Sommarn har gått och taket har blivit grått, längre tid tog det faktiskt inte. Jag har passat på att röja lite sly runtikring, eller framförallt framför, ty vid själva byggnaden växer det ingeting. Kanske är slyn mindre pigg om man tar den på hösten, men det är nog bara en from förhoppning. Snyggt blev det
Det här gamla kyrkstallet gjorde lång och trogen tjänst i en kyrkstad i närheten och flyttades sedan hem till gården där det bland annat tjänat som krypin för de ungdjur som gick ute om somrarna. Nu är det dock länge sedan det fyllde någon verklig funktion, bortsett från att det är förvaringsplats för diverse slädar.
Inte har det hunnit få de grå spåntakens charm, men det har mörknat och skvallrar om vad som komma skall. Jag tycker et är vackert med trä som åldras så jag är nöjd och belåten. Det återstår dock att se hur lång tid det tar innan det fått den nyans som jag minns från min
Visst ser den tämligen tjusig ut nu, slåttarstugan? Spåntaket är på plats och även vattbrädor och vindskivor har jag monterat. Och så är den ordentligt rödfärgad! Panelen är lappad och lagad, med varierande resultat. På det stora hela blev det bra, men på sina ställen borde jag kanske ha bytt mer trä, men å andra
Jag har visserligen inte något emot pannplåt, men nog är det vackrare med ett riktigt spåntak. När min farbror övertog slåttarstugan för att använda den som förråd vid sin entreprenadfirma, satte han på pannplåt och lät taket sticka ut högst väsentligt för att få ytterligare förvaringsutrymmen. Praktiskt, men kanske inte så snyggt. Framförallt inte idag
' I våras såg den gamla slåttarstugan rätt eländig ut och det gör den fortfarande. Vissa förbättringar har dock gjorts och nu är det betydligt stabilare och jag kan ägna mig åt att fixa brädfodringen och dörren och sedan ta bort det fula plåttaket och ersätta det med takspån. Eftersom stugan stått på direkt på
Nu när hösten är här kan det vara lämpligt att summera sommarens arbete och det tänkte jag göra nu med ett antal före- och efterbilder. Här på bilen ovan ses en lada som var i relativt gott skick, men hade sjunkit ned vilket fått en underlagsås att ruttna. Några knutskallar var också förstörda och vissa
Detta elände till lada! Inte nog med att den sjunkit samman, den hade dessutom börjat förvandlas till mull. Ladan är inte timrad utan istället är den uppförd på en syllring bestående av fyra rejäla stockar. Från syllringen reser sig de fyra hörnstolparna som i sin tur stödjs av smöckrare stolpar. Detta ramverk har sedan klätts
Denna spantrade lada sågades upp någon gång, förmodligen på 50-60-talet. Den lilla öppningen ersattes med en stor som gick ändå ner till golvet. För kanske tio år sedan sågades den upp ännu mer, och takstolen förstördes. De korta brädorna ovanför öppningen är resultatet av denna ogenomtänkta handling. Att den inte rasat är mer än jag
Nu har jag precis avslutat två rätt jobbiga delmoment. På bilden ovan ses en stor spantrad lada. Som ni ser är den lite deformerad av att ha stått nedsjunken så länge, men det är inte så mycket att göra åt. Vill man, kan man lite försiktigt försöka minska detta på om på under några år
Med utsläppt hår, lånta solglasögon och en skyddshjälm ser man rätt lustig ut. Orsaken till denna mundering var att jag skulle använda röjsågen och rensa kring lada nummer 5 i mitt restaureringsprojekt. Inne i ladan står både det ena och det andra. En slaghack, en slåtterkross, en såmaskin och en höräfsa samt halvbanden till traktorgrävaren.
Voilà, här är en lada (eller egentligen ett kyrkstall) som fått nya stockar. Totalt har jag bytt tre stycken då de var så pass illa åtgågna att det var enda alternativet. Att byta stockar är faktiskt inte alls svår. Man lyfter med domkraft stocken ovanför den som skall bytas och frigör på detta sätt den
JAg tycker att jag mest går omkring och känner mig mörbultad av allt ovant kroppsarbete. Lyfter plankor, hugger bort rutten trä från stockar och gräver ner plantor. Ibland måste man dock ta igen sig och då lyssnar jag på radio eller grammofon. Jazzradion mellan 17.00-20.00 i P2 på söndagar är en favorit. Här har vi
Och vad har vi här om inte en i all hast upplyft lada! Saken var den att i måndags förra veckan fick jag veta att de två ladorna där ute behövde lyftas innan torsdag för då skulle markerna, som omger dem, plöjas och sås in. Det blev bråda dagar, men redan på tisdagskvällen lyfta jag
Äntligen har börjat med ladorna, och det efter att ha planterat och fixat med diverse smått och gott, bland annat byggt en bro till en av logens dörrar. En besiktning gav vid handen att de har sjunkit ned åtskilligt och att på de värsta ställena är nästan två hela stockvarv under jord. En spantrad lada
Denna vita annandagsdag begav jag mig ut i snön, 60 centimeter djup, för att inventera mina lador, sju till antalet. Tre av dem är plankkonstruktioner, fyra är timrade. Det är dessa som skall repareras till sommaren. Vi får se hur många jag hinner med. Även om samtliga är i förhållandevis bra skick tack vare att