara bättre att ha en massiv teakbänk i köket, än en nyinsatt bänkskiva i laminat? Och detta utan att ens blanda in miljöaspekterna.
Utförsäljningen av Allmännyttan har inte bara decimerat lägenhetsbeståndet, den har också gjort före detta kontraktsinnehavarna till förmögna BR-innehavare som kunnat köpa en ny lägenhet och som på grund av vinsten vid försäljningen, hjälpt till att ytterligare trissa upp bostadspriserna. En extra draghjälp har bostadsmarknaden fått av de låga räntorna. Högre räntor och insikten om att bostädernas värde inte kommer att öka i det oändliga, kommer naturligtvis att förändra prisbilden totalt inom de närmaste åren. Det är bara att erinra sig totalstoppet på bomarknaden för drygt 2 år sedan, eller räntechocken i början av 90-talet.
Jag har all respekt för Alliansens tal om valfrihet på bostadsmarknaden, men det är mer än valfriheten som styr, när man erbjuds köpa en bostadsrätt till kraftigt rabatterade priser. Hade man istället sålt våningarna för ett pris som tangerat bostadsrättsvärdet hade nog de flesta utförsäljningar inte blivit av. Visserligen vet jag att hyresfastighetens värde är betydligt lägre än bostadsrätternas sammanlagda värde, men jag anser det fel när vår kollektiva egendom hamnar i enskilda fickor av rent ideologiska skäl. Det hyresrättsinnehavaren får för pengarna är dessutom en bostadsrätt, inte en del i en hyresfastighet.
Sammanfattningsvis anser jag att hyresrätter är bra, att läget skall påverka hyran, att innebörden av hög standard måste revideras och att hyresgästernas ställning när det kommer till ombyggnad och renovering skall stärkas.
Helst skulle jag önska att det vore möjligt att ha billiga hyresrätter innanför tullarna, men med tanke på vilka summor många unga är beredda att lägga på en innerstadsboende i andra hand, tror jag inte att det är en möjlig väg vilket på sikt kommer att göra innerstaden mindre levande vilket i sin tur kommer att ge närförorterna en välbehövlig renässans.
Mycket bra inlägg. Jag får lust att återkomma till din hyresdebatt. Så snart jag får tid.
Gör det! Ämnet är intressant och lite komplicerat.
Jag håller väl med antar jag. Jag är liberal, men vissa påfund av den svenska regeringen förstår jag mig inte på, ROT-avdrag t.ex.
Och angående närförorternas eventuella revansch, i de flesta europeiska storstäder, såsom Berlin, flyr ju de unga och kreativa områden så fort de blir för dyra och gentrifierade, för att hitta nästa område. Och med följer entrprenörskapet – restauanger, barer, affärer. Varför inte i Stockholm? Jag känner en del roliga människor i Midsommarkransen, eller i Kristineberg t.ex. men inte drar man ut dit på helgen precis.
Slutligen, vilket vackert hus! Burspråken! Balkongerna! Så rent! Hade jag varit arkitekt hade jag också klätt fasader i svart plåt likt det som så många tak har. Var ligger det?
Politik! Ibland undrar jag om jag kanske är en socialdemokrat från 30-talet med viss böjning åt det konservativa högerpartiet.
Jag förstår inte heller varför inte detta sker i Stockholm. Har folk för mycket pengar eller vad är det som är orsaken? Närförorten är fortfarande rätt död, även det har börjat hända saker.
Huset ligger på Bergsgatan, nästan vid kyrkan. Intill står ett likadant, men med nya balkonger som *host* skall efterlikna *host* de ursprungliga. Inte så lyckat skall du se.
Mycket välformulerat, och jag håller nog med dig i allt. För egen del har en hyresrätt aldrig kunnat koma på tal, då jag aldrig haft möjlighet att få tag på någo. Jag fick köpa mig en då för tiden billig bostadsrätt i en Göteborgsk närförort i stället; så började mig så kallade “bostadskarriär”.
Tillgången på hyresrätter är viktig, men det vore samtidigt intressant att komma tillbaka till bostadsrätternas ursprungliga tanke.
De är också intressant att jämföra Sverige med de nordiska grannländerna (och givetvis med andra Europeiska länder, vars bostadsmarknad jag inte känner til).
Jag tycker själv att det är i grunden positivt att äga min bostad, men så som priserna ser iut i dagsläget är det ju något ouppnåeligt för de flesta unga som ska ta sig in på bostadsmarknaden.
Om jag inte minns fel var bostadsrättens pris indexreglerat fram till 60-talet eller så, vilket gör en stor skillnad jämfört ned dagens priskarusell. Personligen gillar jag bostadsrätten, men anser att det böra finnas komplement och hyresrätten är utmärkt på många sätt, även om jag kan tycka att man som hyresgäst har lite för lite att säga till om.
Ja köpte en billig BR i Fredhäll för snart 14 år sedan. Det var min entrébiljett. Idag hade jag aldrig haft råd att köpa den tvårummare jag bebor på Gärdet.
För min del tror jag ministern har i åtanke det stockholmska faktum att i innerstan existerar ingen hyresmarknad i den meningen som i övriga landet eller som lagen och myndigheter avsett, då ju kontrakten vanligtvis köps svart för stora summor, snarare än passerar ur en avflyttandes givmilda händer till en saktmodigt väntande tacksam inflyttandes.
Det är möjligt, men mig veterligt är det åtskilliga som får lägenheter av bostadsförmedligen och lämnar tillbaka dem om de flyttar till annat boende. Jag vet också av att man köper och säljer svartkontrakt vilket är förståeligt. Vilket som är vanligast kan jag dock inte svara på. Att säga att hyresrätten inte fungerar håller jag dock inte med om.
Är balkongerna i plast? De har gaska speciellt utseende, men jag gillar dem väldigt.
Nej, glas har jag fått för mig! Någon specialkvalitet. De renoverade tror jag dock är i plast. Glasbalkonger är inte speciellt vanliga. Det finns ett hus på en tvärgata till Olof Palmes gata som har glasbalkonger, tyvärr fult renoverade. På ett femtiotalshus på Gärdet, Banérgatan vid Valhallavägen, förekommer de också. I överigt är de ovanliga.