I Svenskan idag finns en intressant understreckare. Magnus Sjöstedt hävdar att det var Olle Adolphson som dolde sig bakom namnet Bo Balderson. Huruvida detta verkligen stämmer, är svårt att veta. Kanske visar det sig vad det lider. Jag har bara läst en Balderson (trots att jag gillar deckare), men jag är en stor vän av Adolphsons Trubbel, dock inte i hans egen insjungning. Adolphsons far, var en välkänd skådespelare och det är bl.a. detta samt det faktum att familjen bodde på Norr Mälarstrand som Sjöstedt tagit fasta på. Intressant teori.
Och nu till något annat. Jag hade en lite middag igår och vi pratade om en gemensam bekant vilket fick oss att tala om hur beroende vissa personer är av de borgerliga hörnstenar som utmärker ett stabilt liv. Vår vän, som, trots den aktningsvärda åldern av 44 år, saknar ett helt permanent hem och ofta flyttar, är en av de mest stabila och trygga människor i bekantskapskretsen. Hon saknar även man, barn och en uppsjö av statusprylar. Uppenbarligen finns det i henne en grundtrygghet som inte kräver de klassiska attribut som många omger sig med, för att de på detta sätt skall framstå som de välmående och lyckade medborgare som de inte riktigt är, eller tillåter sig att vara. Det är så lätt att göra det fatala misstaget att mäta sin egen lycka efter andra människors måttstock.