Eric von Rosen på Rockelstad

Jag läser en bok om Carl Gustaf von Rosen och den inleds med en kortare skildring av hans far, greve Eric von Rosen, den märklige mannen som var en hängiven forskningsresande som saknade formell utbildning och istället bekostade Erland Nordenskiölds expedition till Sydamerika mot att han fick rollen som dess etnograf. Även om han inte var riktigt mogen det uppdraget, visade det sig att han var en utmärkt fotograf och en god berättare.

von Rosen föddes förmögen, en förmögenhet som kommit hans luspanka fader till del genom äktenskapet med den solida amerikanskan Ella Carlton Moore (en sätt att ordna det för sig som även släkten Bildt praktiserat, kanske är det fortfarande i bruk). Eric behövde därför inte arbeta, och under studietiden kunde han unna sig att bygga om slottet Rockelstad till renässansbyggand med två rejält tilltagna torn à la Gripsholm. Snyggt och inbjudande och säkerligen inte billigt!

von Rosen var en sträng fader och verkar till viss del ha saknat empati gentemot sina närmaste som han höll i strama tyglar och i ständig brist på pengar. Men han hade å andra sidan ett stort intresse för litteratur och musik och ägnade mycket tid åt att läsa svensk skönlitteratur som han sedan diskuterade med sin hustru och jämförde med kritikernas åsikter. På många sätt levde han helt i den värld som han skapat, skräddarsytt, åt sig själv. En tilltalande tanke.

Genom sin svägerska, blev von Rosen god vän med Göring och på 30-talet hade han ett finger med i bildandet av Nationalsocialistiska blocket. Han använde också hakkorset som en personlig symbol, redan innan nazistrna apterade det som symbol. När han år 1918 gav ett flygplan till det finska försvaret, var det försett med ett blått hakkors på vit botten, en symbol som sedan följde med de finska luftvapnet under lång tid.

Eric von Rosen avled 1948 och vid begravningen spelades det stycke som han upptecknat när han besökte inkaindianerna vid sin första expedition tillsammans med Nordenskiöld.

Läs Carl Gustav von Rosen av Ralph Hermanns (W&W, 1975). Viktigt att påpeka är att den bild av von Rosen som jag gett, bygger helt på Hermanns skildring.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *