Det är mörkt ute nu. Det är så tyst i mina rum. I matsalen doftar det av gardenia. I fönstret mellan balkongdörren och den öppna spisen har klockmalvan slagit ut. Den är orange och något av ett underverk. Jag lyssnar på Miles Davis sextett, Stella by starlight. Den är mycket vacker.
Hela eftermiddagen har jag läst Helena Henschens Hon älskade, boken om hennes farmor, Signe Thiel. Det är en bra bok, även om jag ibland kan tycka att den dialog som läggs i Signes och de övrigas mun, hör mer hemma i en roman, men så är också boken en roman, inte en biografi. Det måste jag förstå.
Det är en spännande bok. Ernest Thiel, Signes far, var en gång otroligt förmögen och byggde upp Thielska. Han dog utfattig. Två världskrig passerar och Signe engagerar sig för att hjälpa. Främst i det andra. Hon ingår två äktenskap och genomlider två skilsmässor och finner sedan lyckan i en gift man som hon periodvis lever samman med. Ménage à trois. Hon är ordförande i Fredrika Bremerförbundet och hon umgicks med Honorine Hermelin och Harriet Löwenhjelm.
Det var en lång resa. Från att ha varit välbeställd överklassflicka, till att engagera sig i Fredrika Bremerförbundet och hjälpa flyktingar från våra okuperade grannländer och Tyskland. Otäckt är det också, att veta att Signes andre man, gifte om sig med en tyska och gick med i Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet.
Hon älskade, är en bok som jag tycker att man bör läsa, inte minst för att det är en viktigt del av vår historia som skildras.