Bredvid Duke Ellington på bilden ovan står Al Hibbler, en sångare som ofta sjöng med Duke Ellingtons orkester på 40-talet. Hibbler är inte någon klassisk jazzsångare, mer en duktig vokalist. Det gör honom inte på något sätt sämre, ej heller om man jämför med den brölige James Rushing som var stor på den tiden.
Under en kort period 1946 låg Ellington på det nystartade bolaget Musicraft som tyvärr snabbt gick omkull, inte minst för att de blev utestängda från de bästa skivpressarna och endast fick tag i undermåligt material, ty de etablerade storbolagen ville inte ha konkurrens. Nåväl, bandet hann med att spela in några skivor innan de bytte till Columbia.
Den 25:e november gick de in i studion på WOR Longacre Theater i New York för att spela in It shouldn’t happen to a dream.
Ett år senare, när orkestern spelade in för CBS, var det dags att spela in Do nothing till you hear from me.
Lyssna på Ellingtons orkester med den förträffliga Al Hibbler!
Tack, nu blev den här stormiga tisdagen litet varmare! Och jag fick lära mig nåt nytt, tack igen!
Varsågod! Jag gillar verkligen No, it shouldn’t happen to a dream, texten är dessutom inte alls dum.
Classy stuff! Tackar.
Jag börjar tro att det enda man kan överkonsumera här i världen, dessutom i skamlösa portioner, – utan att få några allvarliga bieffekter! – är gammal hederlig sentimental mysjazz, vilken detta sannerligen var ett vackert exempel på!
Älskar denna Ellingtonperiod, och det säger jag utan att förringa hans tidigare inspelningar. Jag har en annan inspelning, Take love easy, som också är väldigt bra. den kommer vad det lider!