Bonn-Karl, en folkskollärare av rang

Kan någon vara mer lämpad till att undervisa än Bonn-Karl, vår dekorative och konservative lilla vän? På den gamla tramporgeln ljuder morgon efter morgon Bonn-Karls ljuva stämma som han själv ackompanjerar på den gamla tramporgeln med sin läckande bälg som utbrister i atonala fraser.

Men innan undervisningen kan börja måste han tända i kaminen, ty någon värmeledning har inte skolöverstyrelsen stränga ordförande ansett behövligt. De fåtaliga eleverna i Norrbottens glesbygd får fortsätta att stoppa kängorna med halm och varma sig framför de glödgade kaminrören som gör en snirklande färd på sin väg upp i skorstenen.

På plats bakom katedern med sina gamla karta över Norrbotten greppar Bonn-Karl klubban och gör sig beredd att börja morgonbönen. De obildade små måste lära sig herrans tukt och förmaning, så att de inte går miste om en glänsande ålderdom bakom pärleportens av rosor garnerade hägn.

11 thoughts on “Bonn-Karl, en folkskollärare av rang

  1. Bonn-Karl ser mycket allvarstyngd ut. Undrar om det ändå inte är dags för sockenstämma på den sista bilden?

    1. Nu tycker jag vi diskuterar hans pedagogiska färdigheter istället pga risk för mansdiskriminering föreligger.

  2. Jag som bor i en gammal skola känner verkligen ett starkt behov av att pryda lägenheten med en eller två gamla skolplanscher. Är så gammal att jag minns hur det var att få gå med fröken till materialrummet och hämta planscher eller kartor.

    1. Det gjorde jag också! Vi hade materialrum i skolan som var byggd i början på 50-talet gissar jag. Där fanns förutom planscher, stencileringsapparat och allt annat som hörde undervisningen till. Gissar att inredningen är utriven nu. Skolan har nämligen moderniserats.

        1. Jag älskar stencillukten! Tror den påminner om T-röd. Har en stencileringsapparat, men inga bra blåpapper.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *