En mycket dramatisk film och en film som gjorde ett starkt intryck på mig när jag såg den för första gången på Cinematekets stora duk. Att sedan promenera hem längs med de mörka gatorna på Östermalm, förstärkte kusligheten.
Berättelsen om familjen den tyska Von Essenbeck under ett par år i mitten av 30-talet, är en av Viscontis bästa filmer. Jag har för mig, att Von Essenbecks sägs vara baserade på stålmagnaterna Krupps. Hursomhelst, det är en överdådig film med fantastiska miljöer och väl valda skådespelare. Bland annat medverkar Ingrid Thulin och Dirk Bogarde.
Sonen i familjen, är den obehagliga Martin Von Essenbeck. Martin har en del svageheter, bland annat: nazister, damkläder, sprit och droger. Trots att handlingen till stor del kretsar kring hur familjen skall kunna utnyttja nazisternas maktövertagande, är det runt Martin som en stor del av filmen är byggd, det visar sig inte minst mot slutet. Kanske var det så enkelt som att Helmuth Berger var en mycket nära vän till Visconti, så nära att han försökte begå självmord på årsdagen av Viscontis död.