Publicerat

En dokumentär om Elin och Valborg

I Filmarkivet hittade jag denna fantastiska lilla pärla till dokumentärfilm om Elin och Valborg, två kvinnor som föddes med helt skilda förutsättningar. Elin föddes Bonnier och gifte sig med Yngve Larsson, blivande borgarråd (och fick sonen Mårten om gifte sig med Lena Larsson). Valborgs far var en fattig gjuteriarbetare i Husqvarna och hon kom att engagera sig i arbetarrörelsen.

Det är roligt att lyssna på dem båda. Elin bör ha varit närmare 96 år när intervjun gjordes. Maken hennes, Yngve, dog i december 1977 så bilderna måste ha tagits strax innan. Själva filmen var dock klar först 1979. Valborg, som var 20 år yngre, har verkligen fått slita och det kan verkligen skapa intressanta personligheter. Människor som hon har fått bita ihop och härda ut, något annat alternativ fanns inte, om man inte gick ned sig vill säga.

Publicerat

Axel Wenner-Gren och Vackre Bosse

Få svenskar har varit lika förmögna som Axel Wenner-Gren och jag tror att det är än färre har varit lika bra på att manifestera sin rikedom som han och hans amerikanska fru Marguerite. Wenner-Grens ägde både Häringe slott och en flott villa i Diplomatstaden. Av Howard Hughes förvärvade de den stora lustjakten Southern Cross och med den reste världen runt när andra världskriget tog sin början.

1961 stod Wenner-Gren Center vid Sveaplan klart. Höghuset och de omgivande forskarbostäderna byggdes tack vare en donation från nämnde herre på 8 miljoner. Anläggningen byggdes för att bli ett centrum förr gästande vetenskapsmän och är mycket lyckad. Högst upp i höghuset finns än idag en skybar som är bevarad i ursprungligt skick och en verklig pärla!

Wenner-Gren föddes Wennergren och blev förmögen när han skapade Electrolux och dammsugaren blev ett måste i de svenska hemmen. Den intressantaste tiden av hans karriär är dock de sista åren när hans förmögenhet praktiskt taget helt förskingras av Bo Nyman (”vackra Bosse”). Det var nämligen i Bollmora som Wenner-Grens imperium raserades av en svindlare som utnyttjade vad som var tänkt att bli ett Wenner-Grenska datorimperium.

På SVT Play en dokumentär i tre delar om Axel Wenner-Gren. Den första delen hittar ni här. Den är mycket sevärd.

Publicerat

Fröier, en mycket levande människa

När jag först fick tipset om denna SVT-dokumentär ignorerade jag den praktiskt. Jag fann namnet en smula fånigt och förstod inte alls vad den handlade om. Men efter en påstötning lade jag mig i sängen för att titta och blev fast i ett nafs.

Mozart och mums-mums är produktionens titel och där möter vi Ann-Mari Fröier, en 87 år gammal bipolär pianist. Vilken levande människa hon är! Det är verkligen så gott som omöjligt att inte älska henne, trots att man förstår att hon kan vara tämligen knepig emellanåt.

Min erfarenhet av psykiskt sjuka är ringa, men jag går hos en tant som emellanåt sjunker ner i oro och ängslan. Hon är jämnårig med Fröier och en mycket intressant person. Då och då säger hon saker som får mig att baxna men när jag hör mig själv tillrättavisa henne hör jag det välartade samhällets röst och den känns tyvärr inte alls särdeles äkta. Jag får mig således en verklig tankeställare vare gång det händer.

Missa nu inte denna underbara dokumentär, precis som jag höll på att göra. Se den!

Publicerat

Revärer, ridstövlar och armens män

Efter Eugène Jansson-utställningen på Waldemarsudde kan det vara på sin plats att slå ett slag för Dodo Parikas utmärkta dokumentär Revärer, ridstövlar och matroser från 1998. I den möter vi gamla knarriga Östermalmsmän som i yngre dagar njöt den service som flottans män så generöst bjussade på.

Och sen var det, som jag kan förstå det, en tradition, att K1, A1 och flottan var, tillgängliga, och det gick i arv bland soldaterna.

Gamla herrar, både matroser och högreståndsmän, berättar om hur det var att göra affärer män emellan. 5 kronor kostade vanligtvis en promenad i Lilljansskogen. Att det var frågan om prostitution, verkar få av de medverkande anse, istället sågs trafiken som en chans för de unga rekryterna att lära sig bättre seder och att föra en bildad konversation. Samt tjäna några kronor på kuppen. Likadant verkar det ha varit för de unga männen som verkar ha uppskattat umgänget.

Lyssna, det är en mycket fascinerande historia från en tid när köksingångarna utgjorde en praktiskt reträttmöjlighet om det oförhappandes ringde på dörren när Östermalmsherrarna hade militärt besök. Ett diskret ögonkast var allt vad som behövdes för att etablera kontakt, sedan vandrade man på olika vägar mot samma mål, oavsett om det var Lilljansskogen eller Brahegatan.

Publicerat

Gertrud Larsson och Svarta Carina

Av någon anledning gick mig Gertrud Larssons radiodokument Svarta Carina mig helt förbi när den sändes för första gången i mars 2010. Dessbättre finns den fortfarande på Sveriges radios webbplats.

Svarta Carina är i 70-årsåldern och bor i en lägenhet i Stockholm, granne med dramatikern Gertrud Larsson. Hennes hesa röst för tankarna till KOL och hennes liv har varit brokigt. Som ung var hon mycket vacker, vilket bilden intill visar. Mörkt hår och mörka ögon, inte underligt att hon fick sitt smeknamn. 14 år gammal rymde hon med Cirkus Ronaldo och sedan dess har hennes liv rullat på i samma vilda stil.

Svarta Carina är en god berättare och hennes hesa skratt ljuder ideligen. Hemtjänsten har hon en något haltande relation till och en stackars hemsamarit blir grundligt utskälld av en svada med rasistiska tillmälen. Carina visas nämligen upp i tämligen osminkad dager, även om det framgår att Larsson är god vän med den gamla damen.

Lyssna på Svarta Carina:

Det är svårt att slita sig från högtalaren när programmet väl ha börjat rulla och många frågor som dyker upp i min hjärna blir aldrig besvarade. Det gör dock inget och Svarta Carina kommer finnas med mig under överskådlig tid.