Den med jämna rum uppblossande debatten angående stadens siluett, har på nytt tagit fart. Det är ingen ny företeelse; skandalhus har funnits allraminst sedan förra sekelskiftet (jugendhuset Katarina västra/Högbergsgatan, det på 20-talet rivna huset som stod ungefär på nuvarande Jarlaplan mm).
I början av 30-talet rasade en debatt angående bebyggandet av Kungsklippan. HSB med Sven Wallander i spetsen, ville bygga nytt och högt på klippan som är, och var, väl synlig i stadsbilden. Dessa idéer gillades inte av stadsarkitekten, men till slut kunde bygget genomföras och Kungsklippans bebyggelse blev ett av funktionalismens landmärken (omän HSB i början av 90-talet resolut förvanskade fasaderna å de grövsta). Ett liknande landmärke, finns tvärs över Riddarfjärden i kvarteret Marmorn.
Idag gäller debatten hur staden skall ställa sig till alla de nya och höga hus, som förändrar stadsbilden. I den artikel som SvD publicerade, efterlyses riktlinjer för nybyggen i de känsligare delarna av Stockholms innerstad. diskussionen är på intet sätt ovälkommen, då det är viktigt att värna om vissa miljöer, samtidigt som det är farligt att helt bannlysa moderna hus efter misslyckandet med citysaneringen.
Apropå nya och höga hus, har även vi, som bor norr om Valhallavägen, fått ett sådant, nämligen Svea Torn. Fasaden är väl OK, men lägenheterna! Även om materialen i vissa fall är OK, blir intrycket påvert med lösa garderober och taffliga snickerier. I vissa fall har man dessutom slängt in en kokvår i ena hörnet av vardagsrummet. På det stora hela, inte så lyckat alls.