Rävjägarn

Besöker paltservering på Ottergården

Rubriken må inte vara något mästerverk, men nog har de sin charm med alla dessa sommarserveringar som poppar upp så snart det blir semestertider. För att inte tala om alla vackra hembygdsgårdar som drivs av entusiaster som mestadels arbetar helt ideellt.

Föreningen som drivet Ottergården har lärt sig att det som lönar sig allra bäst är att ställa till med paltservering varje vecka under juli månad. Gården, som är en gammal Norrbottensgård, en parstuga med ytterligare två kamrar vid sidan om köket, är vacker med ursprungliga fönster och en fin och prestigelös inredning. Rejäla tanter står för paltkokningen och deras män skalar potatisen som är grunden till denna goda skapelse som fylls med fläsk och serveras med smör och lingon.

Tags: , ,

12 Responses to “Besöker paltservering på Ottergården”

  1. Erik says:

    Har hör att ni inte har blod i palten däruppe.

    • Rävjägarn says:

      Vi har både och! Vanligast är den vanliga palten (fint riven rå potatis, salt och mjöl), men även blodpalt förekommer och då ingår blod som ingrediens i smeten, tillsammans med mjöl och potatis. Smeten, som blir en deg, är rätt fast och formas till bollar som fylls med tärnat, rimmat sidfläsk och kotas i vatten nästan en timme. Blodpalt är inte samma sak som paltbröd eller vad sörlänningar nu hittar på att sätta i sig.

  2. Ann Margret says:

    Vad trevligt med sådan paltservering. Det låter gott. Jag har aldrig smakat palt, däremot paltbröd och det var inget vidare. “Paltschwimmen” är ett fantastiskt uttryck jag hörde Lasse Eriksson (frid över hans minne) nämna en gång. Tillståndet efter en rejäl paltmåltid, väl?

    • Rävjägarn says:

      Precis! Det är lätt att äta för mycket och sedan blir man lite trött. Somnade på en Wagneropera efter en sådan måltid. Men så gott det är!

  3. Schniff says:

    Om det är någonstans jag bör äta palt för första gången, bör det vara på en dylik inrättning!
    Ha det fortsatt fint där upp Bonn-Karl! Hör av dig när du kommer hem så får vi ta och ses!

    • Rävjägarn says:

      Åh, palt är toppen!

      När är du klar med Västerås och postutdelandet? Jag börjar jobba igen i Stockholm runt den 15:e augusti och är under tiden än här, än där.

  4. Schniff says:

    Jag håller på med det tills augusti ut. Men jag gör ju också gästspel i Stockholm. Jag hör av mig när jag skall dit!

  5. Pernilla says:

    Fint tips för en mulen dag (kommer flera nu, tydligen.) Besökte liknande lunchställe i Arvjeplog (eller var det Arvidsjaur, bevars) för ett par år sedan. Underbart. Palt, kopparkittlar, barska tanter.
    Om du åker förbi Ersnäs (och det gör man ju emellanåt) kan det vara värt att kolla in Ralf Lundstengården. Där bodde farbror Egon och hans dräng (host), och efter farbror Egons död på nittitalet nångång gjordes huset om till gästgiveri eftersom det var i sådant originalskick. Mycket fint exempel på liten norrbottensgård, ja eller välskött norrbottenshus, eller lite gay ungkarlsstuga á la 1800-tal… Egon hade vackra kanariefåglar minns jag, och en fantastisk prunkande trädgård utan make i byn. Om ens i stan. (Drängen igen.) Vi hyste in våra dvärghöns över vintern i den lada som numera är nånslags turistbod. (Den ladan in i vilken mamma även krockade familjens 740 en gång.) Egons brorson är kompositören Ralf Lundsten och därav namnet och det faktum att det krängs Cd-skivor med delfinmusik i gästgiveriet.

    • Rävjägarn says:

      Jag var där för ett par dagar sedan och tittade! För 20 år sedan jobbade jag i hemtjänsten i Ersnäs/Antnäs och då gick jag till Egon. Han var pigg på den tiden och jag minns inte vad han hade hjälp med. Kanske städning. Han bodde i kammaren innanför farstun, resten tror jag inte han använde. Minns att salen var full av grejer och helt fantastisk. Han brukade baka kakor också, till hemtjänstpersonalens fasa, ty där fanns rester av snus… Drängen träffade jag inte, tyvärr. Det var på många sätt ett helt fantastiskt ställe och det är lite synd att inte alla grejerna fick vara kvar, men då han man å andra sidan inte kunnat ha ett gästgiveri. Ytädgården minns jag särskilt väl. Såg nu att han t.o.m. hade en schersmin. Kände du honom? Vad hände med drängen, fick han flytta när Egon dog?

  6. Pernilla says:

    Oj! Vad roligt! Det måste ha varit ett intressant hem när han levde, jag har bara sporadiska minnen av – ja, mest de där kanariefåglarna egentligen. VAr det jättestor skillnad? Det känns ju ganska genuint men jag kan förstå att man plockat bort en hel del för att kunan bedriva verksamneten. Nej, jag kände honom inte alls särskilt bra, jag var mest barn och sen flyttade jag från byn. Ingen aning vad som hände med drängen heller. Hoppas de gick bort ungefär samtidigt. Kan kolla om mina föräldrar vet något mer än jag.

    • Rävjägarn says:

      Ja, det är stor skillnad. Alla grejerna är ju borta och ersatta med sittplatser, tidigare var det fullbelamrat överallt. Kammaren innanför farstun är apterad till restaurangkök. Jag var där ett par gånger bara, han behövde inte så mycket hjälp. Minns att han var trevlig och originell och gick omkring i blåkläder som den gamla sortens bönder brukade göra.

Leave a Reply

Comments Protected by WP-SpamShield for WordPress