Hemmansägaren i Norrbotten, del 25

Nu har jag precis avslutat två rätt jobbiga delmoment. På bilden ovan ses en stor spantrad lada. Som ni ser är den lite deformerad av att ha stått nedsjunken så länge, men det är inte så mycket att göra åt. Vill man, kan man lite försiktigt försöka minska detta på om på under några år tid.

Till skillnad från timrade, består de av fyra stockar som utgör dess grund och från den reser sig hörnen som bär upp takstolarna. Mellan grunden och hörnstolparna sitter det sneda slåar som håller hörnen på plats. Nackdelen med denna konstruktion är att om ladan sjunkit ned är de fyra stockar som utgör grunden ofta skadade vilket naturligtvis var fallet även med denna lada. Tre hörn var trasiga och på många ställen var grundstockarna så skadade att de inte gick att lyfta ladan utan att den skulle ha gått sönder. För att få upp den grävde jag ut runt omkring den och satte järnbalkar tjocka brädor under som skulle fördela kraften. Medelst denna metod gick det att lyfta upp ladan ur dyn. Lätt var det dock inte, ty domkraften ville hela tiden sjunka ned i den blöta leran.

När ladan var ny var öppningarna små, 1,5×1,5 meter ungefär. Någongång, kanske på 60-talet eller lite tidigare, sågades de upp till de stora portar som ses på bilden ovan. Tyvärr förstärkte man inte konstruktionen så mycket som skulle ha varit önskvärt. När jag lyft ladan var det bara att konstatera att den var sned, det var den innan också. Genom att låta traktorns skopa pressa den i rätt läge, kunde jag sedan förstärka väggarna på båda sidor om öppningen medels stora träkryss som håller stabiliteten.

Panelen, framförallt på ena långsidan, var i dåligt skick utom i mitten där den inte skadats av jord. Jag tog därför bort panelen och vände den så att den dåliga änden kom upp under takfoten där den inte syns, och den i gott skick längst ned. Praktiskt! Detta syns på bilden överst i inlägget.

På den ena kortsidan, den som inte syns från vägen, spikade jag en tjocka bräda som dels stabiliserar den delvis ruttna grundstocken och dels döljer den skadade panelen (eftersom gaveln är spetsig går det inte vända panelen här om man inte är lite avancerad). Resultetet, efter rödfärgning, blev riktigt bra. Den andra kortsidan skall repareras grundligare och den ursprungliga lilla öppningen återställas.

Denna timrade lada var också ett litet elände att byta stockar på. Tre var i så dåligt skick att de inte kunde användas på. Då syllstocken var avsågad i samband med att en ny, större öppning sågades upp, blev det knepigt att lyfta den. Lyfter man på fel ställe, blir öppningen bredare längst ned och hela konstruktionen kan rämna. Efter mycket trixande lyckades jag få den nya syllen på plats och kunde sedan byda de två underlagsåsar som sitter på vardera långsida. Dessa gick relativt lätt att få på plats, även om det inte är så lätt att få snygga knutar och det kräver viss planering om man skall kunna göra detta sjöälv, utan hjälp av en kollega. Men till sist gick det och nu är jag mycket nöjd och belåten.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *