Till skillnad från statsministern tycker jag att hyresrätten är något bra, även i Stockholms innerstad. Det måste finnas en möjlighet att hyra en våning för längre eller kortare tid. Det är klart att det finns problem och ett av dem är bristen på lägenheter efter de senaste årens utförsäljningar. Ett annat problem är det regelverk som styr hyressättningen. Enligt min erfarenhet betyder läget oerhört mycket för många, d.v.s. en våning i innerstaden är betydligt attraktivare än en i en ytterförort. Den teorin stöds inte minst av bostadsrätternas pris (och andrahandshyrorna!). Nu är inte jag någon vän av marknadshyror, ty jag tycker att de ger en alltför homogen (läs välbärgad) grupp av människor innanför tullarna, men det steg som tagits i den riktningen och som öppnar för en differentiering mellan stad och förort är nödvändigt så länge glappet inte blir för stort (vilket är en luddig formulering).
Jag är också av den åsikten att hyresgästens inflytande bör stärkas och att tolkningen av vad som är en standardhöjning bör förändras. Idag höjs hyran oftast vid ett stambyte, trots att stambyte i sig inte är en godkänd anledning för en hyreshöjning. Däremot kan man höja hyran om badrummet görs om och förstoras, köket byts ut, engreppsblandare monteras, säkerhetsdörr sätts in o.s.v. Av den anledningen gör man ofta en genomgripande ombyggnad för att på så sätt få igenom en hyreshöjning.
Efter att ha sprungit runt i diverse hyresrätter kan jag konstatera att denna s.k. standardhöjning är av det mer tveksamma slaget. Material och utförande är av betydligt lägre klass än de ursprungliga. Jag anser därför att det är upp till hyresgästen att avgöra vad som skall bytas ut (naturligtvis gäller inte det stammar, elledningar och andra tekniska installationer som med jämna mellanrum måste förnyas). Således tycker jag också att en omsorgsfull renovering av befintlig fast inredning skall vara ett skäl till att höja hyran. Det borde i rimligtvis vara bättre att ha en massiv teakbänk i köket, än en nyinsatt bänkskiva i laminat? Och detta utan att ens blanda in miljöaspekterna.
Utförsäljningen av Allmännyttan har inte bara decimerat lägenhetsbeståndet, den har också gjort före detta kontraktsinnehavarna till förmögna BR-innehavare som kunnat köpa en ny lägenhet och som på grund av vinsten vid försäljningen, hjälpt till att ytterligare trissa upp bostadspriserna. En extra draghjälp har bostadsmarknaden fått av de låga räntorna. Högre räntor och insikten om att bostädernas värde inte kommer att öka i det oändliga, kommer naturligtvis att förändra prisbilden totalt inom de närmaste åren. Det är bara att erinra sig totalstoppet på bomarknaden för drygt 2 år sedan, eller räntechocken i början av 90-talet.
Jag har all respekt för Alliansens tal om valfrihet på bostadsmarknaden, men det är mer än valfriheten som styr, när man erbjuds köpa en bostadsrätt till kraftigt rabatterade priser. Hade man istället sålt våningarna för ett pris som tangerat bostadsrättsvärdet hade nog de flesta utförsäljningar inte blivit av. Visserligen vet jag att hyresfastighetens värde är betydligt lägre än bostadsrätternas sammanlagda värde, men jag anser det fel när vår kollektiva egendom hamnar i enskilda fickor av rent ideologiska skäl. Det hyresrättsinnehavaren får för pengarna är dessutom en bostadsrätt, inte en del i en hyresfastighet.
Sammanfattningsvis anser jag att hyresrätter är bra, att läget skall påverka hyran, att innebörden av hög standard måste revideras och att hyresgästernas ställning när det kommer till ombyggnad och renovering skall stärkas.
Helst skulle jag önska att det vore möjligt att ha billiga hyresrätter innanför tullarna, men med tanke på vilka summor många unga är beredda att lägga på en innerstadsboende i andra hand, tror jag inte att det är en möjlig väg vilket på sikt kommer att göra innerstaden mindre levande vilket i sin tur kommer att ge närförorterna en välbehövlig renässans.