Mina bilder på snön och kylan tenderar icke att sina. Här ses som vanligt Frihamnen i all sin kylslagna elegans.
Blågrönt är min färg. Plåt på hus är vanligtvis ingen favorit, men denna byggnad kan jag inte annat än älska.
Lurar med musik uti går jag aldrig omkring i. Lyssnar jag på musik när jag förflyttar mig, är det i bilen, men det är en annan historia (och tillika en mycket angenäm). Hade min promenad haft ett soundtrack, hade det kanhända innehållit Don Byas version av You call it madness, but I’ll call it love (på svenska den underbara För mig var det allt).
Vackert, få sakker slår ett industriområde eller en hamn på vintern .
En annan vacker sång översatt till svenska är Bob Asklövs “Farväl till Moskva”(from Russia with love). Jag ska försäka mig på att digitalisera den, jag tror att den kan falla herrn på läppen.
Den har jag aldrig hört. Vill höra! Den engelska versionen är mkt bra.
Han har även gjort en på franska.
Den kan du lyssna på här:
http://www.myspace.com/bobasklof