Från Gärdet norrut mot Hjorthagen

Mot Hjorthagen

Mot Hjorthagen

En bild tagen innan Norra länken byggdes. Idag går en motorvägsramp framför husen i bildens mitt. Jag vet inte, men jag misstänker att de skall bort ty de är i dåligt skick och verkar inte underhållas. Till höger om bilden reser sig idag det nya värmeverket.

Det är mycket som hänt i denna del av staden under de drygt 5 år som förflutit sedan bilden togs. Sommaren 2010 hade bygget av Norra Djurgårdsstaden knappt påbörjats och gasverksområdet var fortfarande intakt. Det är intressant att se en stadsdel växa farm även om man inte gillar allts som byggs.

Norra Djurgårdsstaden i januari 2010

Värtabanan Vid Norra Djurgårdsstande 2

Värtabanan vid Norra Djurgårdsstaden 1

Jag hittade några gamla bilder som togs för snart 6 år sedan, en mulen dag i januari 2010 när jag promenerade i det område som idag heter Norra Djurgårdsstaden. Tänk som mycket som förändrats där! Värtabanan finns visserligen kvar, och några ekar likaså, men i övrigt har platsen helt ändrat karaktär.

Värtabanan vid Norra Djurgårdsstande 2

På bilden ses en temporär järnvägsbro som jag har för mig användes när Norra länken byggdes. Huset till vänster är en byggnad som inte längre finns kvar. Den var riktigt tjusig och antagligen byggd på 1950-talet. Idag har marken schaktats ned och grundläggningsarbeten pågår för de nya bostadshus som skall uppföras på platsen. Den gamla väg som gick in och passerade detta hus, PrisXtra och Swanströms finns kvar, men jag vet inte vad den heter idag. I Swanströmshuset ligger idag Hemköp Nora Djurgårdsstaden, i Martin Ohlsons gamla lokaler.

På ett par år har mycket hunnit ske

Norra Djurgårdsstaden

Storängsbotten en solig sommardag. Arbetet med Norra Djurgårdsstaden har påbörjats men PrisXtras lokaler finns fortfarande kvar. Där grusgropen då bredde ut sig reser sig i dag nybyggda hus av skiftande kvalisort. Både vackra och fula och höga och lite lägre. Gasklockan finns fortfarande kvar, men den kommer att rivas och ersättas med ett riktigt högt hus om byggbolag och politiker får som de vill. Området kommer helt att ändra karaktär, både på gott och på ont. Om 80 år finns här bebyggelse som är lika gammal som Gärdeshusen är idag. Återstår att de hur man ser på dem då.

Husen i Norra Djurgårdsstaden eller allt är inte guld som glimmar

Norra Djurgårdsstaden 1

Kring det gamla gasverksområdet sprider sig de nya husen som kvickrot i ett försummat grönsaksland, men här och där står tiden nästan still. Portvaktshuset och uthuslängan står orörda och väntar förhoppningsvis på att bli renoverade. Den sistnämnda verkar vara i stort behov av ett nytt tak, men kräver förhoppningsvis i övrigt inte några större reparationer.

Norra Djurgårdsstaden 2

De nya husen håller en hyfsad standard  men visst finns det detaljer som inte borde få förekomma i ett område av denna klass. Balkongerna på bilden hör till de absolut fulaste jag någonsin sett. Hur gräsliga kommer de inte te sig när de bleknat efter ett antal år, utsatta för väder och vind?

För övrigt har en stor del av områdets hus balkonger i glas, eller om det är plexiglas, och de kunde ha utformats med större omsorg. Är de av plexiglas eller något liknande material är det lätt att tänka sig hur repiga de snart kommer att blir.

Norra Djurgårdsstaden 3

Dessa hus tycker jag är rätt snygga med sina inbyggda balkonger. Däremot tycker jag färgvalet är under all kritik. Dystert och modebetonat. Huset till höger med sin silverglänsande plåtfasad är däremot inte så lyckat. Kanske har de haft Shoppingcenter i Luleå som förebild, men men inte riktigt lyckats med att transformera om dess speciella fasad till ett bostadshus.

Norra Djurgårdsstaden 4

Här har vi ett riktigt skräckexempel till hus! Att det inte finns någon som kan stoppa färgkombinationer likt dessa övergår mitt förstånd.

Mina största invändningar när det gäller området är att det är allt för mycket av kattguld över vissa detaljer. De glimmar fräscht och förföriskt när de är nya, men går de att underhålla eller är det ett ständigt utbyte som väntar de som  kommer att bo där? Ett praktexempel är områdets fönster vars utsidor täckts med någon sorts lättmetall som ytbehandlats och blivit vita. Hur ser dessa ut om 30 år? Titta på de balkonger som monterades under 80-talet så får ni en uppfattning om vad som är att vänta. Hade det inte varit vackrare med träfönster (ja, jag vet, de tarvar underhåll) eller den nya typ av fönster som började komma på 50-talet och var i trä, men hade yttersta skiktet i eloxerad aluminium. De kan faktiskt stå sig riktigt bra under lång tid, titta bara på Anglais vid Humlegården.

Jag har en bestämt känsla att många idag faller som furor för att som är nytt och ser prefekt ut. Att saker och ting präglas av fräschören när de är nya är inte underligt, men istället för att falla i farstun för detta bör man ställa sig frågan hur väl dess ytor håller i det långa loppet och hur väl de går att förvalta. På detta område har traditionella material ofta en stor fördel. Titta bara på den gamla uthuslängan i trä. Får den ny färg  så kommer den än en gång att te sig som ny och det trixet kan man upprepa nästan i oändlighet utan att för den skulle behöva byta ut något.

 

Värtagasverket av Ferdinand Boberg

I slutet av år 1893 invigdes den första delen av det nya Värtagasverket. Arkitekten bakom detta vackra område var Ferdinand Boberg som kom att bli en av de mer omtalade arkitekterna i landet inom ett par år. När han påbörjade arbetet med gasverket var han dock både relativt ung och tämligen okänd.

I stort sett samtliga byggnader som uppfördes vid denna tid murades i rött tegel från Haga tegelbruk. Till socklar användes däremot natursten. Den vänstra gasklockan är del äldsta och togs i drift 1893, den högra byggdes 1899.

I fonden, på en liten kulle, ligger kontorsbyggnaden som även innehöll bostadslägenheter. En trappa upp fanns en rymlig 5-rummare för ingenjören. Planritningen för denna kan ni studera här.

Det första huset på vänster sida är Mätarehuset som är en mycket stram skönhet med en fantastisk entré. Maskinparken i dess inre är från 50-talet och värd att bevaras. Husen efter det är Reningshuset.

Ser ni de vackra fönstren och de små tornen, tourellerna, som pryder denna pärla? I denna byggnad renades gasen innan den skickades ut i gasnätet.

Grindtorp och Norra Djurgårdsstaden

Jag pratade med min mamma för ett par dagar sedan och hon var entusiastisk över ett bostadsområde hon sett presenteras i ett tv-progam. Nej, det var inte Norra Djurgårdsstaden, det var Grindtorp i Täby. Jag har bara upplevt detta område på håll och googlade lite och mycket förtjust! Titta på bilden ovan så förstår ni. Parkeringsplatsen är visserligen trist men i övrigt tycker jag att planen med två tudelade cirklar, en hög och en låg, är genial. Ljus och grönska, men trots det hålls området samman.

Jag promenerar som bekant ofta på Norra Djurgården och har sett hur husen i Norra Djurgårdsstaden börjat växa fram. Jag älskade det området för dess öppenhet och vackra natur. den nya bebyggelse som skjuter upp är dock inte särdeles tilltalande. Den stadskänsla som just nu är så eftersträvansvärd uppnås medelst tätt ställda hus vilket ger ett klaustrofobiskt intryck. Visserligen står husen i stan också trångt, men många är gamla och takhöjden är mycket generös och det var verkligen betydelse.

Då och då är jag inne i 60-70-talskåkar i innerstaden. De står insprängda bland gamla hus och är ofta eländigt mörka och trista. Låga fönster och trånga rum. Detta gör mig tveksam till den stadskänsla som idag är så eftersträvansvärd. Orsaken till att man vill bygga nytt på detta vis är förmodligen innerstadens status. Att den är ändlig och att priserna är höga har säkert gjort mycket för att  man upplever bristen på ljus och rymd som eftersträvansvärd. Under mitten av 1900-talen var idealen helt annorlunda och då glesade man ut istället för förtätade.

Gasverksområdet intill Husarviken

Några bleka höstbilder, nästintill tagna i motljus, från området mellan Husarviken och gasverket där ett promenadstråk löper. Snart kommer vyn att förändras och bostäder med bästa sjöläge att växa upp.

Bobergs gasklockor i tegel kommer att behållas, precis som vissa andra gamla tegelbyggnader och så även stationshuset tror jag. Annat försvinner, området snyggas till och blir sedan ett perfekt hem för välmående och miljömedveten medelklass.

Jag kommer dock att sakna det och kan inte låta bli att fundera på vad som hänt om man låtit det vara, låtit bygga några hus här och där, lite planlöst och låtit tiden ha sin gång.