Rävjägarn

Blixens Sju romantiska berättelser

Strax innan jul fann jag Karen Blixens Sju romantiska berättelser i en fin lågprisutgåva i två delar utgiven av Forumbiblioteket i slutet av 50-talet. Blixen har jag aldrig läst tidigare, utan endast blivit rekommenderad av en gammal dam som jag med jämna mellanrum besöker. Hon får något lyriskt i blicken var gång jag nämner Blixens namn och efter att ha sett delar av Mitt Afrika, var jag helt enkelt tvungen att läsa henne.

Sju romantiska berättelser är inte precis vad man förväntar sig av en 30-talsdebutant (vilket Blixen mer eller mindre får sägas vara). Samtliga berättelser utspelar sig i en svunnen tid när, främst 1800-tal om jag inte missminner mig, och skildrar människotyper som mycket litet påminner om de idealmänniskor som hör mellankrigstiden till. Istället möter vi ädlingar av alla de slag: adelsmän, prinsar, grevar och grevinnor. Samt en jungfrupriorinna och en fröken Natt och Dag.

Blixens berättelser är fantastiska och mångbottnade. Jag älskar dem, men får hela tiden en känsla av att det är alltför mycket som jag inte förstår. Visserligen är det inte nödvändigt att förstå allt, men jag blir nyfiken och försöker ta reda på mer men misslyckas. Vad var de egentligen som hände med priorinnan och hennes apa och varför befann sig apan vid Hopballehus, på en venusstaty där tidigare en cupido tidigare haft sin plats?

Jag har svårt att välja en favorit bland de fyra noveller som utgör den första volymen, men kanske innehåller Syndafloden över Norderney några av de bästa passagerna. Blixen är en utmärkt berättare och drar sig inte för att skildra det mycket sorgliga, likväl som hon kan måla med de ljusaste av pasteller när hon så önskar. Även om miljöerna påminner mycket om de vi möter i de gamla klassiska sagorna, är Blixens väv inte någon oförarglig och daterad historia (detta sagt utan att på något sätt nedvärdera den gamla genren). I berättelsen om den gamle kavaljeren får vi en manlig blick på den vid slutet av 1800-talet framspringande kvinnoemancipationen och både här och där skymtar den kärlek som en gång mot naturen var.

Jag fann en artikel i DN där Ivo Holmqvist skriver om hur Blixen togs emot i Sverige. Den ber jag att får rekommendera.

Tags: , , ,

Leave a Reply

Comments Protected by WP-SpamShield for WordPress