Rävjägarn

Familjehotellet Nockebyhov i Bromma

1952 stod det nya familjehotellet i Nockebyhov klart för inflyttning. Byggnaden hade ritats av arkitektduon Backström & Reinius  som ritat många av byggmästare Olle Engkvist hus allt sedan 1930-talet. Familjehotellet var inte Engkvists första kollektivhus och heller inte det sista ty några år senare stod den stora anläggningen i Hässelby färdig.

Lägenheterna i huset varierade i storlek och verkar som störst ha varit om 5 rum och kök. Här en planritning som visar delar av ett våningsplan. På entréplan fanns en mängd gemensamhetsytor och det gick att få hjälp med både städning och tvätt. Det fanns också kök och en matsal för 100 personer.  I broschyren som gavs ut när huset stod klart skrev Engkvist “Var och en i detta familjehotell är en självständig hyresgäst som i ett vanligt hyreshus. I familjehotellet finnes dock viss service, som ett vanligt hyreshus ej kan erbjuda”.

Fasaden är utförd i tegel, främst i rött men också detaljer i gult. Portarna är mycket snygga och påminner till stor del om de i Stjärnhusen i gröndal, mn dessa är inte utbytta utan ursprungliga. Gårdsfasaden är veckad och här finns också husets balkonger. Här en fasadritning.

Familjehotellet är än idag i mycket fint ursprungligt skick och vi får hoppas att den renovering som någon gång ommer att utföras blir varsam och att ursprungliga detaljer repareras och inte byts ut. Det finns faktisk en  blogg, läs den gärna!

Avslutningsvis ett gammalt vykort på anläggningen när den var ny. Observera det turkiska tältet som tjänade som matsal.

Yrkeskvinnornas nya hus på Gärdet

1939 stod Yrkeskvinnors Klubbs nybyggda kollektivhus på Furusundsgatan i Stockholm klart. Arkitekter var Hillevi Svedberg och Albin Stark, som fått till uppgift att rita ett punkthus för ensamstående och familjer där också kvinnan yrkesarbetade, d.v.s ett hus där specialutbildade fackmän tog hand om städning, matlagning och barnpassning. Uppenbarligen var inte herrarna i samma skriande behov av avlastning, ty något kollektivhus för herrar har jag inte hört talas om (men jag kan tänka mig att många velat ha hjälp med groggandet, rökningen och förvärvsarbetet).

Bottenvåning och souterrängplan innehöll gemensamhetslokaler som gymnastiklokal, spädbarnkrubba, storbarnkammare, restaurang och centralkök. Till varje våningsplan gick två mathissar upp till våningsplanen. Middagsbjudningar var således lätta att ordna, ty det var bara att ringa ned till restaurangen och beställa mat.

På varje plan fanns en fyrarummare, två trerummare, en dubblett med kokvrå, en enrummare med kokvrå  samt ett enkelrum för städerskan. Endast enrummaren och städerskans lilla skrubb saknade öppen spis. Balkong hade dock samtliga lägenheter. Här en bild med en vy ut mot gatan.

Våningarna var välplanerade och är det än idag. Arbetsköken är inte speciellt stora, men försedda med fönster. De hade elspis och ugnen var placerad i praktisk bänkhöjd. Garderober finns det relativt gott om och vardagsrummen har burspråk. De större våningarna har en skjutdörr mellan vardagsrum och hörnrum, vilket skapar en stor yta för umgänge om så önskas.

1939 ordnade Yrkeskvinnors klubb och Svenska slöjdföreningen en hemutställning i huset, “11 familjer visa sina hem” som rönte stor uppmärksamhet och visst löje. NK- och Svenskt Tennmänniskor, samsades med Malmstens-karaktärer och Gullbergs-öden. Mer om det en annan gång!

Gärdesgården, Nils Nessens prakthus

Detta praktbygge anno 1941 ligger byggmästare Nils Nessen bakom. Nessen ligger också bakom det flotta funkishuset vid Karlaplan och Anders Tengboms hyrespalats i korsningen Östermalmsgatan/Floragatan. vad jag förstått, stod Nessen ofta för högkvalitativa byggnader ämnade åt en mer kapitalstark publik.

Gärdesgården var ett kollektivhus som vände sig till pensionärer, förvärvsarbetande och ensamstående. Naturligtvis fanns här matsal för de boende (som förband sig att köpa 20 middagar i månaden), städerskor, tvättinrättning samt en magnifik sällskapsvåning högst upp med solterrass och tekök. Mathissar transporterade på beställning upp hyresgästernas mat till respektive våningsplan. Via lokaltelefon kommunicerade de boende med husfru, samt mjölk- och brödbutik.

Planlösningar hittar ni här.

Husets absoluta clou är Rolf Engströmmers entré och foyer. Har ni sett något vackrare? Så sparsmakat, men samtidigt både exklusivt och tilltalande. Och nästan sakralt. Trappräckets smide går igen i de franska fönstrens galler (och numera även i de klumpigt uppsatta balkonger utmed Erik Dahlbergsgatan).

Arkitekt för huset var Olle Zetterberg. Elias Svedberg och Sven-Erik Skawonius ritade matsalen och restaurang Grenadjären (som syns på bilden ovan). Tyvärr tror jag inget av de ursprungliga inredningarna (matsal, restaurang och toppvåningens sällskapsrum) finns kvar. En senare inredd restauranginredning i bottenvåningen (50-tal?) revs ut för ett antal år sedan. Synd, ty den var helt intakt.

Tekniskt var huset modernt med extra isolering av ABT-plattor och treglasfönster. Fönstren hade tre glasade bågar och var inte som idag är brukligt försedda med ett enkelglas samt två glasrutor med ett gasskikt emellan.

Idag är huset bostadsrätter och de små enkel- och dubbelrummen taffligt hopslagna till ordinära lägenheter. Gatufasaden har försetts med tämligen fula balkonger – viljan att göra dem vackra fans, men utförandet är klumpigt och de är för djupa. Det är synd på ett en gång så vackert och påkostat hus.

Kvinnornas hus där på Kungsklippan

Studera denna vackra fasad och hur inbjudande det lyser från de helt uppglasade burspråken. Det var hit stadens emanciperade kvinnor flyttade i slutet av 30-talet. Kvinnor som kunde tänka sig att gå på restaurang tout seul, kvinnor som rökte cigaretter och som ansåg äktenskapet vara en mossig institution.

När de höga husen i kvarteret Diamanten stod klara, var tomten i kvarteret Smaragden ännu obebyggd. Det dröjde dock inte länge förrän fastighets AB Smaragden med byggmästare Olle Engkvist i spetsen uppförde Kvinnornas hus, en byggnad avsedd för självförsörjande kvinnor som ritats av arkitektduon Backström och Reinius som i samma veva ritade ett tegelhus med teakburspråk vid Nytorgsgatan. Kvinnornas hus måste ha varit deras första riktigt stora projekt.

Samtliga på de vanliga våningsplanen ligger längs med en lång korridor som går i vinkel, precis som huset. Lägenheternas dörrar är indragna i nischer som belyses med elektriskt ljus. Detta för att man inte skall behöva se en oändlig rad av dörrar. Studera ritningen över ett våningsplan.

Lägenheterna i huset är små och är främst ettor med kokvrå (här planlösningarna för de två huvudtyperna). De större har badrum, de mindre endast toalett. I gengäld har de små ett burspråk i glas. Ovan det vinklade burspråksfönstret sitter dubbla katedralglas, nedan vanligt fönsterglas och trådråglas. Det är lätt att tänka sig vilket vackert ljus det måste ha varit i dessa rum som vetter mot norr! Tyvärr är fönstren utbytta och glaset ovan och under delvis igensatt. Den ursprungliga konstruktionen framgår av denna skiss.

Huvudfasaden mot Kungsklippan ligger mot norr och den planterade gården badar i södersolen. Mot detta väderstreck har det uppglasade trapphuset förlagts “för att damerna skola få ett luftigt och glatt intryck när de på morgonen skynda till sitt arbete”. Trappan är gjuten i betong och spåren från gjutformen är icke utplånade.

Entrén är lika tjusig som trapphuset och vetter mot Kungsklippan. På ömse sidor om porten ligger butikslokaler och de har separata ingångar.

Högst upp i huset, i en indragen våning, ligger matsal, klubbrum, kök, solterrass och gymnastiksal. Matsalen är ljus och takhöjden är stor. Utsikten är dessutom i toppklass, ty detta höga hus ligger på en av stans högsta punkter.

Intill matsalen finns ett intimt klubbrum försett med öppen spis. Väggpartiet och dörrarna är glasade för att ljuset skall nå in i korridoren utanför. Möblerna i detta rum, matsalen och huvudentrén har ritats av Oscar Nilsson.

Detta är nog den finaste detaljen: expeditionsdisken med servettfack för samtliga boende i huset. Tänk, det var på den tiden när pappersservetter inte kom på fråga!

Övrigt värt att nämnas, är att ventilationen byggde på övertryck. Ventilerad och konditionerad luft blåstes in och den gamla, skämda sögs ut. Praktiskt på många sätt, inte minst är drag från fönster och dörrar inte längre ett problem.

Slutligen en nytagen digital färgbild.

Olle Engkvists Hässelby Familjehotell

Hässelby Familjehotell

1956 stod Hässelby familjehotell färdigt. Anläggningen hör till Olle Engkvist sista stora satsningar och är ett stort komplex med fyra punkthus som sammanbinds med en trevåningslänga som även bildar 4 avskilda gårdar (se en plan över anläggningen här). Lägenheterna fanns i storlekar från enkelrum till etagevåningar med takterrass  i höghusens översta plan.

Hässelby Familjehotell

Komplexet innehöll ursprungligen snabbköp, garage, tvättservice, kapell, frisör, ungdomslokaler, daghem samt restaurangbyggnad med matsal och festvåning. Det är för övrigt denna sistnämnda del som syns mellan de två höghusen närmast i bild. Studera dess fasad mot gården och mot gatan. Även kapellet är värt att beundras, ty det är ett fint kyrkorum i den tidens anda.

Låghuslängans fasader är mestadels putsade, förutom gavlarna som är i tegel. Butikshuset däremot, har en uppglasad fasad och inrymmer även entresollerade dubbletter som är tänkta att användas som ateljéer. Vilka förträffliga bostäder för unga konstnärer! Här en skiss på dessa lägenheter. se också några av planlösningarna i låghusen och höghusen.

Slutligen ett par bilder på stora matsalen, del av restaurangen och dörren mellan kök och matsal.

Det är en imponerande anläggning som Engkvist lätt bygga. Ursprungligen var tanken, som ni förstår, att man skulle äta middagen i den gemensamma restaurangen och låta tvättservicen sköta tvätten. Så småningom har den kollektiva verksamheten avvecklats, idag återstår bara servering i den lilla matsalen och den mat som serveras tillreds på ideell basis av ett matlag. Det gamla kapellet är apterat till barnhem och den stora matsalen är numera skola. Fasaderna verkar fortfarande vara intakta och på det stora hela är det en imponerande anläggning, även om tiden har sprungit ifrån den ursprungliga idén. Dock undrar jag om inte de grundläggande tankarna om närservice är på väg att åter bli moderna.