Jag läste en gång en text. Den var inte av det mer litterära slaget, snarare var det någon som berättade ett enkelt barndomsminne. Jag är svag för opretentiösa minnen av denna sort. Hursomhelst, det enkla barndomshemmet skulle renoveras och kakelugnen fick skatta åt förgängelsen. Borta var den varma famn som i svåra stunder gett tröst, och med den, den lilla trygghet som fanns i hemmet. Det var dessa ord jag hade i åtanke när jag tog bilden. Den är mörk och endast min gamla klackring lyser klart.